Klimatet och kemikalierna hänger ihop

Kemikalier påverkar klimatet, och klimatförändringarna påverkar även förutsättningarna för hur vi använder och utsätts för kemikalier. I Sverige är det Kemikalieinspektionen, som har regeringens uppdrag att driva kemikaliepolitikens tillämpning i regelverk, tillsyn och utredningar. Men på myndighetens hemsida finns få spår av medvetenhet om sambandet mellan klimat och kemikalier. När jag nyligen fick möjlighet att diskutera detta med företrädare för Kemikalieinspektionen blev det tydligt att myndigheten uppfattar klimatfrågan som något som ligger utanför det uppdrag man har fått från regeringen. Faktum är att klimat inte nämns alls i myndighetens regleringsbrev för 2019. Hur ser då sambanden klimat – kemikalier ut?

IMG_6765

Kemikalier bidrar till utsläpp av växthusgaser. Alla fossila bränslen är såklart en slags kemiska produkter. Men även om man bara tittar på det som vi normalt betraktar som industrikemikalier kommer ungefär en tiondel av utsläppen av växthusgaser direkt från tillverkning och användning av dessa ämnen. Att bygga komplecerade molekyler från mindre beståndsdelar kräver mycket energi. Majoriteten av alla kemikalier tillverkas i Kina. Idag står kol för nästan 80 procent av energiproduktionen i Kina och den hårda partidiktaturen slukar nästan lika mycket kol som övriga världen tillsammans. Vissa kemikalier är dessutom mycket kraftfulla växthusgaser. Men även i Sverige står tillverkningen av kemikalier för stora utsläpp. Det planerade raffinaderiet i Lysekil (Preemraf) kommer om det blir verklighet vara en av Sveriges största utsläppskällor av koldioxid. Men utsläppen sker också när fossilbaserade produkter bryts ner i avfallsledet. Den dag en oljebaserade produkter bränns frigörs koldioxid. Det spelar ingen roll om produkten är bensin eller en plastburk.

Ökad temperatur ökar spridningen av miljögifter. Det finns ett direkt samband mellan ökade temperaturer och ökad spridning av miljögifter globalt. Kemikalier rör sig med hjälp av temperaturskillnader. De förångas i värme och kondenserar i svalare miljöer. Detta passiva hoppande förväntas öka i betydelse när jordens temperatur ökar.

Extrema väderhändelser ökar risken för kemiska olyckor. När stormar och översvämningar slår till mot industrier och förorenade områden finns en ökad risk för kemiska olyckor och katastrofer. Det gör att vi behöver planera och bygga klimatsäkra industrier, men också ha beredskap och förmåga att hantera kemiska olyckor.

Förändrat klimat gör också att vi behöver anpassa oss på olika sätt. Allt vi gör involverar kemikalier vilket leder det till nya kemikalielrisker som vi också behöver hantera. Det kan handla om ökad eller förändrad användning av bekämpningsmedel mot skadeinsekter och svampar som sprids till nya områden. Men det kan också handla om nya ”klimatsmarta” produkter som innehåller nya kemikalier. Om alla hus har solpaneler, alla fordon är batteridrivna och vi ersätter cement med nya material – Vilka ämnen kommer att öka i använding? Känner vi till riskerna med dessa nya kemikalier?

Klimatfrågan och kemikaliefrågan hänger ihop! Det borde synas tydligare även i miljö-, forsknings- och näringspolitik.

/Mattias

(Som vanligt är åsikterna som framförs är mina egna och representerar inte Karolinska Institutet)

 

Annonser

Vetenskapsrådet satsar för lite på nya metoder.

Vetenskapsrådet (VR) är Sveriges största finansiär av medicinsk forskning, men lider brist på ambition när det gäller alternativ till dagens djurbaserade metoder. Det riskerar inte bara allmänhetens förtroende för forskning utan bromsar viktig utveckling. Sverige behöver en strategi för att bli en ledande aktör inom nya metoder. Och akademin behöver en tydlig röst för att förklara varför det är viktigt.

Samtidigt som VR finansierar huvuddelen av svenska djurförsök är man den myndighet i Sverige som ansvarar för stöd till nya metoder enligt 3R-principerna (replace, reduce, refine). Jag har tittat närmare på hur VR fördelar sina resurser och jämfört anslaget till 3R med anslaget för övrig medicinsk forskning. Skillnaden är slående.

  1. Beviljandegraden är mindre än hälften för de forskare som söker anslag för att utveckla nya metoder jämfört med de forskare som söker pengar för medicinsk forskning där djurförsök ofta ingår. Det är alltså dubbelt så svårt att få medel om man vill utveckla alternativ (se bild 1)
  2. De pengar som satsas på medicinsk forskning har ökat kraftigt sedan 2014 medan det som satsas på nya metoder enligt 3R under samma period har minskat något. (se bild 2)
  3. Under 2014-2018 inkom 295 ansökningar från forskare som vill utveckla nya metoder för att ersätta dagens djurförsök. Av dessa bedömdes 126 vara av hög vetenskaplig kvalitet, men bara 31 stycken fick medel att forska för. Det innebär att 95 riktigt bra projekt för att ersätta dagens djurförsök inte blivit verklighet.
  4. Det genomsnittliga projektbidraget för 3R är mycket lägre än för övrig medicinsk forskning. Forskare som arbetar med nya metoder får 60 % jämfört med andra forskare. De medel som fördelas per projekt räcker bara till att anställa en forskare på halvtid. (se bild 3)

VR_beviljandegrad3R

VR_utveckling3RVR_tilldelning3R

(Källa: Vetenskapsrådets forskning i siffror)

Problemen med djurförsök är inte bara att de är dyra och ibland plågsamma utan att de ofta fungerar dåligt. Ett tydligt exempel uppmärksammades nyligen av Nature. Tidskriften beskriver hur forskare de senaste decennierna har tagit fram fler än 400 olika ämnen mot Altzheimers sjukdom. Men när forskarna börjat testa på riktiga patienter visar det sig att nästan ingenting fungerar. En av de främsta orsakerna till forskarnas bekymmer är att de transgena möss man använder inte fungerar när det gäller att efterlikna människors hjärnor. Trots hundratals misslyckade försök används de fortfarande flitigt i forskning och läkemedelsutvecklingen. Det har plöjts ner enorma resurser i forskningsprojekt kring dessa transgena möss trots de uppenbara bristerna.

Vi måste våga ifrågasätta våra nuvarande djurbaserade metoder och hur vi fördelar resurserna. Den omfattande teknikutvecklingen som sker inom många områden, såsom visualisering, omics, nanoteknologi, artificiell intelligens, leder till att vi idag har helt nya verktyg till vårt förfogande. Verktyg som möjliggör studier som tidigare var omöjliga. Djurförsök är idag bara ett av verktygen och långt ifrån det skarpaste. Nature lyfter fram ett exempel på nya metoder – ”mini-hjärnor” – 3D-vävnadsmodeller som skapas av odlade celler från människor. Dessa små s.k. organoider odlas från stamceller i några veckor, och de möjliggör testning av ett stort antal kemikalier på relativt kort tid.

Utvecklingen av nya modellsystem behöver stödjas och tvärvetenskapliga samarbeten uppmuntras för att vi ska kunna lösa komplexa medicinska utmaningar. För detta saknas idag såväl strategi som resurser. 3R och nya metoder är en viktig framtidsfråga. Resurserna måste upp på nivåer som är jämförbara med de vanliga ansökningarna. Det är orimligt att ett av våra viktigaste strategiska områden ges så lite resurser och att projekten tvingas gå på halvfart. Vakna VR!

/Mattias

(Som vanligt är åsikterna som framförs mina egna och representerar inte Karolinska Institutet. Jag vill också vara tydlig med att jag själv har 3R-anslag från VR och därmed delvis talar i egen sak.)

Farligt höga halter av giftgas i containrar

Häromdagen ringde de från tullen i Stockholms hamn till oss på Karolinska Institutet. Preliminära analyser hade indikerat att en container innehöll den extremt giftiga gasen fosfin. Någon särskild varningsskylt fanns inte på containern, men personalen vet av erfarenhet att det då och då dyker upp giftig last och har rutiner och specialverktyg som kan analysera luften i containern genom att försiktigt sticka in ett smalt specialverktyg. Fosfin är en gas som då och då orsakat dödsfall i olika delar av världen. Wikipedia har en liten sammanställning av förgiftningsfall från olika länder för den som vill veta mer. Mina kollegor åkte till hamnen för att mäta exakt hur hög koncentrationen var. Innan containern öppnats var halten så hög att människor hade fått allvarliga skador och möjligen dödsfall hade inte kunnat uteslutas. Nu gick det att undvika genom ventilation i samband med att containern öppnades.

cargo ship

Transporter i containrar har ökat explosionsartat i takt med att vi köper allt mer från tillverkare i andra länder. Mer än 500 millioner containerar skeppas årligen runt om i världen. Men det är inte bara kartonger och prylar som lastas in. Det är lätt att råka få med spindlar, insekter, ormar, och svampar m.m. Därför fylls containrarna ofta med giftig gas. Tanken är såklart att gasen ska döda ohyran och sedan hinna dunsta bort under den långa färden över världshaven, men containern är tät och saknar ventilation. Och ibland händer det att giftgasen finns kvar när det är dags att öppna dörren. Detta kan innebära en allvarlig hälsorisk vid inspektion och lossning.

Vid den nya enheten för Integrativ Toxikologi vid Institutet för Miljömedicin studerar vi bland annat hur man kan riskbedöma farliga gaser. För att veta vilken skyddsutrustning som krävs eller för att planera evakueringar vid större utsläpp måste man veta hur många som kan drabbas av allvarliga hälsoeffekter. Det räcker ofta inte att bara peka ut en koncentration som säker eller osäker. Ett bra exempel på integrativ toxikologi är när denna kunskap kommer till nytta i svenska hamnar. Två av mina kollegor, Urban Svedberg och Gunnar Johanson, driver just nu ett projekt om just gifter i containrar och hur man bäst kan ventilera dessa slutna rum så att hamnpersonalen kan jobba säkert.

Nervgaser och andra högtoxiska ämnen kan även tillföras via smuggling, sabotage eller från kontaminerat krigsmateriel. Själva godset kan också avge kemikalieångor som orsakar besvär för den som till exempel ska krypa in i en container och kontrollera innehållet.

Hur vanligt är det då med giftiga containrar? Efter att ha analyserat flera hundra containrar från olika platser i Sverige såg forskarna att 12% hade koncentrationer av farliga ämnen som översteg arbetsmiljöverkets gränsvärden för yrkesmiljö. I 4% upptäcktes cancerframkallande ämnen över gränsvärdena. Om man betänker att vi globalt skickar 500 miljoner containrar betyder det att det finns ca 60 miljoner giftiga containrar i omlopp varje år. En inte obetydlig marknad för någon som vill skapa en innovation för smidig ventilering.

Här kan du läsa en forskningsartikel om gifter i containrar (Svedberg & Johansson, 2013).

Här kan du läsa mer om förekomsten av gifter i svenska containrar (Svedberg & Johanson, 2017).

/Mattias

Bör man betrakta en risk som en skada?

Hur kan man få stat, kommuner och företag att ta ansvar för kemikalier som förorenar dricksvattnet? Kaliber i P1 avslöjade för ett par dagar sedan hur dåligt skydd dricksvattnet har i Sverige. Av  222 kommuner, som svarat på radioprogrammets enkät, uppger 40 procent att de har stängt en eller flera vattentäkter. I 19 kommuner har det berott på föroreningar som PFAS, bekämpningsmedel, bensin, olja och diesel. Samtidigt saknar var tredje vattentäkt ett vattenskyddsområde. Ronneby är kanske det mest kända exemplet där kommunen tvingats stänga en stor vattentäkt på grund av farliga kemikalier.

Antero Silva. Doktorand på Institutet för miljömedicin (IMM) med fokus på nya sätt att beräkna hälsorisker kopplat till kemikalier.

Ett sätt att tvinga fram ett bättre skydd är att sätta ett pris på den skada som uppstår när människor exponerats för kemikalier och riskerar att bli sjuka. Nyligen beslutade Högsta Domstolen (HD) att vatten ska anses vara en produkt, där producenten har ett strikt ansvar för att produkten är säker. Det innebär att svensk miljörätt kommer få en helt ny princip att förhålla sig till. Men samtidigt är det väl känt att osäkerhet är väldigt svårt att hantera i en rättegång. Ronnebyfallet utgör ett typexempel på dessa svårigheter. De förhöjda halterna kan medföra ökade risker för framtida personskador av allvarligt slag, men dessa skador har inte inträffat än och i de fall någon blivit sjuk döljs sambandet av naturlig variation. Kan de förhöjda halterna av PFAS i sig ändå ses som en personskada?  Halterna i blodet är ju väldigt höga och långt över de nivåer där man hittat effekter i andra grupper.

Det som har hänt i Ronneby är inte en isolerad företeelse. Naturvårdsverket och MSB har listat 14300 potentiellt förorenade områden i Sverige i relation till PFAS. Runt många militära och civila flygplatser och runt PFAS-producerande industrier i hela världen finns förorenade markområden och vattentäkter och i såväl USA och
Australien drivs nu rättsprocesser liknande den i Ronneby. Så frågan om risk kan betraktas som en form av skada berör massor med människor.

Men det är ingen lätt fråga. Ett argument som stöder att ett skadeståndsanspråk bör hanteras på en risknivå är att det kan övervinna de problem som ger upphov till orättvisa resultat. Om den riskutsatte personen till exempel behöver vänta på att skadan (säg: cancer) bryter ut för att få kompensation,  finns ju en uppenbar risk för att hen hinner avlida innan rätten till ersättning uppkommer. Ett andra argument är att den skadade får sämre möjlighet att få en rättvis bedömning. Har det gått lång tid sedan exponeringen ägde rum är det svårt att få någon dömd.  Det uppenbara motargumentet är att resultatet i en risk-baserad skadeståndsbedömning lätt blir fel. Människor som inte utvecklar någon sjukdom kommer att ersättas för skador som aldrig inträffar. Människor som lider av sjukdom kommer att bli underkompenserade.

Oavsett hur domstolarna resonerar behöver vi utveckla verktyg som kan beräkna risken på ett tydligare sätt än i dagens bedömningar. Idag tolkar myndigheterna ofta risk i förhållande till gränsvärden. Under gränsvärdet är det ”säkert” men om gränsen överskrids är det ”osäkert”. Hur stor eller liten risken är framgår dock inte. I ett nytt projekt jobbar jag och min doktorand Antero Silva med att beräkna sannolikheter för olika hälsoeffekter utifrån exponeringen i Ronneby. Vi kombinerar dos-respons-samband och osäkerhetsberäkningar med exponeringsdata. Våra analyser visar hur stor andel av en befolkning som som beräknas få en viss typ av hälsoeffekt.  Förhoppningen är att denna metodik kan vara till hjälp när en domstol ska värdera skadan och utkräva ansvar vid kemiska utsläpp.

Det är viktigt att integrera ny toxikologisk kunskap i den juridiska beslutsprocessen. Det är ett exempel på Integrativ Toxikologi, vilket också är namnet på den nya enhet vi just startar på Karolinska Institutet.

/Mattias

Vad har skidvalla, dricksvatten och fosterhjärnor gemensamt?

I år var det ovanligt trögt att åka Vasaloppet och när mjölksyran sätter in vill man ha en riktigt bra glidvalla. Något som gör att vattenmolekylerna inte suger fast under skidorna. Perfluorerade ämnen har länge varit en favorit. I en rapport från Nordiska ministerrådet  redovisas analyser på bland annat glidvalla. Den analyserade produkten (Swix HF7 violett) innehöll  exempelvis 157 mikrogram PFAS per kvadratmeter. ”I fädernas spår för framtids segrar” står det visserligen vid målgången i Mora och faktum är att den PFAS som hamnar i skidspåren mellan Sälen och Mora blir kvar i miljön för all framtid. Nyligen skrev ett antal kända miljöforskare i det nystartade nätverket (SWACS, Swedish Academic Consortium for Chemical Safety) en debattartikel och krävde att fluorvalla skulle förbjudas.

Men PFAS stannar inte i skidspåren. När snön smälter, så rinner kemikalierna ner i grundvattnet och förorenar dricksvattnet. Jag har nyligen fått tillgång till analysdata från ett stort antal vattentäkter i Sverige. I vissa områden har vi de senaste året upptäckt höga halter av PFAS i dricksvattnet nära olika flygplatser där man övat med brandskum. Ronneby, Tullinge, Uppsala, Visby… På mängder av platser har man tvingats stänga av dricksvattnet eller köpa in dyra kol-filter. Men nu visar data att även många orter där man betraktat vattnet som ”säkert” har så höga nivåer att delar av befolkningen sannolikt överstiger myndigheternas nya hälsobaserade riktvärden. Även det vatten jag och mina barn dricker har tydliga föroreningsnivåer. Mitt vattenverk ligger i Stockholm/Norsborg och där rapporterar de en blandning av flera olika PFAS med en totalhalt på 8 ng/liter. Det innebär ingen akut hälsorisk men visar tydligt att många olika produkter bidrar till att förorena vattnet kring mälaren. De orter där man har en lokal källa ligger ofta ännu högre. Lokalt i Gävle har man höga halter av PFOA. På andra platser som Arvidsjaur, Karlskrona och Västerås har man hittat halter på mellan 30 och 60 ng/liter. På dessa platser hittar man mycket PFHxS, vilket är typiskt för fluorerat brandskum.

PFAS vatten

Figuren visar summan av 11 olika PFAS (ng/liter) på olika platser där man inte kan peka ut en enskild källa. Inom parentes anges hur många invånare som dricker vattnet.

Från skidvalla till dricksvatten till… fosterhjärnor. För ett par veckor sedan presenterade en av mina närmaste kollegor från Karolinska Institutet (Dr Pauliina Damdimopoulou) nya data som visar att man hittar PFAS i vävnader hos foster, bland annat i levern, lungorna och hjärnan. Det vi miljöforskare länge misstänkt är därmed bevisat. PFAS tar sig lätt genom moderkakan in i fostret. Koncentrationen i hjärnan (CNS) ligger på 0,5 ng/g, vilket uppskattningsvis är cirka 50 gånger högre koncentration än i Stockholms dricksvatten (10 ng/liter = 0,01ng/g). Så fungerar nämligen PFAS, ämnet använder vatten som ett sätt att ta sig in i kroppen. Där koncentreras det sedan och stannar kvar i flera år.

pfas foetus

Staplarna visar halterna av PFAS i olika vävnader under graviditeteten (T1/T2/T3 = första/andra/tredje trimestern). Figur från Mamsen et al., (2019).

Svaret på frågan: Den gemensamma nämnaren mellan skidvalla, dricksvatten och hjärnan är alltså PFAS.

/Mattias

PS. Vill du veta mer om PFAS? Välkommen till Naturskyddsföreningens 13 mars. Då föreläser jag och svarar gärna på dina frågor. Anmäl dig här (senast 11 mars): https://stockholm.naturskyddsforeningen.se/2019/03/07/forelasning-och-diskussion-om-pfas/

”Skandal att 14 miljoner har försvunnit på Jordbruksverket”

Den rödgröna regeringen berättade stolt under 2016 att man skulle satsa 15 miljoner per år på ett nytt center för 3R (replace, reduce, refine) med syfte att driva på utvecklingen av alternativ till djurförsök. Gamla metoder skulle ersättas med nya djurfria metoder och de djurförsök som ändå behövdes skulle använda färre djur och ge försöksdjuren bästa tänkbara hantering. Under 2017-2018 har 30 miljoner av skattebetalarnas pengar därefter satsats på att driva ett 3R-center vid Jordbruksverket.

”Sverige är ett föregångsland vad det gäller djurskydd men det går ändå alltid att förbättra och därför känns det både naturligt och bra att vi nu kan komma i gång ordentligt med verksamheten för att minska behovet av djurförsök”, sa landsbygdsminister Sven-Erik Bucht (S) inför lanseringen av 3R-centret.

Under förra våren avslöjade Ekot att pengarna under verksamhetens första år inte använts som det var tänkt. Eftersom regeringen i sitt uppdrag till Jordbruksverket smugit in en möjlighet att ”högst använda” 15 miljoner öppnades ett slukhål. Under 2017 ledde detta till att sju miljoner försvann i myndighetens övriga arbete.

En av de politiker som engagerat sig i 3R är Jens Holm (V). Så här sa han efter Ekots avslöjande förra året: ”Det är helt oacceptabelt. Det här handlar om 15 miljoner som är specifikt anslagna för att minska antalet djurförsök. Då ska de pengarna gå till det också, inte till något annat.”

Efter Ekots avslöjande har jag funderat på vad som hände sedan. Blev det någon förändring? Så jag skrev nyligen till myndigheten och frågade efter den ekonomiska redovisningen för 2018.

Tyvärr tvingas jag konstatera att Jordbruksverket även under 2018 har använt 3R som ett sätt att pumpa in miljoner till övrig verksamhet. Under de två år som 3R-centret varit i drift har 45% av anslaget gått till annan verksamhet på myndigheten. I övrigt har pengarna i huvudsak använts till löner och resor för de anställda. Ur årsberättelsen för 2017 lyfter myndigheten att man ”skapat en webbplats, arbetat med styrdokument och deltagit vid konferenser och seminarier rörande 3R.” På vilket sätt det lätt till färre djurförsök är högst oklart.

När man jämför hur satsningen presenterades av regeringen under 2016 är det faktiskt en skandal att 14 miljoner har försvunnit på Jordbruksverket. Som en jämförelse är det en miljon mer än alla de pengar som Vetenskapsrådet varje år satsar på forskning för att utveckla nya metoder. Jag skulle önska att regeringen nu ser över myndighetens verksamhet och flyttar medel till Vetenskapsrådet för att öka anslaget till utveckling av nya metoder.

/Mattias

3rmedel

Under 2017-2018 satsade regeringen 30 miljoner på ett nytt 3R-center. Huvuddelen (45% eller nästan 14 miljoner) gick dock till helt andra ändamål.

Källa: Jordbruksverket

 

(Disclaimer: De åsikter som framförs är mina egna och representerar inte Karolinska Institutet.)

 

Falska nyheter om välling och diabetes

Idag fyller Svenska Dagbladet (SvD) förstasidan med rubriken ”Studie: Välling kan öka risk för diabetes”. Problemet är bara att det inte stämmer. Studien handlar varken om välling eller diabetes. Det är en liten och kort studie på råttor som visar att de eventuellt får en övergående inflammationsreaktion av mjölkpulver som upphettats under lång tid. Istället utgör tidningartikeln ett skolboksexempel på dålig vetenskapsrapportering i en av Sveriges största tidningar.

img_6272

Andelen barn med diabetes typ-1 har förbubblats på 20 år och välling är favoritdryck i många barnfamiljer. Att skriva om detta är därför angeläget, men att sprida falska nyheter blir också extra problematiskt.

För att reda ut frågan kan man börja med att läsa studien. Det borde även journalisten Henrik Ennart gjort.

Kortfattat har forskarna i Lund matat två grupper av råttor med mjölpulver. Några råttor fick vanligt mjölkpulver medan den andra fick mjölkpulver som förvarats i 45 graders värme och fuktig miljö under 28 dagar. Värmebehandlingen bidrog till att halten ökade av de ämnen som bildas när protein och socker hettas upp (s.k. advanced glycation products). Råttorna avlivades efter 1 vecka och i ett annat försök efter 4 veckor. Forskarna analyserade därefter råttornas vikt, 27 olika biokemiska markörer för inflammation samt tunntarmens utseende och genomsläpplighet. Resultaten visade att råttorna som fick värmebehandlat mjölkpulver ökade lite mindre i vikt under första veckan, men därefter såg man ingen skillnad. Efter 1 vecka såg man även att vissa organ var något mindre, vilket inte gick att se efter 4 veckors exponering. När det gäller inflammationsmarkörerna såg man vissa skillnader. Efter 1 vecka med värmebehandlat mjölkpulver var tre markörer något högre, efter 4 veckors exponering var sju andra markörer något förhöjda. Tunntarmen visade små tecken på förändring efter 1 vecka och inga förändringar efter 4 veckor.

Studien handlar över huvud taget inte om diabetes! Istället för att granska vetenskapen kritiskt fyller SvD förstasidan och ett helt uppslag med slutsater om att föräldrar ska undvika att ge sina barn välling om de vill slippa diabetes. Jag kallar det fake news, på sin höjd är det en ”alternativ sanning” och definitivt långt under vad som är acceptabelt inom vetenskapsjournalistik.

Det stora problemet är såklart att forskarna inte alls studerat diabetes. Det handlar heller inte om välling. Det är en kort studie av råttor med endast en dosgrupp. Dessutom har studien en dålig design. För det första saknas kontroll-råttor som får mat helt utan mjölkpulver. Dessutom är försöket är uppdelat i två separata delar där man testar effekten under 1 vecka vid ett annat tillfälle än när man testar effekten efter 4 veckors exponering. Det betyder att andra faktorer lätt kan påverka resultatet. Därtill resultaten helt olika vid olika lång exponering, vilket gör det ännu svårare att dra några vettiga slutsatser.

Det man möjligen kan påstå är att data visar att upphettat mjölkpulver på kort sikt eventuellt kan påverka vissa markörer för inflammation hos råttor. Istället för en kritisk diskussion om forskning kryddar journalisten artikeln med anekdoter som att forskaren själv undviker mjölkpulver och fakta-rutor med rent snömos om att proteiner i välling ”slår knut på sig själva”, vilket påstås leda till att ”organ blir stelare”. Läs gärna artikeln som ett exempel på hur media kan manipulera vetenskap för att skapa ett larm. En välbehövlig kunskap för oss alla.

/Mattias

 

Hur känner man igen en erfaren toxikolog?

Det sprids ofta påståenden om kemikaliers påverkan på hälsa och miljö. Men hur vet du om ”experten” som uttalar sig har kompetens inom toxikologi? Till skillnad från läkare kan vem som helst kalla sig toxikolog. Toxikologi är dessutom ett område som kopplar samman många olika expertområden. Där behövs kunskaper inom kemi och biologi, men även om lagar, regler och etiska frågor om till exempel försöksdjur.

img_6266

Ser toxikologer ut på ett speciellt sätt eller är det lukten? Hur känner man igen en erfaren toxikolog?

Jag har de senaste åren arbetat tillsammans med personer från akademi, myndigheter och företag för att ge svenska toxikologer en möjlighet att få sin utbildning och erfarenhet granskad och godkänd enligt internationella riktlinjer, s.k. European Registered Toxicologist (ERT). Förenklat kan man säga att det är en titel för personer med en bred toxikologisk utbildning och minst fem års toxikologisk arbetslivserfarenhet samt ett kontinuerligt aktivt lärande och specialisering inom ämnesområdet.

ert

ERT-systemet har funnits i många år utomlands, men är relativt nytt i Sverige. Företag som AstraZeneca har det inbyggt i de personliga utvecklingsplanerna och internationella konsultfirmor använder det som en kvalitetsstämpel. Liknande system finns även i USA där toxikologer behöver ha denna typ av titel (s.k. DABT) för att till exempel kunna agera som expeter vid domstolar och myndigheter.

Varför behövs denna typ av titel?

Myndigheterna behöver ERT. Det blir allt vanligare att myndigheter beställer rapporter från konsulter och det visar sig ibland att den upphandlade firman inte har rätt kompetens, vilket resulterar i undermåliga beslutsunderlag (något som bland annat drabbat naturvårdsverket ). Dessutom underlättar det när myndigheten ska anställa. Ofta kan det vara svårt att tolka ett CV om man inte själv kan ämnesområdet. Har personen verkligen rätt grundutbildning för att hantera toxikologiska frågor?

Företagen behöver ERT. Stora internationella företag får möjlighet att kvalitetssäkra sina anställdas kompetens och även företag är ju beroende av konsulter. Genom ERT får beställare ett enkelt verktyg att hitta kompetens. Samtidigt får utförare en möjlighet att visa upp sitt kunnande.

Toxikologerna behöver ERT. Till skillnad från andra titlar kräver ERT att du är aktiv toxikolog och kontinuerligt utbildar dig. Minst fem dagars utbildning per år krävs för att fortsätta vara ERT. Det blir ett bra stöd i förhandlingen med arbetsgivaren om att få åka på konferenser och regelbundet ta kurser. Dessutom blir det en möjlighet att skilja ut sig från mängden, när du söker nytt jobb. Särskilt viktigt är det om du vill jobba i länder som Tyskland, England eller Holland, där ERT funnits i många år.

Samhällsdebatten behöver ERT. Alltför ofta sprids lösa påståenden om kemikalier och deras effekter på människors hälsa. Det presenteras tvärsäkra påståenden baserat på olika forskningsresultat. Hur vet journalister och läsare att den som uttalar sig faktiskt har utbildning och erfarenhet inom toxikologi?

Självklart finns det många duktiga och erfarna toxikologer utan ERT-titeln. Men jag är övertygad om att systemet kommer bli allt viktigare framöver, i takt med globaliseringen inom kemikalierelaterad verksamhet tilltar. Svenska toxikologer är duktiga och behöver synas mer internationellt. Totalt finns idag 1500 ERT-toxikologer i Europa, men bara ca 30 i Sverige.

Senast 28 februari är det dags att ansöka för de som vill få sin utbildning och erfarenhet granskad i vår. Känner du någon som skulle klara kraven, eller är du själv intresserad? Tveka inte att skicka in ansökan! På Svensk Förening för Toxikologi finns information om hur man ansöker och vilka krav som gäller.

/Mattias, ERT såklart 😉

 

 

Hur farligt är PFAS? – Oenighet inom EU

Så kom den då till sist, riskbedömningen av PFOS och PFOA från Europeiska livsmedelsmyndigheten (EFSA). Sedan i våras har det ryktats om att de nya värdena skulle bli riktigt låga. Och ja, de är riktigt superduper-låga. För PFOS sänks det tolerabla dagliga intaget från 150 till 2 ng/kg kroppsvikt/dag och för PFOA är sänkningen än mer dramatisk från 1500 till 1 ng/kg kroppsvikt/dag. I Ronneby, där mycket höga halter uppmättes 2013, skulle en vuxen individ bara kunna dricka ett par matskedar per dag innan man slår i taket. Tur att man stängt av det vattentäkten.

Den stora skillnaden idag mot tidigare är att det nu finns flera stora befolkningsstudier där man sett påverkan på människors hälsa. De effekter som sticker ut är framförallt något högre kolesterolvärden, lägre födelsevikt och sämre immunologiskt svar i samband med vaccination. Det är alltså inga sjukdomar i sig, utan kan snarare jämföras med att någon lagt i stenar i den ryggsäck av miljöpåverkan som vi alla bär på och som på sikt riskerar att skada vår hälsa och livskvalitet.

uggla1

”Begränsad kunskap bör aldrig vara ett skäl för att inte agera när det gäller miljö och hälsa. Redan nu vet vi tillräckligt för att skärpa åtgärdsgränserna för PFAS i dricksvatten.”

Men nu kommer också kraftig kritik från andra experter på EUs kemikaliemyndighet (ECHA). Deras experter (RAC) bedömer att halter i blodet på 800 ng PFOA/ml serum är utan nämnvärd risk. Detta kan jämföras med EFSAs experter, som menar att gränsen går vid ca 10 ng/ml serum. Utifrån detta beräknar man sedan vilken daglig exponering som krävs för att nå denna interna dos.

Även Holland, Danmark och Tyskland är kritiska till EFSAs bedömning och tillsammans pekar man ut tre svagheter: (1) Att de data som redovisas är otydliga och har övertolkats; (2) Att effekterna som nämns inte utgör någon riktig hälsopåverkan. Små förändringar av kolesterol behöver till exempel inte vara farligt; och (3) Att de beräkningar av dos-responssambanden som redovisas inte gjorts enligt vedertagna principer.

Jag håller med om många delar i kritiken, punkt 3 berör dessutom mitt eget forskningsområde, och de beräkningar som redovisats för kolesterolhöjning hade inte klarat de krav som gäller för vetenskapliga publikationer. Men när jag lägger ihop alla de nya studier och effekter som redovisas är slutsatsen ändå rimlig – PFAS är troligen betydligt mer potent än vad myndigheten angav vid sin förra bedömning från 2008. Det kan också påpekas att även de amerikanska myndigheten ATSDR, som bara använder klassiska djurförsök, drar samma slutsats.

Hur svenska myndigheter nu ska agera återstår att se. Mycket talar för att Livsmedelsverket väntar tills man ser hur andra aktörer agerar och initialt försöker undvika att ”skapa oro”. Den officiella anledningen är att man väntar på att EFSAs experter ska bedöma även andra varianter av PFAS. Myndigheten skriver: ”I nästa steg utvärderar EFSA fler PFAS ämnen i syfte att fastställa ett TVI [tolerabelt veckointag] för hela gruppen PFAS. Då kan dessa preliminära TVIn för PFOS och PFOA, komma att ändras.” Det är enligt mig en oetisk strategi. Det är orimligt att hoppas på att de nya bedömningarna skulle visa på avsevärt lägre risk när fler varianter ingår i bedömningen än vad som redan nu redovisats för två enskilda ämnen. Begränsad kunskap bör aldrig vara ett skäl för att inte agera när det gäller miljö och hälsa. Redan nu vet vi tillräckligt för att skärpa åtgärdsgränserna för PFAS i dricksvatten.

/Mattias

Disclaimer: Åsikterna som presenteras är mina egna och representerar inte Institutet för Miljömedicin eller Karolinska Institutet.

 

 

 

Vad skiljer giftsnacket 2018 från 2019?

Vad glad jag blir! Toxicolour har haft 16.679 visningar under året som gått. Min ambition har varit att ge en initierad och vetenskapligt förankrad bild av kemikalier och hälsa, riskbedömning och toxikologisk forskning. Men även att bidra till samtal och debatt inom detta superviktiga samhällsområde. Fortsätt läs och dela gärna bloggen!

new year

De tre mest delade och lästa inläggen 2018:

  1. Skandalen med den falska KI-forskaren som spred anti-vaccin budskap. Toxicolour var först med att avslöja att det pågått under flera år och i tidskrifter som helt kontrolleras av topp-forskare vid KI.
  2. Kemofobi och kemofobifobi. Ett inlägg som handlar om att faktaresistens ligger bakom båda dessa motpoler. Både kemofobi och kemofobifobi har drag av att ny kunskap inte behövs. I det förra fallet räcker det att peka ut kemikalier i allmänhet och i det senare om att aktivt undvika att tala om exponering och risker för att inte skrämma upp ”valigt folk”. Sanningen är att det finns väldigt få enkla och generella svar när det gäller kemikalier.
  3. PFAS kan vara farligare än vad myndigheterna tidigare påstått. De nya riskbedömningar som presenterats under året går stick i stäv med myndigheternas tidigare budskap att exponeringen även i högexponerade områden är utan risk. Nu verkar det istället som om stora delar av befolkningen under lång tid exponerats för oacceptabla nivåer. Ett halvår före EFSAs nya riskbedömning som presenterades strax före jul kunde jag avslöja vad som var på gång.

Att se bakåt kan ju vara trevligt, men som vetenskapsbloggare gäller det att klättra högt upp i masten och se vågorna av trender som är på väg emot oss. Så här ser min framtidsspaning ut. Fyra vågor som kommer slå över oss under 2019.

PFAS – Många tycker att vi snackat klart om PFAS, men jag tror denna långlivade ämnesgruppen kommer peaka under året som kommer. Den nya riskbedömningen av PFOS och PFOA från Europeiska livsmedelsmyndigheten (EFSA) presenterar data och bedömningar som leder till att riktvärdet sänks till super-låga nivåer. Det är utan jämförelse den största sänkning av ett riktvärde i myndighetens historia. Hur svenska myndigheter nu ska agera återstår att se. Ska Livsmedelsverket snabbt skärpa sina riktlinjer för att vara på den säkra sidan? Ska kommuner med måttligt förorenat vatten köpa in ny reningsutrustning eller liksom Visby erbjuda drabbade brunnsägare rent kommunalt vatten. Alternativet är att vänta tills man ser hur andra aktörer agerar och initialt försöka undvika att skapa oro. Hur som helst kan vi räkna med att PFAS blir en viktig miljöfråga även under 2019. Dessutom startar den största miljörättegången på mycket länge i Sverige när Ronnebys invånare stämmer kommunens vattenbolag för att de levererat förgiftat vatten.

Blandningar – Under året avslutas ett stort forskningsprojekt om blandningar. EDC-MixRisk presenterar sina slutsatser i Bryssel 26-27 mars. Det handlar om hur man kan se blandningseffekter i befolkningen och en möjlig strategi för hur denna kunskap kan användas i riskbedömningen. Samtidigt drar tio nya forskningsprojekt igång i Sverige, som alla handlar om blandningar på ett eller annat sätt. Cocktaileffekten kommer märkas även efter nyårsafton, var så säker.

E-cigg – Äntligen ska uteserveringarna bli rökfria. Det pressar tobaksindustrin att leta efter nya produkter och e-ciggen kommer på bred front. Nu börjar även den svenska toxikologiska forskningen få upp ögonen för denna nya miljöförorening. Vad innebär det för lungorna att andas in smakämnen som egentligen är till för att sväljas?

Kemiska vapen – En tråkig trend att hålla koll på är kemiska vapen. För ett år sedan hade få hört talas om Novichok, men trenden är tydlig. Det blir allt mer vanligt med kemiska vapen igen. För några år sedan dök sarin och klorgas upp som vapen i Syrien. Strax därefter kom det spektakulära mordet på med kopplingar till Nordkorea och så i somras det gamla sovjetiska nervgiftet Novichok upp i England. Vill man göra sig känd som hänsynslös maktspelare är gift det som ger status. Bomber och granater är för kidsen i orten och kommer vara lika ute som att flossa under 2019.

GOTT NYTT ÅR!

/Mattias