Varmvatten är inte dricksvatten

Brukar du använda varmvatten från kranen till matlagning? Många har nog hört från sina föräldrar att man inte ska dricka varmvatten och det hade även en av lyssnarna i radioprogrammet Klotet i P1 där jag svarade på frågor i onsdags. [Här kan du lyssna på veckans frågor och svar, inslaget om varmvatten kommer 3:50 min in i inslaget]

 

radio2

Jag och expertkollegan Åsa Stenmarck från IVL svarar denna vecka på frågor i programmet Klotet.

Frågan är alltså om det kan vara farligt att dricka varmvatten direkt ur kranen? Ja, varmvatten innehåller faktisk en del ämnen man vill slippa exponeras för i onödan. Anledningen är att vattenledningssystemet bland annat kan innehålla metaller. Att varmvatten innehåller högre halter än kallvatten beror på flera saker. Dels tar varmvatten lättare med sig metall och dels är flödet av varmvatten lägre och det hålls uppvärmt i olika typer av behållare under lång tid. Det finns dessutom en juridisk aspekt – lagstiftningen är skriven så att dricksvatten (dvs. kallvatten) och material som kommer i kontakt med dricksvatten har särskilda krav och gränsvärden medan varmvatten och varmvattenledningar inte har samma höga säkerhetskrav. Det innebär att när du vrider kranen åt höger för att få kallvatten, kommer förhoppningsvis ett kontrollerat och godkänt livsmedel dyka upp medan om du vrider kranen åt vänster så kommer varmt vatten som kan innehålla diverse olika kemikalier. Varmvatten passar bra att tvätta sig med eller för att diska i, men inte för att dricka.

En vanlig metall i rören är koppar. Kroppen behöver koppar, men om halten blir för hög kan man få akut magont. Därför har myndigheterna satt gränsvärden för hur mycket koppar dricksvatten får innehålla. I EU får dricksvatten maximalt innehålla 2 mg koppar per liter. Vid 4-6 mg/l har man sett illamående hos människor. Vid halter över 1 mg kan man se blågröna missfärgningar i badkar och tvättfat. Det finns även ett nationellt gränsvärde i dricksvatten på 0,2 milligram per liter där dricksvattnet anses vara ”tjänligt med anmärkning”.

Två enkla råd!

  • Använd inte varmvatten i matlagning eller som dryck
  • Spola ur rören några sekunder så att det blir kallt och fräscht

Vill du veta mer?

En lyssnare hörde av sig med tips om mer detaljer för den som vill förstå mer om vilka material som används för att vi ska få dricksvatten. [läs rapport från Swerea/KIMAB här]

 

Annonser

Tabletten och toaletten

En av de allvarligaste miljöeffekterna av läkemedel i miljön kommer från avloppen vid läkemedelsfabriker, som till stor del ligger i lågkostnadsländer som Kina och Indien. Tillverkning av antibiotika är inget undantag. Avloppsreningen är ofta dålig och att miljön ständigt utsätts för antibiotika är ett effektivt sätt att skapa resistenta bakterier. I januari skrev The Telegraph om en kvinna i USA som dog i höstas till följd av en infektion hon drabbats av i Indien. Bakterierna var resistenta mot alla kända antibiotika. Problemet med utsläpp har beskrivits tidigare. Här finns ett inlag i Vetandets Värld P1, som jag tycker beskriver problemet väl.

Vill vi minska riskerna borde vi sluta köpa antibiotika från produktionsanläggningar utan ordentlig miljökontroll. Jag tyckee landstingen har ett särskilt ansvar. Självklart ska inget sjukhus ge sina patienter piller som tillverkats på ett sätt som ökar risken för en global hälsokris på grund av antibiotikaresistens. En bra ambition har Stockholms Läns Landsting. De tar med miljöfrågor i sitt miljöprogram  när de rekommenderar läkemedel i den s.k. Kloka Listan. 

På liknande sätt borde vi väl sluta mata patienter med kött från länder med hög antibiotikaanvändning i jordbruket. Vad jag vet saknar Landstingen en policy om antibiotikaanvändningen i köttproduktion. Mängden antibiotika som används är ofta mycket högre utanför Sverige, så ett bra steg vore väl att ställa samma krav som vi gör på svenska bönder och sluta importera billigt ”antibiotikakött”.

Den största exponeringen av läkemedel till miljön sker via avloppen även i Sverige. Läkemedel är ofta kemiskt stabila och reningsverken är sällan anpassade för att ta emot läkemedlen. Andra ämnen som påverkar miljön kan förbjudas, men det gäller inte för läkemedel. Nu börjar det dock ske förbättringar. Ett forskningsprojekt som avslutades för något år sedan tog fram rekommendationer för att minska miljöriskerna redan tidigt i utvecklingen av nya läkemedel. På liknande sätt som vi idag testar för att undvika biverkningar skulle man kunna kunna designa nya läkemedel med mindre miljöpåverkan. Tänk vad bra om Swetox, som Sveriges ledande akademiska forskningscenter inom läkemedelssäkerhet och SciLifeLab där nya läkemedel utvecklas tillsammans kunde få utveckla forskning kring detta. Sen behöver vi såklart hitta sätt att rena avloppsvatten. Naturvårdsverket kommer under 2017 att redovisa projekt om avancerad rening av avloppsvatten och i Linköping startar Tekniska Verken en ny reningsanläggning för att hantera läkemedel. Det är verkligen bra att Sverige försöker få ordning på läkemedel i miljön. Låt oss hoppas att våra strategier och tekniken också når ut globalt.

jpntoa_foto-linda-schenk

En liten tanke outside the box… om vi inte löser frågan centralt kanske vi inom några år kommer ha lokala filter i toalettstolen. Faktisk testas det redan i Sverige. En knapptryckning om du äter antibiotika och avloppet kopplas direkt till smarta enzymfilter som bryter ner olika läkemedelsrester. Då gäller det bara att trycka på rätt knapp. Jag skickar med en bild på en Japansk toalett som inspiration/avskräckande exempel 🙂 Foto: Linda Schenk

/Mattias

(Disclaimer: Synpunkterna är mina egna och representerar varken Swetox eller Karolinska Institutet)

Trump slår mot miljöforskning

På mindre än två veckor har USAs nye president markerat att USA lägger om politiken på ett sätt som allvarligt hotar möjligheterna att minska risker med hälsofarliga kemikalier. Det är helt enkelt omöjligt att lämna utan kommentar. Jag lämnar Trumps ”alternativa fakta” utan vidare reflektion och vill istället lyfta konsekvenserna av att hans regim nu lägger hinder för både forskare och forskningskommunikation.

altepa

Stoppad vetenskapskommunikation

För att förstå sammanhanget är det viktigt att känna till lite av den amerikanska miljömyndigheten EPAs roll. I jämförelse med Sverige har myndigheten uppgifter som hos oss delas mellan myndigheter som Kemikalieinspektionen, Naturvårdsverket, Forskningsrådet Formas och nationella miljöforskningsinstitut. Dessutom används resultat och riskbedömningar långt utanför USAs gränser. Samtliga dessa aktörer har idag belagts med munkavle i USA. Myndigheten har slutat kommunicera om miljösituationen och sina egna studier. Under perioden 1-19 januari så publicerade EPA nittiosju olika miljönyheter på sin hemsida, sedan 19 januari är det 2 nyheter. Det välrenommerade twitter-kontot @EPAresearch, som har hundratusen följare, har inte kommunicerat ett enda inlägg sedan The Donald klev in i ovala rummet.

Varför behövs vetenskapskommunikation, vi kan väl inte prata oss till en kemikaliesäker värld ändå? I en tid då allmänheten och politiker står inför komplexa utmaningar, från klimatförändringar till antibiotikaresistens, är naturvetenskaplig och samhällsvetenskaplig forskning en viktig källa av information som krävs för att styra samhällen genom stora omställningar. Att strypa forskningskommunikationen är som att lobotomera möjligheten till utveckling.

Ytterligare en anledning till att kommunicera forskning är den demokratiska aspekten – att de medborgare som via skatter finansierat utbildning och forskning har rätt att ta del av resultaten. Just detta argument avser Trump dock att desarmera genom minskade anslag. Vi vet sedan valrörelsen att han planerar en kraftig nedskärning av finansieringen av EPA och att stoppa kommunikationen blir ett strategiskt sätt att förekomma effekten av nedskärningarna enligt principen ”syns du inte så finns du inte”.

Ett litet ljus i mörkret är de alternativa kanaler som skapats i sociala media. Samtidigt som @EPAresearch slocknade så tändes @altEPA, en underground-kanal som länkar till information som tidigare spreds via myndigheten. Flera av EPAs forskare är världsledande inom forskning om kemikalier, miljö och hälsa. Det ryktas att de nu börjat kopiera viktiga databaser för att förbygga en större nedmontering. Det påminner om de heroiska insatser som forskare gjort i länder där islamister hotat kulturskatter och konstsamlingar.

Stoppade forskare

Ett annat beslut som regimen i USA fattat syftar som bekant till att uppfylla vallöftet att stänga ute muslimer från USA. Människor med ursprung i ett antal länder i mellanöstern och Afrika stoppas nu utan individuell prövning. Precis som resten av forskarsamhället är miljöforskningen internationell och beslutet hindrar människor att delta i konferenser och bedriva forskning i USA. Även om flera av de nationer som berörs inte är internationellt kända för sin starka miljöforskning finns det många individer som är internationellt verksamma och varje dag bidrar till att göra kunskapen större och världen bättre. Senaste halvåret har jag själv publicerat artiklar med forskare från Iran, föreläst för studenter från Syrien, och så sent som i måndags talade jag med en delegation från den kurdiska delen av Irak om hur Sverige arbetar med forskning som rör kemiska olyckor.

Om några veckor startar SOT2017 i Baltimore (USA), världens största toxikologiska konferens med över 6000 deltagare. Jag misstänker att många postrar och föreläsningar kommer gapa tomma när kollegor hindras att delta då de av USAs regim pekats ut som potentiella terrorister. ”We don’t want’em here!”, deklamerar Trump omgiven av likasinnade isolationister. Vad blir vårt svar på detta?

En möjlighet för Sverige

Konsekvenserna av Trumps miljöpolitik är ännu svåra att överblicka. Men redan nu ser vi konturerna av en ny världsordning där USA lämnar den internationella miljöscenen. En möjlighet för Sverige skulle kunna vara att erbjuda ett antal amerikanska miljöforskare en fristad som gästforskare under de kommande åren. Det skulle vitalisera svensk miljöforskning och samtidigt möjliggöra för några skarpa hjärnor att producera världsledande forskning och undervisning tillsammans med svenska forskare. Jag gissar att det dessutom skulle ge ett visst PR-värde för Sverige som internationell forskningsnation.

/Mattias

(Disclaimer: Synpunkterna är mina egna och representerar varken Swetox eller Karolinska Institutet)