Astmatiker och kemikalier på jobbet (del 2)

Alla anställda i Sverige har rätt till en bra arbetsmiljö enligt arbetsmiljölagen. Det borde rimligen gälla även personer med astma, men de är i praktiken undantagna när det gäller irriterande ämnen. I en ny avhandling från Karolinska Institutet presenterar doktoranden Mia Johansson flera studier om riskbedömning, kemikalier och astma. Jag har varit Mias handledare och i förra inlägget beskev jag hur vi kunnat visa att många riskbedömare struntar i att ta med information om astmatiker. Detta sker trots att det finns studier av astmatiker, som frivilligt låtit sig exponeras för att hjälpa forskningen framåt och på sikt skapa en bättre miljö. Jag tycker att insatsen från dessa försökspersoner är värd att tas på större allvar.

asthma-work (1)

Hur viktigt frågan om astmatiker är beror naturligtvis på om de är känsligare och i så fall hur mycket känsligare. En vanlig uppfattning är att skillnaderna när det gäller irritation är försumbara. Visst kan astmatiker reagera kraftigare, men många forskare anser att det krävs lika hög koncentration oavsett om man har astma eller inte. För att ta reda på hur det verkligen förhåller sig behöver man testa astmatiker och friska försökspersoner vid exakt samma förhållanden.

I en ny studie, som publicerats i senaste numret av den ansedda tidskriften Critical Reviews of Toxicology, har vi sammanställt alla studier vi hittat där man jämfört astmatiker med friska försökspersoner. Vi kan visa att astmatiker i många fall får besvär från luftvägarna vid lägre koncentrationer än friska försökspersoner. Vi såg detta tydligt för 8 av totalt 19 undersökta kemikalier. Vi gick också vidare för att i detalj studera dos-responssambanden. Vår slutsats är att skillnaden som mest var ungefär tio gånger. Det vill säga att astmatiker fick luftvägsbesvär vid tio gånger lägre koncentration. För de flesta ämnen saknas data från astmatiker. Har man bara testat friska personer behövs alltså en extra säkerhetsmarginal på tio om man vill skydda även astmatiker. Idag rekommenderar EU:s kemikaliemyndighet en marginal på fem. Våra nya data visar att säkerhetsmarginalen skulle behöva fördubblas för irriterande luftburna kemikalier. Ping: Arbetsmiljöverket och Kemikalieinspektionen.

Vi vet nu att tillgängliga studier på astmatiker inte används (del 1) trots att astmatiker är känsligare (del 2). Frågan som återstår är om dagens gränsvärden ändå klarar av att skydda astmatiker från koncentrationer där vi i experiment ser att astmatiker får problem med luftvägarna. Nästa vecka tittar jag närmare på just detta.

/Mattias

Annonser

Astmatiker och kemikalier på jobbet (del 1)

Alla anställda i Sverige har rätt till en bra arbetsmiljö enligt arbetsmiljölagen. Ingen ska behöva skada sig eller bli sjuk på grund av sitt arbete. I en ny avhandling från Karolinska Institutet presenterar doktoranden Mia Johansson, som jag har handlett, flera studier som borde inspirera till en omvärdering av de arbetsmiljölagar som handlar om kemikalier. I tre delar kommer jag i bloggen försöka förklara varför det är viktigt. Disputationen äger rum 12 februari.

Del 1: Data om astmatiker används inte i riskbedömningar som syftar till en säker arbetsmiljö.

All tillverkning och användning av kemikalier ska såklart ske på ett säkert sätt. En viktig del i detta är att industri och myndigheter bedömer hur höga koncentrationer som kan tillåtas utan att det leder till negativa hälsoeffekter. Dessa bedömningar ska utgå ifrån tillgängliga data om hälsoeffekter och om det saknas kunskap kan man behöva en extra säkerhetsmarginal.

Nu visar vi i en studie att data på astmatiker ofta inte tas med i bedömningen för arbetsmiljö. Anledningen är att lagstiftaren skiljer på ”allmän” befolkning och ”arbetande” befolkning. Detta synsätt härrör från en tid då en arbetare antogs vara en ung och frisk man. Var man kvinna, sjuklig eller äldre skulle man hålla sig borta från arbetsmarknaden.

I vår studie jämförde vi tio olika organisationer som bedömer risker med luftburna kemikalier. Fem av dessa organisationer fokuserade på allmän befolkning medan fem gjorde bedömningar för arbetare. Vi jämförde bedömningar av 14 mycket vanliga industrikemikalier där det finns data om astmatikers känslighet. I majoriteten av bedömningarna för den allmänna befolkningen ansågs data från astmatiker vara helt avgörande för riskbedömningen, medan man i riskbedömningar för arbetare i hälften av fallen valde att bortse ifrån dessa studier. Man nämner ofta inte ens att studierna existerar. Jag har plockat ut lite data från artikeln som visar hur data från astmatiker används i bedömningarna gjorda för ”arbetare”. Totalt ingick 55 sådana riskbedömningar.

Picture1

Idag har vi ett samhälle som insett betydelsen av att människor ska kunna arbeta längre, vilket gynnar ekonomin likaväl som den enskilda individen. Vi har helt enkelt inte råd att krympa möjligheten att arbeta för personer med lindriga kronisk sjukdomar. Astma är bara ett exempel, men ett ovanligt tydligt exempel som berör många människor. Det är dags för en förändring. Kemikalielagarna måste värna arbetsmiljön även för astmatiker.

Nu kanske någon invänder att vi ju inte vet om astmatiker är mer känsliga eller hur mycket mer känsliga de är. Den frågan tänkte jag diskutera i del 2. För de allra flesta kemikalier finns naturligtvis ingen information alls om astmatiker, så frågan är om man behöver ha en säkerhetsmarginal eller inte.

/Mattias

Smålands största papperstiger

Så kom då till sist Jorbruksverkets förslag på hur Sverige ska bli ledande inom alternativ till djurförsök. Man föreslår ett 10-miljonersbygge av Smålands största papperstiger. Kostnaden motsvarar lika mycket (!) som idag totalt satsas på att utveckla alternativ till djurförsök, men inte en krona kommer att lämna korridorerna i Jönköping.

papertiger2

Forskning vi universitet och företag använder en hel del försöksdjur. Det handlar också om att testa säkerheten av nya läkemedel, bekämpningsmedel och kemikalier. Användningen av djurförsök har ofta kritiserats och ny lagstiftning har därför höjt kraven på tillstånd och kontroll. Trots detta går arbetet med att utveckla alternativ otroligt långsamt. Vid Swetox (ett samarbete mellan elva universitet kring kemikalier, miljö och hälsa) har vi börjat jobba på ett helt nytt sätt för att öka takten. Vi vill ha med tanken på alternativ redan i försöksplaneringen, vi vill att kompetens från olika ämnesområden (från datamodeller och cellförsök till kunskap om djur och människor) ska tas till vara och vi ser sambandet mellan bra forskning och bra alternativ till djurförsök.

Det går att göra skillnad! Det finns mängder av goda exempel. Vi har bland annat visat att man kan halvera försöksdjursanvändningen inom läkemedelsindustrin genom ett systematiskt arbetssätt. Läs studien här. I dagarna är vi med och startar Europas största forskningsprojekt om alternativa metoder (EU-ToxRisk).

Det handlar om ta fram nya djurfria metoder och lära sig förstå hur dessa kan användas som beslutsunderlag. Det handlar också om att sätta djurens välfärd i centrum genom hela forskningsprocessen. Från försöksplanering till genomförande och resultatsredovisning. Det räcker inte att ha ett etiskt tillstånd! Tanken på att utveckling föds genom etiska nämnder är förlegad då den snarare cementerar dåliga vanor än leder till ökad innovation. Samarbete nämns 32 gånger i Jordbruksverkets utredning, men inget om utvecklingen av de organisationer som konkret utför arbetet med att ta fram nya alternativ.

Det finns bättre alternativ: Låt utvecklingen av ett center finansieras inom forskningspropositionen som kommer nästa år. Huvuddelen av försöksdjuren används inom forskningen och ett framgångsrikt arbete med alternativ till djurförsök gynnar forskningens kvalitet som helhet. De förvaltningsuppgifter som behövs vid Jordbruksverket kan hanteras inom deras nuvarande budget. Bygg istället på de strukturer som redan idag fungerar och bidrar till att utveckla arbetet med alternativ till djurförsök. Öka stödet för forskning om alternativ med 5 miljoner per år och skapa med 5 miljoner ett virituellt operativt center med förslagsvis SwetoxSCAW-Jorbruksverkets nationella kommitté för försöksdjur. Då kan Sverige växla upp och på allvar göra skillnad. Vi behöver inte fler försöksdjurs-byråkrater, utan färre försöksdjur, bättre djurförsök och bättre forskning.

/Mattias

(Disclaimer: Dessa synpunkter är mina egna och representerar inte Swetox eller Karolinska Institutet)