Giftkalendern #21

En solskenshistoria på årets kortaste dag… Som doktorand arbetade jag med odlade celler och testade olika miljögifter. Det var fascinerande att se dioxiner stimulera enzymsystemen, men det fanns alltid en irriterande bakgrundseffekt, som verkade leva sitt eget liv. Vissa dagar var det värre än vanligt, oftast på fredagar. Hur kunde mina odlade celler veta att det var fredag?

Det var en solig sommar och efter ett föredrag om hur olika vitaminer och aminosyror kan brytas ner av ljus ville jag se om ljus kunde störa mina experiment. Sagt och gjort, jag tog två flaskor med näringslösning och och gick ut på Karolinska Institutets campusområdet. Den ena flaskan svepte jag in i aluminiumfolie och sen fick flaskorna stå ute i solen ett par timmar medan jag själv satt bredvid, åt glass och läste.

Tillbaka in i labbet fick cellerna växa i varsin skål med näringslösning. I den ena skålen solbelyst lösning, medan den andra skålen innehöll lösning som stått i skugga. Resultatet lät inte vänta på sig. De celler som fått växa i solbelyst näringslösning betedde sig plötsligt på liknande sätt som om de smakat på dioxin.

Men fredags-effekten då? Jo, varje måndagmorgon tog jag fram en ny flaska näringslösning som fick stå framme de timmar jag arbetade i labbet. Efter en arbetsvecka hade flaskan stått framme i ljuset ganska många timmar vilket påverkade resultatet. Imorgon, den 22 december, är det lite ljusare igen och dessutom fredag. Vem vet vad det får för effekt?

cropped-toxicolour.png

Här är artikeln vi skrev om ljusets effekt på cellerna. Ett särskilt tack till professor Agneta Rannug som satte mig på spåret kring ljusets betydelse.

/Mattias

 

Annonser