Svårt förstå hur EU-kommissionen definierar hormonstörande ämnen

Försöken att i lag reglera hormonstörande kemikalier har plågats av missade deadlines, kritik från EU-domstolen, påtryckningar inom TTIP-förhandlingarna och diverse mer eller mindre fula nyp mellan miljörörelsen och industrin. Något som jag skrev om i ett tidigare inlägg.

Så, den 15 juni 2016, lanserar till slut EU-kommissionen världens första system för klassificering och möjlighet att förbjuda hormonstörande kemikalier. Det handlar initialt om bekämpningsmedel men definitioner och kriterier kommer få betydelse för hela kemikaliesektorn.

Läs bakgrunden till förslaget här.

Läs förslaget här.

Vad innebär det nya förslaget? Jag tycker det är svårt att säga. Texten är fylld med fina ord om vetenskap och skydd av människors hälsa och EU-kommissionens ordförande, Jean-Claude Juncker anser att man nu kan garantera skydd för både människors hälsa och miljön. 

eu question

Men förslaget utlöste omedelbart en reaktion från miljörörelsen, som sade att förslaget sätter beviskraven för klassificering så högt att inga ämnen som idag inte regleras på grund av andra effekter (t.ex. reproduktionsskadande) kommer att omfattas. Försiktighetsprincipen borde ha varit starkare.

Det förslag som lagts på bordet tar avstamp från Världshälsoorganisationens (WHO:s) definition av ämnen som har en endokrina verkningsmekanism som kan skada hälsan i vid bemärkelse. Det är bra, men WHO: s definition utgör inte några kriterier utan är bara en definition av själva ordet ”hormonstörande”. Som jag läser den komplexa texten lämnar EU-kommissionen öppet för att reglera hormonstörande kemikalier med ganska stort utrymme för att slippa undan med hänvisning till otillräckliga data. En viktig fråga är om lagarna ska bygga på fara (hormonstörning är möjlig) eller risk (om exponeringen för ett enskilt ämnen är låg behövs inga ytterligare regleringar). Nu verkar det bli möjlighet att göra lite både ock, om det är en ”försumbar risk för exponering”. Detta ska jämföras med många cancerframkallande ämnen som förbjuds även om risken är mycket låg för varje enskilt ämne.

Men även industrin verkar ha svårt att riktigt förstå hur texten ska tolkas. Branschorganisationer som företräder jordbruket och den kemiska sektorn säger att de nya förslagen kan leda till godtyckliga förbud och inte duger för lagstiftning. Industrin hade velat ha kriterier som tog ännu tydligare hänsyn till olika ämnens potens.

Att kommissionen inte betonade potens kan ses som ett erkännande av att hormonstörande ämnen ibland uppvisar ickelinjära dos-responssamband. Andra industriföretag som verkar inom konsumtionssektorn, t.ex. IKEA och COOP har efterfrågat tuffare kriterier för att öka konsumenternas förtroende.

Nu är frågan om förslaget kommer godkännas av EU-parlamentet samt EU:s 28 medlemsländer, där det är sannolikt att möter motstånd från flera grupper och länder som Sverige och Danmark. Så här skriver den gröna gruppen i parlamentet: ”We will now have to build the necessary majorities in the Parliament to veto this shameful proposal.”

För egen del tror jag problemet är oförutsägbarheten. Ingen förstår egentligen vad kommissionen menar. Det är oklart hur de nya kriterierna kommer att tillämpas och kommissionen framhåller själva att det ska ske parallellt med ”framväxande vetenskap” inom detta område. Den europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (EFSA) och Europeiska kemikaliemyndigheten (ECHA) kommer nu att bli ombedd att börja granska produkter på marknaden för att se om de innehåller hormonstörande ämnen enligt de nya kriterierna. Det är först då vi egentligen vet vad förslaget betyder för människors hälsa och miljön. I bästa fall är det ett första steg att bygga vidare på. I sämsta fall en cementering av dagens svaga (obefintliga?) hantering av hormonstörande ämnen.

/Mattias

(Disclaimer: Dessa synpunkter är mina egna och representerar inte Swetox eller Karolinska Institutet)

 

Advertisements