Studenternas tips för att rena kroppen från miljögifter

En intressant fråga dök upp i radioprogrammet Klotet (P1) idag (25/1-17): ”Blir man av med gifter i kroppen om man bantar eller tar en detox-kur?”. Lite ovant att besvara lyssnarfrågor, men gå gärna in och lyssna på programmet.

Här kommer ytterligare några exempel och tankar. Om vi begränsar resonemanget till miljögifter och kemikalier som vi får i oss via mat och olika produkter är svaret ganska enkelt. De klassiska miljögifterna som oftast lagras i fettet frigörs om man plötsligt miskar mängden kroppsfett. En något större andel kommer då istället att hittas i andra delar av kroppen. Läs gärna om rymdexperimentet jag skrev om i höstas. Jag har efter radioprogrammet fått en del kommentarer kring att ”detox” faktiskt kan syfta på annat än att få bort giftiga kemikalier ur kroppen. Självklart kan olika dieter ge effekt på välbefinnandet. Många använder ordet ”detox” som en signal för en kortare period av hälsosam livsstil. Att äta grönare, lagom mycket och röra på sig är bra tips för att må bra på både kort och lång sikt. Men det påverkar inte halten av miljögifter i din kropp nämnvärt på kort sikt. Men vad fungerar då?

Jag gav nyligen tre grupper av studenter i uppgift att föreslå sätt som på riktigt skulle kunna detoxa en person från miljögiftet PCB. Här är några av deras innovativa förslag (NB! Don’t try this at home).

kirurgi2

Grupp 1 föreslog kirurgisk extraktion: Operera in ett antal stora fettkuddar i kroppen. Efter några veckor har fettlösliga gifter löst sig i dessa kuddar som då opereras ut igen.

Studenterna i Grupp 2 föreslog Olestra-metoden. Personen äter Olestra (ett slags fettsubstitut som kroppen inte kan ta upp). Denna typ av fett kan då suga ut en del gifter på sin väg genom tarmarna. Problemen är hög risk för lös avföring liksom att upptaget av fettlösliga vitamin sannolikt minskar.

Grupp 3 tog fasta på en naturlig utsöndring via bröstmjölk. Personen skulle med hjälp av hormonbehandling få en stimulerad mjölkproduktion. Bröstmjölkens fett innehåller ju en del PCB och mammor som ammat länge har faktiskt lägre halter än förstföderskor.

I diskussionen som följde var det en student som påtalade att man kanske borde ha försökt undvika exponeringen för PCB redan från början om det nu var så svårt att bli av med. Hade man inte exponerats vore ju problemet löst innan det ens uppstått. Ja, tänk om vi kunde slippa städa efter gamla kemiska misstag i våra kroppar. Vilken hemsk tanke. Vad skulle en toxikolog som jag göra då…?

/Mattias

(Disclaimer: Synpunkterna är mina egna och representerar varken Swetox eller Karolinska Institutet)

Annonser

Hårda tyska domar för miljöbrott

Är du en av de miljövänner som under decennier samlat in batterier? Tillsammans samlade vi under 30 år in 30.000 kg av den giftiga metallen kvicksilver bland annat genom att lägga batterier i batteriholkar. En av de största miljöskandalerna i modern tid avslöjades förra året när det visade sig att ett bolag svindlat till sig stora summor genom att först ta betalt för att slutförvara kvicksilver för att därefter sälja det till asiatiska länder. Märkligt nog har det varit tyst i svenska media om allt detta. Kanske krockar det med vår självbild att vi blivit blåsta och miljön förorenad?

battery

 

I veckan kom i alla fall rättvisan, i form av en tysk domstol, ikapp miljösvindlarna. Ligans två huvudmän, två herrar i 50-årsåldern, dömdes till fängelse i 3 år och 9 månader, respektive 3 år och 6 månader, för allvarliga miljöbrott, eller som det heter på mustig tyska ”schwerster Umweltkriminalität”. Inkomsterna för de två huvudmännen uppskattas under 2011-2014 ha uppgått till ofattbara 209 miljoner kronor. Ligan lurade inte bara till sig kvicksilver från Sverige utan från en rad andra länder. Totalt samlade man in 887 ton och genom att företag och myndigheter betalade kalaset fick man dessutom en intäckt på nästan 20 miljoner kronor. Det hade kunnat vara ett perfekt brott… MEN när männen utan någon egentlig inkomst plötsligt började investera i stora fastigheter började dock skattemyndigheten ana att något var fel och svindeln avslöjades. Kanske stämmer det gamla bibelordet ”högmod går före fall” (Ordspråksboken 16:18).

Historien borde hur som helst leda till bättre vaksamhet i svensk avfallshanteringen och till en skärpning av miljölagarna internationellt. Sverige och EU måste analysera vad som gick fel och vilka regler som behöver skärpas. För att stoppa flödet måste vi veta var kvicksilverutbudet kommer ifrån. Uppenbart är att övervakning av handeln med avfall och metaller måste förbättras. Skandalen visar också att miljöfrågor måste lösas internationellt. Att ligan kunde sälja den giftiga metallen beror i hög grad på att några länder fortfarande tillåter export av kvicksilver.

/Mattias

(Disclaimer: Dessa synpunkter är mina egna och representerar inte Swetox eller Karolinska Institutet)

Torrschampo – en uppdatering av puder i peruken

Appropå Torrschampo i dagens Klotet i P1 – En absolut nödvändighet i kabinettskåpet! Ett snabbt sätt att fräscha upp peruken mellan tvättar och på så sätt undvika att slita på håret med för mycket tvättande. På 1600- och 1700-talet ville man gärna ge peruken extra volym och samtidigt få bort den smutsiga glansen från rök och matos. Lösningen blev parfymerat puder eller torrshampo, som vi säger idag. Det berättas att när Gustav III 1766 skulle hämta sin danska brud Sofia Magdalena i Helsingborg hade gästerna pudrat sig så generöst att ”hela ambassaden knappt syntes för puderrök”. Vetemjöl var ett populärt puder och enligt uppgift krävde en fin peruk ca ½kg per vecka. När potatisen kom till Sverige insåg man tidigt att den lämpade sig väl både för brännvin och perukpuder. Denna innovation sägs vara bidrag till att fru Eva Eekeblad, född de la Gardie, blev den första kvinnan i Kungliga Vetenskapsakademien (mer om peruker finns att läsa här).

peruk.jpg

Porträtt målat av Nicolas de Largilliere i slutet av 1600-talet

Idag använder vi istället rismjöl eller majsmjöl som puder och pomadan är utbytt mot limonen och andra doftämnen, men principen är densamma. Stärkelsen suger upp fukt och fett och gör att håret ser torrt ut. För att kunna spreja har vi tagit hjälp av olika drivgaser och löst ämnena i alkohol. En del märken har också blandat i kvartära amoniumföreningar (ex. Cetrimoniumklorid) för att minska på den statiska elektrisiteten i torrt hår.

I veckans (11/1-17) Klotet i P1 fick jag frågan från en lyssnare om torrshampo är farligt och vad som gör att håret ser rent ut. De negativa effekter man kan skulle kunna se hos användare är rimligen relaterade till problem med hårbotten eller irritation i luftvägar och ögon om man råkar få sprejen i ansiktet. Enklaste lösningen är såklart att sluta använda produkten om man får problem.

En annan möjlig hälsoeffekt är att många människor är känsliga för dofter och om man parfymerar håret kan det skapa obehag på samma sätt som andra parfymer.

Om man söker information om kvartär ammoniumklorid (cetrimoniumklorid), som även finns i hårbalsam, står det att ämnet är irriterande och kan vara fosterskadande. Dessa effekter förekommer dock inte vid så låga koncentrationer som det finns i torrshampo utan är främst är ett problem om man arbetar med höga koncentrationer i andra sammanhang. Det finns däremot farhågor om ämnets miljöpåverkan, då det kan skada vattenlevande organismer när det släpps ut. Det tillåts därför inte i flera miljömärkta produkter.

Själv tar jag hellre en varm dusch, men vill man hedra Stormaktstiden genom att använda parfymerat puder så ser jag inga större problem. Se upp med öppen eld bara, för annars finns risk att du bränner peruken eftersom drivgaser och alkohol som finns i torrschampo är lättantändligt.

/Mattias

(Disclaimer: Synpunkterna är mina egna och representerar varken Swetox eller Karolinska Institutet)

Ord och tanke – 2017

Ord är viktiga! De styr vår tanke och avspeglar makt och begär. Växelspelet mellan tanke och ord – är även forskningens kärna. Ett vetenskapligt manus har ofta skrivits om 10-20 gånger innan publicering. Den ursprungliga idén har utvecklats och inte sällan lett till andra och bättre idéer. Ibland får man plocka ut en del för att renodla budskapet. Dessa ratade fragment brukar jag spara. När jag ser dem igen, efter en tid, kan idén fungera mycket bättre. Kanske en pusselbit till nästa ansökan har kommit till.

omtanke

Forskning handlar om att tänka om och tänka OM!

Även sättet vi uppfattar och hanterar kemiska risker handlar mycket om ord. Låt mig ge några exempel.

Vissa säger att EU:s kemikalielag REACH aldrig hade antagits om den inte haft ett så bra namn. EU:s kemikalielag  fyller 10 år under 2017, närmare bestämt 1 juni. Jag vet inte vem som hittade på namnet, men det var en viktig del för att få igenom beslutet – REACH (Registration, Evaluation, Authorisation and restriction of CHemicals). Tänk om man istället kallat lagen EARCH (ök), då kanske lagen hade uppfattats som betydligt mer tandlös.

Ett annat exempel är E-nummer, där bristen på ord kan väcka mer oro är orden i sig. Ett enkelt, utrymmeseffektivt och språkoberoende system för att redovisa tillsatser i mat. Egentligen bara ett problem – konsumenten. Mottagaren av informationen förstår inte ens skillnaden mellan E175 och E290. Debatten om E-nummer tog rejäl fart 2008 efter att Mats-Eric Nilssons bok “Den hemliga kocken” publicerades. Han uppmärksammade alla tillsatser och plötsligt såg alla att det inte går att köpa processad mat/halvfabrikat utan att det innehåller ”E-nummer”. Förresten, visste du att E175 är guld medan E290 är mer känt som koldioxid.

Ibland är det de små orden som gör skillnad, som när EU-kommissionen i somras skulle definiera hormonstörande ämnen och lite diskret bytte ut ”may cause an adverse effect” och istället valde formuleringen ”is known to cause an adverse effect”.

Inför det nya året hoppas jag att våra ord och de tankar som följer ska vara klara och ärligt menade. 2017 ser ut att kräva många olika ord. Massor av forskning ligger i pipen. Jag ska starta ett nytt forskningsprojekt där jag hoppas kunna förbättra riskbedömningen av kemikalier och samtidigt bidra till att det behövs färre djurförsök. Dessutom fortsätter arbetet med nydanande strategier för att testa blandningar av hormonstörande ämnen. Det är också året då jag avslutar ett projekt om kemiska olyckor på skolor och arbetsplatser. Men det blir även mer populärvetenskapliga ord framöver. Om ett par veckor debuterar jag som radio-expert i vetenskapsradions program Klotet i P1. Jag hoppas att du vill följa resultat och diskussioner här i bloggen och önskar dig ett riktigt GOTT NYTT ÅR!

/Mattias

(Disclaimer: Synpunkterna är mina egna och representerar varken Swetox eller Karolinska Institutet)