Falska nyheter om välling och diabetes

Idag fyller Svenska Dagbladet (SvD) förstasidan med rubriken ”Studie: Välling kan öka risk för diabetes”. Problemet är bara att det inte stämmer. Studien handlar varken om välling eller diabetes. Det är en liten och kort studie på råttor som visar att de eventuellt får en övergående inflammationsreaktion av mjölkpulver som upphettats under lång tid. Istället utgör tidningartikeln ett skolboksexempel på dålig vetenskapsrapportering i en av Sveriges största tidningar.

img_6272

Andelen barn med diabetes typ-1 har förbubblats på 20 år och välling är favoritdryck i många barnfamiljer. Att skriva om detta är därför angeläget, men att sprida falska nyheter blir också extra problematiskt.

För att reda ut frågan kan man börja med att läsa studien. Det borde även journalisten Henrik Ennart gjort.

Kortfattat har forskarna i Lund matat två grupper av råttor med mjölpulver. Några råttor fick vanligt mjölkpulver medan den andra fick mjölkpulver som förvarats i 45 graders värme och fuktig miljö under 28 dagar. Värmebehandlingen bidrog till att halten ökade av de ämnen som bildas när protein och socker hettas upp (s.k. advanced glycation products). Råttorna avlivades efter 1 vecka och i ett annat försök efter 4 veckor. Forskarna analyserade därefter råttornas vikt, 27 olika biokemiska markörer för inflammation samt tunntarmens utseende och genomsläpplighet. Resultaten visade att råttorna som fick värmebehandlat mjölkpulver ökade lite mindre i vikt under första veckan, men därefter såg man ingen skillnad. Efter 1 vecka såg man även att vissa organ var något mindre, vilket inte gick att se efter 4 veckors exponering. När det gäller inflammationsmarkörerna såg man vissa skillnader. Efter 1 vecka med värmebehandlat mjölkpulver var tre markörer något högre, efter 4 veckors exponering var sju andra markörer något förhöjda. Tunntarmen visade små tecken på förändring efter 1 vecka och inga förändringar efter 4 veckor.

Studien handlar över huvud taget inte om diabetes! Istället för att granska vetenskapen kritiskt fyller SvD förstasidan och ett helt uppslag med slutsater om att föräldrar ska undvika att ge sina barn välling om de vill slippa diabetes. Jag kallar det fake news, på sin höjd är det en ”alternativ sanning” och definitivt långt under vad som är acceptabelt inom vetenskapsjournalistik.

Det stora problemet är såklart att forskarna inte alls studerat diabetes. Det handlar heller inte om välling. Det är en kort studie av råttor med endast en dosgrupp. Dessutom har studien en dålig design. För det första saknas kontroll-råttor som får mat helt utan mjölkpulver. Dessutom är försöket är uppdelat i två separata delar där man testar effekten under 1 vecka vid ett annat tillfälle än när man testar effekten efter 4 veckors exponering. Det betyder att andra faktorer lätt kan påverka resultatet. Därtill resultaten helt olika vid olika lång exponering, vilket gör det ännu svårare att dra några vettiga slutsatser.

Det man möjligen kan påstå är att data visar att upphettat mjölkpulver på kort sikt eventuellt kan påverka vissa markörer för inflammation hos råttor. Istället för en kritisk diskussion om forskning kryddar journalisten artikeln med anekdoter som att forskaren själv undviker mjölkpulver och fakta-rutor med rent snömos om att proteiner i välling ”slår knut på sig själva”, vilket påstås leda till att ”organ blir stelare”. Läs gärna artikeln som ett exempel på hur media kan manipulera vetenskap för att skapa ett larm. En välbehövlig kunskap för oss alla.

/Mattias

 

Annonser

Hur känner man igen en erfaren toxikolog?

Det sprids ofta påståenden om kemikaliers påverkan på hälsa och miljö. Men hur vet du om ”experten” som uttalar sig har kompetens inom toxikologi? Till skillnad från läkare kan vem som helst kalla sig toxikolog. Toxikologi är dessutom ett område som kopplar samman många olika expertområden. Där behövs kunskaper inom kemi och biologi, men även om lagar, regler och etiska frågor om till exempel försöksdjur.

img_6266

Ser toxikologer ut på ett speciellt sätt eller är det lukten? Hur känner man igen en erfaren toxikolog?

Jag har de senaste åren arbetat tillsammans med personer från akademi, myndigheter och företag för att ge svenska toxikologer en möjlighet att få sin utbildning och erfarenhet granskad och godkänd enligt internationella riktlinjer, s.k. European Registered Toxicologist (ERT). Förenklat kan man säga att det är en titel för personer med en bred toxikologisk utbildning och minst fem års toxikologisk arbetslivserfarenhet samt ett kontinuerligt aktivt lärande och specialisering inom ämnesområdet.

ert

ERT-systemet har funnits i många år utomlands, men är relativt nytt i Sverige. Företag som AstraZeneca har det inbyggt i de personliga utvecklingsplanerna och internationella konsultfirmor använder det som en kvalitetsstämpel. Liknande system finns även i USA där toxikologer behöver ha denna typ av titel (s.k. DABT) för att till exempel kunna agera som expeter vid domstolar och myndigheter.

Varför behövs denna typ av titel?

Myndigheterna behöver ERT. Det blir allt vanligare att myndigheter beställer rapporter från konsulter och det visar sig ibland att den upphandlade firman inte har rätt kompetens, vilket resulterar i undermåliga beslutsunderlag (något som bland annat drabbat naturvårdsverket ). Dessutom underlättar det när myndigheten ska anställa. Ofta kan det vara svårt att tolka ett CV om man inte själv kan ämnesområdet. Har personen verkligen rätt grundutbildning för att hantera toxikologiska frågor?

Företagen behöver ERT. Stora internationella företag får möjlighet att kvalitetssäkra sina anställdas kompetens och även företag är ju beroende av konsulter. Genom ERT får beställare ett enkelt verktyg att hitta kompetens. Samtidigt får utförare en möjlighet att visa upp sitt kunnande.

Toxikologerna behöver ERT. Till skillnad från andra titlar kräver ERT att du är aktiv toxikolog och kontinuerligt utbildar dig. Minst fem dagars utbildning per år krävs för att fortsätta vara ERT. Det blir ett bra stöd i förhandlingen med arbetsgivaren om att få åka på konferenser och regelbundet ta kurser. Dessutom blir det en möjlighet att skilja ut sig från mängden, när du söker nytt jobb. Särskilt viktigt är det om du vill jobba i länder som Tyskland, England eller Holland, där ERT funnits i många år.

Samhällsdebatten behöver ERT. Alltför ofta sprids lösa påståenden om kemikalier och deras effekter på människors hälsa. Det presenteras tvärsäkra påståenden baserat på olika forskningsresultat. Hur vet journalister och läsare att den som uttalar sig faktiskt har utbildning och erfarenhet inom toxikologi?

Självklart finns det många duktiga och erfarna toxikologer utan ERT-titeln. Men jag är övertygad om att systemet kommer bli allt viktigare framöver, i takt med globaliseringen inom kemikalierelaterad verksamhet tilltar. Svenska toxikologer är duktiga och behöver synas mer internationellt. Totalt finns idag 1500 ERT-toxikologer i Europa, men bara ca 30 i Sverige.

Senast 28 februari är det dags att ansöka för de som vill få sin utbildning och erfarenhet granskad i vår. Känner du någon som skulle klara kraven, eller är du själv intresserad? Tveka inte att skicka in ansökan! På Svensk Förening för Toxikologi finns information om hur man ansöker och vilka krav som gäller.

/Mattias, ERT såklart 😉

 

 

Hur farligt är PFAS? – Oenighet inom EU

Så kom den då till sist, riskbedömningen av PFOS och PFOA från Europeiska livsmedelsmyndigheten (EFSA). Sedan i våras har det ryktats om att de nya värdena skulle bli riktigt låga. Och ja, de är riktigt superduper-låga. För PFOS sänks det tolerabla dagliga intaget från 150 till 2 ng/kg kroppsvikt/dag och för PFOA är sänkningen än mer dramatisk från 1500 till 1 ng/kg kroppsvikt/dag. I Ronneby, där mycket höga halter uppmättes 2013, skulle en vuxen individ bara kunna dricka ett par matskedar per dag innan man slår i taket. Tur att man stängt av det vattentäkten.

Den stora skillnaden idag mot tidigare är att det nu finns flera stora befolkningsstudier där man sett påverkan på människors hälsa. De effekter som sticker ut är framförallt något högre kolesterolvärden, lägre födelsevikt och sämre immunologiskt svar i samband med vaccination. Det är alltså inga sjukdomar i sig, utan kan snarare jämföras med att någon lagt i stenar i den ryggsäck av miljöpåverkan som vi alla bär på och som på sikt riskerar att skada vår hälsa och livskvalitet.

uggla1

”Begränsad kunskap bör aldrig vara ett skäl för att inte agera när det gäller miljö och hälsa. Redan nu vet vi tillräckligt för att skärpa åtgärdsgränserna för PFAS i dricksvatten.”

Men nu kommer också kraftig kritik från andra experter på EUs kemikaliemyndighet (ECHA). Deras experter (RAC) bedömer att halter i blodet på 800 ng PFOA/ml serum är utan nämnvärd risk. Detta kan jämföras med EFSAs experter, som menar att gränsen går vid ca 10 ng/ml serum. Utifrån detta beräknar man sedan vilken daglig exponering som krävs för att nå denna interna dos.

Även Holland, Danmark och Tyskland är kritiska till EFSAs bedömning och tillsammans pekar man ut tre svagheter: (1) Att de data som redovisas är otydliga och har övertolkats; (2) Att effekterna som nämns inte utgör någon riktig hälsopåverkan. Små förändringar av kolesterol behöver till exempel inte vara farligt; och (3) Att de beräkningar av dos-responssambanden som redovisas inte gjorts enligt vedertagna principer.

Jag håller med om många delar i kritiken, punkt 3 berör dessutom mitt eget forskningsområde, och de beräkningar som redovisats för kolesterolhöjning hade inte klarat de krav som gäller för vetenskapliga publikationer. Men när jag lägger ihop alla de nya studier och effekter som redovisas är slutsatsen ändå rimlig – PFAS är troligen betydligt mer potent än vad myndigheten angav vid sin förra bedömning från 2008. Det kan också påpekas att även de amerikanska myndigheten ATSDR, som bara använder klassiska djurförsök, drar samma slutsats.

Hur svenska myndigheter nu ska agera återstår att se. Mycket talar för att Livsmedelsverket väntar tills man ser hur andra aktörer agerar och initialt försöker undvika att ”skapa oro”. Den officiella anledningen är att man väntar på att EFSAs experter ska bedöma även andra varianter av PFAS. Myndigheten skriver: ”I nästa steg utvärderar EFSA fler PFAS ämnen i syfte att fastställa ett TVI [tolerabelt veckointag] för hela gruppen PFAS. Då kan dessa preliminära TVIn för PFOS och PFOA, komma att ändras.” Det är enligt mig en oetisk strategi. Det är orimligt att hoppas på att de nya bedömningarna skulle visa på avsevärt lägre risk när fler varianter ingår i bedömningen än vad som redan nu redovisats för två enskilda ämnen. Begränsad kunskap bör aldrig vara ett skäl för att inte agera när det gäller miljö och hälsa. Redan nu vet vi tillräckligt för att skärpa åtgärdsgränserna för PFAS i dricksvatten.

/Mattias

Disclaimer: Åsikterna som presenteras är mina egna och representerar inte Institutet för Miljömedicin eller Karolinska Institutet.

 

 

 

Vad skiljer giftsnacket 2018 från 2019?

Vad glad jag blir! Toxicolour har haft 16.679 visningar under året som gått. Min ambition har varit att ge en initierad och vetenskapligt förankrad bild av kemikalier och hälsa, riskbedömning och toxikologisk forskning. Men även att bidra till samtal och debatt inom detta superviktiga samhällsområde. Fortsätt läs och dela gärna bloggen!

new year

De tre mest delade och lästa inläggen 2018:

  1. Skandalen med den falska KI-forskaren som spred anti-vaccin budskap. Toxicolour var först med att avslöja att det pågått under flera år och i tidskrifter som helt kontrolleras av topp-forskare vid KI.
  2. Kemofobi och kemofobifobi. Ett inlägg som handlar om att faktaresistens ligger bakom båda dessa motpoler. Både kemofobi och kemofobifobi har drag av att ny kunskap inte behövs. I det förra fallet räcker det att peka ut kemikalier i allmänhet och i det senare om att aktivt undvika att tala om exponering och risker för att inte skrämma upp ”valigt folk”. Sanningen är att det finns väldigt få enkla och generella svar när det gäller kemikalier.
  3. PFAS kan vara farligare än vad myndigheterna tidigare påstått. De nya riskbedömningar som presenterats under året går stick i stäv med myndigheternas tidigare budskap att exponeringen även i högexponerade områden är utan risk. Nu verkar det istället som om stora delar av befolkningen under lång tid exponerats för oacceptabla nivåer. Ett halvår före EFSAs nya riskbedömning som presenterades strax före jul kunde jag avslöja vad som var på gång.

Att se bakåt kan ju vara trevligt, men som vetenskapsbloggare gäller det att klättra högt upp i masten och se vågorna av trender som är på väg emot oss. Så här ser min framtidsspaning ut. Fyra vågor som kommer slå över oss under 2019.

PFAS – Många tycker att vi snackat klart om PFAS, men jag tror denna långlivade ämnesgruppen kommer peaka under året som kommer. Den nya riskbedömningen av PFOS och PFOA från Europeiska livsmedelsmyndigheten (EFSA) presenterar data och bedömningar som leder till att riktvärdet sänks till super-låga nivåer. Det är utan jämförelse den största sänkning av ett riktvärde i myndighetens historia. Hur svenska myndigheter nu ska agera återstår att se. Ska Livsmedelsverket snabbt skärpa sina riktlinjer för att vara på den säkra sidan? Ska kommuner med måttligt förorenat vatten köpa in ny reningsutrustning eller liksom Visby erbjuda drabbade brunnsägare rent kommunalt vatten. Alternativet är att vänta tills man ser hur andra aktörer agerar och initialt försöka undvika att skapa oro. Hur som helst kan vi räkna med att PFAS blir en viktig miljöfråga även under 2019. Dessutom startar den största miljörättegången på mycket länge i Sverige när Ronnebys invånare stämmer kommunens vattenbolag för att de levererat förgiftat vatten.

Blandningar – Under året avslutas ett stort forskningsprojekt om blandningar. EDC-MixRisk presenterar sina slutsatser i Bryssel 26-27 mars. Det handlar om hur man kan se blandningseffekter i befolkningen och en möjlig strategi för hur denna kunskap kan användas i riskbedömningen. Samtidigt drar tio nya forskningsprojekt igång i Sverige, som alla handlar om blandningar på ett eller annat sätt. Cocktaileffekten kommer märkas även efter nyårsafton, var så säker.

E-cigg – Äntligen ska uteserveringarna bli rökfria. Det pressar tobaksindustrin att leta efter nya produkter och e-ciggen kommer på bred front. Nu börjar även den svenska toxikologiska forskningen få upp ögonen för denna nya miljöförorening. Vad innebär det för lungorna att andas in smakämnen som egentligen är till för att sväljas?

Kemiska vapen – En tråkig trend att hålla koll på är kemiska vapen. För ett år sedan hade få hört talas om Novichok, men trenden är tydlig. Det blir allt mer vanligt med kemiska vapen igen. För några år sedan dök sarin och klorgas upp som vapen i Syrien. Strax därefter kom det spektakulära mordet på med kopplingar till Nordkorea och så i somras det gamla sovjetiska nervgiftet Novichok upp i England. Vill man göra sig känd som hänsynslös maktspelare är gift det som ger status. Bomber och granater är för kidsen i orten och kommer vara lika ute som att flossa under 2019.

GOTT NYTT ÅR!

/Mattias

”Vanlig blomma botar snuva och ger ökad sexlust.”

Det nordiska köket har så mycket mer än köttbullar och sill. Det senaste decenniet har matskribenter från hela världen noterat att nya smakupplevelser i världsklass skapas på restauranger i Skandinavien. En av de nya trenderna är vilda växter som ger både smak och färg. När de långväga transporterna ifrågasätts och problemen med bekämpningsmedel diskuteras allt mer, särskilt när det gäller importerade grönsaker och frukter, så känns det fint att kunna äta örter som bokstavligen växer runt knuten. Dessutom finns mängder av berättelser om hur olika lokala växter använts för ökad hälsa och välbefinnande genom historien.

Vad vi kanske glömmer bort är att det ”naturliga” ofta kan vara betydligt giftigare än våra syntetiska tillsatser. Som en del av en kontrollkampanj besökte nyligen danska livsmedelsverket 150 restauranger och lokala livsmedelsproducenter och undersökte deras användning av växter som plockats i naturen eller odlats i privata trädgårdar. Bland de arter som användes fanns blommorna från 23 olika växter. Nu har toxikologer utvärderat giftigheten och det fanns en hel del spännande innehåll (Egebjerg et al., 2018). Ett problem med vilda växter är den naturliga variationen. Halterna av olika ämnen varierar mycket från blomma till blomma. Just den stora variationen mellan olika växter av samma sort hänger samman med att man inte förädlat växten. Istället har den fått utveckla en stor och relativt okänd variation i det vilda. Det är lite som med äpplen. De äppelsorter vi odlar är noga utvalda för att ha önskvärd smak och konsistens, medan vildsådda äpplen ofta har helt andra egenskaper.

Av de 23 blomsorter som ingick i undersökningen innehöll 13 substanser som kan skada hälsan. De flesta gifterna som hittades ger ingen akut effekt, men kan orsaka skador om man exponeras under längre tid. Vissa av de identifierade substanserna är till exempel kända för att vara cancerframkallande. Andra kan skada nervsystemet eller reproduktionssystemet.

blommaimat

Ett spännande exempel på en populär matväxt är krasse (Tropaeolum majus). Alltså inte smörgåskrasse, utan de där orangea blommorna som är mångas favorit i blomlådan på sommaren. Det är kanske ingen ny företeelse att äta dessa blommor. Genom historien har de haft rykte om sig att reta sexualdriften. Andra medicinska åkommor som ansågs kunna botas med krasse var skoskav och snuva. Som en kombo av viagra, näsdroppar och plåster – allt i en och samma blomma. Tyvärr visar djurstudier att extrakt på de gröna bladen i verkligheten orsakar hormonstörningar och ger ökad risk för tidiga missfall. Hur mycket giftighet som ryms i själva blommorna är dock än så länge okänt, så hoppet om mirakelblomman kan få leva vidare ett tag till.

/Mattias

Ett svart papper

Tänk dig ett vanligt klassrum med 30 bänkar. Eleverna står utanför och ska snart släppas in. Läraren förbereder 30 kuvert. I 10 kuvert lägger hon svarta lappar medan 20 kuvert innehåller vita lappar. De som får en svart lapp kommer att få sitt betyg sänkt med ett steg medan de som får vita lappar får behålla sitt riktiga betyg. När alla kuverten är klara, blandar läraren kuverten och öppnar sen dörren för att släppa in eleverna. Samtidigt kommer vaktmästaren in i rummet för att lämna en skarvsladd till projektorn. Utan att läraren märker något byter vaktmästaren ut ett av kuverten. I det nya kuvertet ligger en svart lapp. När vaktmästaren gått ropar läraren upp eleverna, en i taget. De får komma fram och hämta varsitt kuvert. Det visar sig då att en elev har blivit sjuk, så det är bara 29 elever i klassen. Nåja, tänker läraren, och slänger det överblivna kuvert utan att titta vilken färg det är på lappen. Två kuvert med okänt innehåll ingår därmed inte i lottningen. Ett kuvert har vaktmästaren tagit och ett kuvert har läraren slängt.

Articles

Nu får alla elever öppna sina kuvert. De som får svarta lappar blir naturligtvis ledsna. Det känns orättvist. Men läraren berättar sanningsenligt att mycket i livet är orättvist.

Senare samma dag händer något oväntat. En elev har sett att vaktmästaren stoppat en svart lapp i ett kuvert och sedan bytt ut ett av kuverten. Eleven har gått till studierektorn och berättat. Många, även elevernas föräldrar som läst om händelsen på klassens facebooksida, blir upprörda och kräver att skolledningen undersöker saken. Studierektorn kommer nästa dag till klassrummet och ber alla som har fått svarta lappar komma fram. Hon räknar dessa elever och finner att det är tio stycken. ”Allt är som det ska”, säger hon, märkbart lättad. Hon berättar för klassen att vaktmästaren är oskyldig och kräver att eleven som anklagat vaktmästaren nu ska be om ursäkt. SLUT.

Varför berättar jag denna historia i en blogg om kemikaler och riskbedömning? Jo, tänk nu om klassen, istället för kuvert med svarta lappar, utsatts för en kemikalie i dricksvattnet. Antag att ämnet hos vissa individer stör hjärnans utveckling. Någon elev får därmed en lägre förmåga att tillgodogöra sig kunskap än vad hen annars skulle haft. Precis som i exemplet med de svarta och vita lapparna är det dock svårt, ja omöjligt, att bevisa om någon och i så fall vem som drabbats. Bör den som släppt ut kemikalien,  precis som vaktmästaren, därmed betraktas som oskyldig? Eller ska man säga att eleverna lidit skada som grupp och att föräldrarnas oro är berättigad?

/Mattias

Ett sopnedkast rakt in i våra hem

Vanliga hushållsprodukter gjorda av återvunnen plast innehåller ibland giftiga kemikalier som både politiker och företag i Sverige och EU har beslutat sig för att ta bort. Ett exempel är bromerade flamskyddsmedel. Nya produkter gjorda av ny plast får inte innehålla de här flamskyddsmedlen, men om prylarna är gjorda av återvunnen plast så är det okej. Hur kan det vara möjligt att ha ett stort sopnedkast rakt in i våra hem? Här finns ett hål i dagens lagstiftning. Cirkulär ekonomi bygger på att vi lyckas skapa giftfria kretslopp där allt avfall är en resurs som kan tas till vara, men om vi får in ämnen med farliga egenskaper i kretsloppet blir den återvunna plasten också en giftspridare.

Sveriges konsumenter nyligen undersökte förekomsten av miljögifter i återvunnen plast. Man analyserade 430 produkter från EU och EU:s grannländer. I var fjärde produkt, däribland leksaker och köksprodukter, hittade man spår av bromerade flamskyddsmedel. Var tionde produkt överskred gränsen för vad som är tillåtet i produkter av ny plast och högst var koncentrationen i leksaker.

Jag har inte lyckats få reda på vilka koncentrationer man hittat, men det är ytterst osannolikt att det skulle kunna matcha halten av dessa kemikalier som vi får i oss via maten. Det handlar alltså inte om några ökade risker på individnivå utan om försämrade möjligheter att rensa hela systemet och minska den exponering vi alla utsätts för. Som jag ser det finns två olika problem vi snabbt behöver lösa.

Problem 1 – importerad fulplast. Vi måste stoppa importen av s.k. fulplast till EU. Den enda långsiktigt hållbara åtgärden är såklart att införa global eliminering. Som det ser ut i dag har vi stränga regler för ny plast tillverkad i EU, men importerar samtidigt prylar där dessa förbjudna ämnen ingår. Denna plast smutsar ner vår miljö, våra hem och försvårar vår återvinning. Samtidigt skadar den svensk plastindustri genom ojust konkurrens.

Problem 2 – gamla produkter. Vi behöver skapa tekniska möjligeter att ta tillvara äldre plastprodukter och skapa nya rena råvaror. Ett exempel är gamla plastmattor med PVC som är mjukgjorda med ftalater. Vi behöver ta tillvara även dessa resurser på något sätt. Att få energi genom förbränning är ett sätt, men ett mer innovativt och förslag är plastraffinaderier, som klarar att bryta ner plast till enkla råvaror. Denna typ av teknik utvecklas bland annat vid Chalmers i Göteborg, och kan användas för att göra ny ren plast.

För att klara detta behöver Sveriges industri fortsätta utveckla nya kemikalier och smart design som gör återvinning smidig. Potentialen är stor. Återvinningsindustrin har presenterat data som visar att tre fjärdedelar av allt material som återvinns i Sverige bränns, läggs på soptipp eller förstörs så att det inte går att använda igen. Värden motsvarande 42 miljarder kronor går därmed förlorade varje år.

För att klara omställningen till cirkulär ekonomi behöver vi en nationell avfallsplan och myndigheter som förstår problemen som uppstår i skiftet till en cirkulär ekonomi  när det gäller kemikalier. I vintras kom Naturvårdsverket med ett utkast till nationell plan som var mer än lovligt tandlöst. Naturvårdsverkets förslag saknade (!) mål och prioriteringar. Kan det ens kallas för plan?

sopor lettland

Här brinner ett Lettiskt sopberg 2017. En del av innehållet visade sig komma från Sverige. I förslaget till nationell avfallsplan saknades strategier för att hindra liknande problem i framtiden. Regeringen tvingades be Lettland om ursäkt.

Nyligen kom så en annan viktig rapport från Naturvårdsverket, ”Ökad Plaståtervinning – potential för utvalda produktgrupper”. I denna rapport för man fram synen att dagens plastmaterial i stora drag duger bra som de är, och att det bara återstår att plasten helt enkelt samlas in. Detta uppmärksammade även Magnus Hedenmark och Ingela Wickman Bois nyligen i en debattartikel i Aktuell Hållbarhet. Naturvårdsverkets syn på kemikalier i avfall har haft många problem på senare år med kvicksilverskandalen som lågvattenmärke (Läs mer om hur allt insamlat kvicksilver från miljöstationerna hamnade hos kriminella ligor). Kanske kände ledningen på sig att den nya plaståtervinnings-rapporten inte var tillräckligt bra, men istället för att skicka tillbaka texten till konsulterna så avsäger man sig ansvaret i rapportens förord. Så här skriver man: ”Naturvårdsverket har emellertid inte tagit ställning till innehållet i rapporten. Författarna från IVL svarar för innehåll och slutsatser.”  Jag tycker det är oacceptabelt att statliga myndigheter ger ut viktiga rapporter som de inte själva kan ta ansvar för. Samverka gärna med konsulter, men våga stå för och ta ansvar för slutsatserna!

Ska vi få bort farliga kemikalier måste alla aktörer dra år samma håll. Naturvårdsverket behöver upp på banan. EU behöver skärpa reglerna för redovisning av produkters innehåll och höja kraven på importerade produkter. Svenska företag behöver ligga långt framme i utveckling av material och design. Allt detta kräver såklart en bas av forskning och utbildning där svenska universitet samverkar både inom akademin och med det omgivande samhället.

/Mattias

Disclaimer: Åsikterna som framförs är mina egna och representerar inte Karolinska Institutet eller Institutet för Miljömedicin.

 

 

Är ett glas saft lika farligt som en cigg efter en operation?

Ja, mat och miljö påverkar risken att drabbas av cancer. Nej, det innebär inte att man kan behandla cancer genom att äta nyttig mat.

Svenska Dagbladets hälsoskribent Henrik Ennart har i en serie artiklar skrivit om mat och cancer. I artiklarna finns många viktiga fakta om hur vi kan minska risken för cancer genom att äta mindre kött och mer grönsaker etc. Det finns också ett viktigt resonemang om att utnyttja krisen som en individ hamnar i efter ett cancerbesked till att hitta en hälsosam livsstil. Men sen händer något i texten. Gränsen mellan fakta och ren spekulation överskrids och det som nyss var goda råd för vardagen blir till möjliga behandlingsformer. Man nämner fakta och källor med hög trovärdighet (forskare…Världscancerfonden…bevis) och därefter lägger man in egna påståenden (behandla cancer…koppling mellan blodsocker i allmänhet och cancer) utan att tydliggöra skillnaden. Retoriken påminner om när någon smiter in på tunnelbanan efter någon som öppnat grinden.

Exempel 1. Under rubriken ”Som att ge ex-rökare cigg efter en lungoperation” intervjuas en patient som upprörs över att ha fått en smörgås och ett glas saft efter en canceroperation. Extra allvarligt anses det vara att en skiva skinka låg på mackan. Det jämförs med att bjuda på en cigarrett. Läkarna beskrivs som oförstående och okunniga.

– När jag vaknade upp efter operationen erbjöds jag den vanliga sjukhusmaten: saft och limpsmörgås med processad skinka. Jag tycker det är ungefär som att ge en före detta rökare en cigg efter en lungoperation. (SvD, 21 okt, 2018)

Fakta: Det är väldigt bra att göra ett rökstopp i samband med en operation. När du röker får kroppens vävnader mindre syre. Det gör att operationssåret läker långsammare. Det ökar också risken för sårinfektion. Den som är rökfri en tid före och en tid efter operationen kan halvera risken för komplikationer. När det gäller saft och limpa saknas vetenskapliga studier. Efter operation och den fasta som patienten genomgår inför ingreppet behöver kroppen både vätska och energi. Ett glas saft och en smörgås är inte farligt på samma sätt som cigaretter. Det är faktiskt inte farligt alls!

Exempel 2. I SvD-artikeln förklaras att cancerceller vill ha massor med energi och frodas om det finns socker. Det påstås vara en upptäckt med mer än 90 år på nacken och som nu åter tilldrar sig stort forskarintresse. Man talar även om möjligheten att på sikt behandla cancer genom att påverka blodsockernivån i kroppen.

Fakta: Alla celler i kroppen behöver energi i form av socker (glukos). Därför ger man ibland glukos via dropp till patienter. Hos de flesta personer hålls blodsockerhalten relativt konstant i kroppen. Personer som har diabetes har däremot både högre nivåer av socker i blodet och en ökad risk att dö i sin cancersjukdom. Det betyder dock inte att det är blodsockret i sig som är orsaken till att människor drabbas av cancer.

”Sedan dess har hon lärt sig att cancerceller vill ha massor med energi och frodas om det finns socker. Det är en upptäckt med mer än 90 år på nacken som för närvarande tilldrar sig stort forskarintresse runt om i världen eftersom det ger hopp om möjligheten att behandla cancer genom att påverka blodsockernivån i kroppen. Redan finns det enligt Världscancerfonden övertygande bevis för en koppling mellan högt blodsocker och cancer i livmodern.

– I den svenska cancervården har detta inte satt några spår alls. Det är helt sjukt, säger Malin Kvist.” (SvD, 21 okt, 2018)

Om fler följde Världscancerfondens råd skulle färre människor drabbas av cancer. Men råden är inte tänkta att ligga till grund för behandlingsformer på sjukhuset efter en canceroperation.

/Mattias

Disclaimer: Texten är min egen och representerar inte Karolinska Institutet

Kemofobi och kemofobifobi

För ett par år sedan var jag inbjuden som expert till en amerikansk myndighet som arbetar med beredskap för kemiska attacker och olyckor. I handbagaget låg tjocka dokument om stridsgaser och andra extremt giftiga ämnen som VX, fosgen och fluorvätesyra. När man reser till USA och ska gå igenom passkontrollen får man ju alltid svara på ett par frågor av typen – Vad jobbar du med?

”Why are you travelling to the USA?”

”I am participating in a scientific meeting”

”What is the meeting about?”

(Här började jag svettas lite. Hade på känn kemiska vapen inte var ett bra svar)

”It’s about chemical safety, sir”

Kanske var det hänvisningen till “säkerhet” som öppnade dörren.

tox symbols

Sämre gick det nyligen för en kollega som forskar på kemikalier och cellkärnans receptorer. Hon svarade kort och gott att hon arbetar med “kemikalier”. Det resulterade i timmes väntan i gränsmyndighetens förvar eftersom amerikanarna ville ha tid för en extra kontroll. Ordet kemikalier väcker tydligen misstänksamhet. Samtidigt var det kanske tur att hon inte nämnde “nuclear receptors” 🙂

Även i Sverige finns en utbredd misstänksamhet mot kemikalier. Vissa kallar det kemofobi. En del hävdar att själva ordet kemofobi skapats i ett försök att förringa faran med kemikalier och håna miljörörelsen. Det är inte helt osannolikt, men nog finns det ett korn av sanning när vi möter människor som vill köpa varor ”fria från kemikalier” och i tidningsrubriker om att ”farliga kemikalier” hittats i våra hem när det handlar om låga nivåer av relativt ofarliga ämnen på väg att fasas ut. Wikipedia har en läsvärd artikel om kemofobi, som ger en bra förståelse om vad ordet betyder och hur det har använts. Samtidigt finns betydande fördelar med viss kemofobi. Att människor känner oro även för små risker betyder inte att vi som samhälle bör tillåta dessa risker. På befolkningsnivå kan de ha en betydande effekt. Utfasningen av kemikalier som har oönskade egenskaper är i grunden ett tecken på att utvecklingen går framåt. Man kan till och med hävda att många av våra viktigaste regelverk aldrig hade kommit till stånd om det inte varit för den oro som K-ordet skapar.

På senare tid har jag observerat något som kan kallas kemofobifobi. Senast såg jag det i ett inlägg från Agnes Wold, välkänd och debattglad professor från Göteborgs universitet. Hon är kritisk mot universitetens informationsavdelningar som hon menar är ”spridare av skräck” och ”krösamajor”, när de berättar om nya studier kring kemikalier och hälsa. Mammor ska besparas information och debatt kring kemikalier för att inte skrämmas upp i onödan. Av någon anledning är det alltid kvinnor som ska skyddas från dessa känslostormar och lurande skuldkänslor.

Både kemofobi och kemofobifobi har dock drag av att ny kunskap inte behövs. I det förra fallet räcker det att peka ut kemikalier i allmänhet och i det senare om att undvika att tala om exponering och risker. Sanningen är att det finns väldigt få enkla och generella svar när det gäller kemikalier. Därför behöver vi fortsatt satsa på utbildning och forskning inom kemi och toxikologi. Då lägger vi grund för nya kemiska innovationer och ett hållbart samhälle och ges möjlighet att föra samtal om både möjligheter och risker med kemikalier.

Kunskap om kemi behöver komma ut på många olika sätt. Här är några goda exempel från veckan som kommer:

16 oktober. Över 800 deltagare varav de flesta ungdomar besöker Aula Medica på Karolinska Institutet i Solna för att lyssna till och mingla med forskare, studenter och personer som jobbar med kemikalier, miljö och hållbar utveckling.

17-18 oktober. Kemikaliedagarna i Göteborg. Jag är där och ska bland annat debattera kemikaliefrågor med Dr Emma Frans. Hoppas vi ses där!

19-20 oktober. Kemins Dag. 110 000 barn och unga kommer genomföra samma Kemins Dags-experimentet på ungefär 1 000 skolor och 12 science centers. Kul och lärorikt!

/Mattias

Mer om bedömningen av PFAS

Ni som följer bloggen känner ju till att det förekommer en diskussion om att sänka nuvarande riktvärde för PFAS-ämnen. Idag rapporterar media om detta och jag har bland annat blivit intervjuad av radio Gotland P4. Nyheten har därefter nått nationell spridning, vilket gör att jag vill dela lite mer bakgrundsinformation ifall någon söker mer fakta.

Här är länkar till en del av det media rapporterar (uppdateras löpande):

Radio P4 Gotland

Längre intervju P4 Gotland

Radio P4 Blekinge

Nu till sakfrågan:

År 2008 gjorde EU:_s livsmedelsmyndighet en riskbedömning för ett par av de PFAS-ämnen som ofta hitas i dricksvatten, dvs. PFOS och PFOA. Expertgruppen (CONTAM) bedömde att det tolerabla dagliga intaget (TDI) för PFOS var 150 ng/kg kroppsvikt/dag och för PFOA 1500 ng/kg kroppsvikt/dag. Slutsatserna baseras på olika djurförsök och ligger till grund för Livsmedelsverket nuvarande bedömning av dricksvatten och åtgärdsgränsen 90 ng/liter.

I år (2018) har samma expertgrupp gjort en ny bedömning. Denna har hittills bara presenterats på en vetenskaplig konferens (se två bilder nedan). Själva rapporten är därför inte publicerad ännu och publiceringen har fördröjts eftrersom flera länder lämnat kritik mot slutsatserna. I sin nya bedömning utgår experterna från observationer i människor. I en studie från USA där man analyserat blodet på ca 46.000 personer ser man till exempel en höjning av kolesterolvärdena, vilket kan utgöra en ökad risk för hjärtkärlsjukdom. Man rapporterar också om andra studier som visar på lägre födesevikt hos barn, sämre immunicering i samband med vaccinering och påverkan på levern (höjda ALT-värden). Sammantaget landar expertgruppen på  nya TDI-värden som är betydligt lägre. För PFOS är det nya förslaget 2 ng/kg/dag och för PFOA ca 1 ng/kg/dag.

Den nya bedömningen är alltså inte publicerad och bör därför tas med en nypa salt. Jag har personligen invändningar mot hur de beräknat dos-effektsambanden, vilket ju är ett av mina forskningsområden. Men den nya bedömningen visar ändå att Livsmedelsverket omgående kan behöva se över åtgärdsvärdet för dricksvatten. Svenska forskare har goda möjligheter att hjälpa till i utredningen. Vi har lång erfarenhet av liknande miljöhälsofrågor och eftersom människor i Sverige exponerats finns stora möjlighet att ta reda på eventuella hälsoeffekter. Kanske kan svenska data bli avgörande även för den europeiska bedömningen i framtiden.

/Mattias

Disclaimer: Slutsatserna representerar inte Kaolinska Institutet eller Institutet för Miljömedicin (IMM).

IMG_5587

IMG_5588