Ansvaret sträcker sig längre

kemi_itp_besok_img_1670_liten

I fredags kom ett 30-tal studenter på besök i Södertälje. Det speciella med dessa studenter var att de arbetar med kemikaliesäkerhet i sydostasien. Nu var de på Swetox för att se ett exempel på hur forskning kan bidra en säker användning av kemikalier. Det blev ett bra samtal om allt från luftföroreningar i städer och kemikalier i arbetsmiljön till moderna in vitro-tester och epigenetik.

I takt med att tillverkning flyttat utanför Europa och livsmedelsmarknaden internationaliseras blir vårt sätt att hantera kemikalier utifrån enstaka substanser och användningsområden alltmer missanpassat. Vi har byggt en kemocentrisk lagstiftning med egocentrisk slagsida där vi ställer enstaka ämnen och våra egna användningsområden i centrum. När vi diskuterar bekämpningsmedel ligger fokus ofta på resthalter i frukt och grönt i våra egna affärer. Coop:s reklamfilm med en svensk familj som sänker sin exponering genom att äta ekologisk mat är ett utmärkt exempel på att små risker ges huvudrollen för att påverka vårt beteende. Jag hade gärna sett motsvarande film om  familjen Diaz från kuststaden Limón i Costa Rica. Egentligen bor de ju inte i staden utan vid kanten av ett plantage någon mil utanför, i ett litet skjul som de hyr billigt som gästarbetare. Juan jobbar på plantaget men hans fru Maria (19 år) är hemma eftersom hon väntar deras första barn. Hur påverkas  Maria och hennes ofödda barn av kemikalierna från plantaget?

Jag skulle vilja ha en ny antropocentrisk syn på kemikaliesäkerhet där vi ställer människors hälsa och livskvalitet i centrum. Ett synsätt som öppnar för multipla exponeringsvägar och ser till fler än ett ämne i taget. Ett synsätt som bedömer kemikalierisker hela vägen från produktion och användning till föroreningar i mat och miljö.

Vill du veta mer om hur barn och föräldrar exponeras kan du läsa två studier som jag varit med och skrivit. Den första är från 2012 och handlar om hur barn som bor nära plantage med användning av bekämpningsmedel har dubbelt så hög exponering som barn som bor intill ekologisk odling. Den andra studien publicerades 2014 och handlar om familjer som Maria och Juan. Den visar att blivande mammor som bor nära plantage har en förhöjd exponering.

van Wendel de Joode B, María Mora A, Córdoba L, Cano C, Quesada R, Faniband M, Wesseling C, Ruepert C, Öberg M, Eskenazi B, Mergler D, Lindh C, Aerial application of mancozeb is associated with elevated urinary ethylenethiourea (ETU) concentrations in pregnant women: the Infant Environmental Health Study (ISA), Environmetal Health Perspectives (2014) 122:1321–1328

van Wendel de Joode B, Barraza D, Ruepert C, Mora A, Córdoba L, Öberg M, Wesseling C, Mergler D, Lindh C, Indigenous children living nearby plantations with chlorpyrifos-treated bags have elevated 3,5,6-trichloro-2-pyridinol (TCPy) urinary concentrations. Environmental Research (2012) 117:17-26

Annonser

Volkswagens fusk skadar hälsan

Mycket fokus har med rätta hamnat på VW:s manipulerade utsläppsvärden (Här ett par exempel från Ny teknik och Aftonbladet). Genom att konsekvent fuska i utsläppstest har man lurat köpare att betala dyrt för smutsiga motorer. I ekonomispalterna talas om ”raserat förtroende” och aktien har förlorat i värde. Det få skribenter berättar om är att VW genom sitt fuskande orsakat höga utsläpp av kväveoxider, ett ämne som orsakar en rad allvarliga hälsoproblem.

Till skillnad från många andra kemikalier finns gott om data som visar på effekterna av kväveoxider (läs t.ex. kapitel 10 i Miljöhälsorapport 2013). Epidemiologiska studier har visat samband mellan luftvägssymtom och reducerad lungtillväxt hos barn. För ren kvävedioxid har studier på människor visat att astmatiker, allergiker och KOL-patienter får en ökad retbarhet i andningsvägarna. Som om inte det var nog bidrar kväveoxider tillsammans med kolväten till att det bildas marknära ozon, ett ämne som är irriterande på andningsvägarna och varje år leder till ett stort antal människor tvingas till akutmottagningarna för andningsbesvär. Detta är orsaken till att vi kämpar för att minska halterna av dessa farliga avgaser.

Vi talar nu om en företagsledning som medvetet ökat riskerna för personer med astma, allergi och KOL. Vuxna män som inte tvekat att försämra mina och dina barns lungtillväxt för att få en fin bonus till julen. Detta är den egentliga skandalen.

Brist på info om alternativa mjukgörare

Information är grunden i europeisk kemikalielagstiftning (REACH). Företagen ska ta fram information och visa att ämnen är säkra att använda. Informationen ska också vara tillgänglig för oss andra så att vi kan se hur farliga olika ämnen är och göra medvetna val.

Ftalater är en grupp kemiska ämnen som bland annat används som mjukgörare i plast och mjuk plast finns det gott om, i allt från blodpåsar på sjukhus till luftmadrasser och golvmattor hemma. Några ftalater misstänks vara så skadliga för reproduktionen att det krävs särskilda tillstånd för att få använda dem och därför vill vi hitta bättre alterntiv.

Vilken information finns då om de alternativ som erbjuds? Jag blev förvånad över hur lite information vissa företag lämnar ut. Ett exempel är Hexamoll DINCH, en mjukgörare vars användning ökat explosionsartat i Sverige. I EU:s databas står att kemiindustrin testat ämnet och noterat att det inte skadar reproduktionsorganen. Några egentliga fakta som styrker påståendet visas inte så man får lita till att de gjort en riktig bedömning. Det orättvisa är att vissa glider undan medan andra redovisar detaljerad information. Nedan visas två urklipp från den Europeiska kemikaliemyndigheten (ECHA) gällande två alternativa mjukgörare. För Hoxamoll DINCH (bild 1) anges bara att man inte sett några effekter, medan det andra exemplet visar information som möjliggör en granskning av eventuella reproduktionseffekter (bis(2-etylhexyl)-adipat, bild 2).

echa_dinch

echa_deha

I veckan träffade jag företrädare för ECHA på en konferens och ställde frågan hur det kan se så olika ut. Svaret var att ECHA bara publicerar den information som företagen vill visa, men att de i 5% av fallen gör stickprov för att kontrollera att informationen stämmer. Betryggande? Nja…

Ett annat exempel på informationsbrist gäller mjukgöraren Pevalen, som tillverkas av det svenska företaget Perstorp. Ämnet tillverkas ännu i så låg volym att det inte behöver testas i någon större omfattning (bild 3). Hur ett ämne som inte testats för reproduktionseffekter kan vara ett alternativ till ett annat ämne som förbjudits p.g.a. reproduktionseffekter är i sig ganska märkligt, men en följd av att lagstiftningen delar in ämnen efter tillverkningsvolymer och att vi idag saknar bra screening för reproduktionseffekter.

echa_pevalen

Om vi på allvar ska kunna ersätta skadliga kemikalier behöver ECHA ställa krav på att företagen ska redovisa sina data på ett sätt som möjliggör en opartisk granskning. Öppna databaserna för fri forskning! När det gäller lågvolym-kemikalier behöver vi dessutom bättre screeningmetoder för att studera om ämnen är hormonstörande eller kan störa reproduktionen. Hur ska vi annars veta att vi inte hoppar ur askan i elden?

Därför underskattas risk med kemikalier

En del debattörer menar att vi blivit trygghetsnarkomaner, att risken med kemikalier är överdriven – lite skit rensar magen. Att tala om risker skapar bara onödig panik. Enligt mig finns det dock flera skäl som talar för att vi kan ha underskattat riskerna med kemikalier och att dagens lagstiftning är felkonstruerad för att hantera dessa risker.

För det första: Vi har bara studerat ett litet antal kemikalier. Andelen miljögifter som regelbundet mäts i befolkningen är bara några 10-tal av de 143 000 olika ämnen som finns registrerade* inom EU. Även om det idag ställs krav på att tillverkarna ska säkerhetstesta ämnena innan de släpps ut så behöver huvuddelen av alla kemikalier bara redovisa grundläggande data. När det gäller effekter på hormonsystem och reproduktion finns oftast inga krav alls.

För det andra: Vi har bara forskat på enstaka stadier i livscykeln. Kunskap om kroppens förmåga till nybildning av celler och utveckling långt upp i vuxen ålder visar att vi behöver se hela livet. Nya resultat visar att exponering i fosterstadiet påverkar sjukdomsförekomsten långt senare. Till och med innan befruktningen kan exponering för kemikalier påverka oss genom nyupptäckta epigenetiska mekanismer. Det du exponeras för kan påverka dina barnbarns hälsa.

För det tredje: Vi har tittat på en sjukdom i taget. Någon studerar diabetes medan någon annan forskar på allergier. Men immunsystemen och hormonsystemen påverkar varje cell i vår kropp och dessa system har i experiment visat sig vara känsliga för påverkan av kemikalier. Nu måste vi hitta ny förståelse för hur de bakomliggande mekanismerna hänger ihop och förklarar skillnaden mellan en individ till en annan.

Vi lever i ett kemikaliesamhälle, på gott och ont. Förmågan att dra nytta av kemikalier kommer inte bara att påverka vår ekonomi och vilka prylar vi omger oss med. Även vår förmåga att bota sjukdomar och klara av att bromsa den pågående klimatförändringen kräver nya molekylära landvinningar.

En obefogad panik mot kemikalier i allmänhet är inget att sträva efter. Men att känna en sund oro är något annat. När vi som forskare och utredare skriver riskbedömningar på engelska används ofta ordet ”concern”. Jag tycker det fångar en konstruktiv oro och ett delaktigt ansvarstagande som de svenska orden ”bekymmer” och ”oro” saknar. Vi har goda skäl att känna ”concern” över hur kemikalier används idag. Ur detta bör födas en vilja att förbättra kunskapen om kemikalier, förändra lagstiftningen och företagens policyer.

Nu startar vi ett nytt forskningsprojekt (EDC-MixRisk), som fått 6 miljoner euro i stöd från EU. Tillsammans ska forskare från 12 universitet försöka möta utmaningen med dagens kemikalieanvändning. I fyra år kommer vi för första gången studera både blandningar, flera sjukdomsdomäner och hur exponering i fosterstadiet påverkar individers framtida hälsa. Läs mer om projektet på vår nya hemsida (www.edcmixrisk.org).

*143 000 har förregistrerats i REACH. Hittills har 13 000 gått igenom hela registreringsprocessen.