PFAS kan vara farligare än vad myndigheterna tidigare sagt

I sommar handlar mycket om vatten. Längtan efter vatten i värmen, vattenbrist som hotar jordbruket, vatten som släcker skogsbränder. Vatten är utan jämförelse den tillgång som är allra mest värdefull i vårt moderna samhälle likväl som i forna tider. Under 2013 upptäckte man kraftigt förhöjda halter av miljöföroreningen PFAS i dricksvattnet utanför Ronneby. Snart visade det sig att många vattentäkter runt om i Sverige hade spår av PFAS, men halterna har i de flesta fall ansetts acceptabelt låga. Men nu visar nya internationella bedömningar att faran med PFAS sannolikt underskattats och att många svenska vattentäkter kan behöva åtgärdas.

waterglas

PFAS misstänks kunna orsaka hormonstörningar vilket i sin tur skulle kunna påverka fosterutvecklingen. Andra effekter som rapporteras är påverkan på nivåerna av viktiga blodfetter. Nu ryktas det att EU snart kommer med en ny riskbedömning där myndighetens experter bedömer att risken är betydligt högre än vad man tidigare sagt. Det kan få stora konsekvenser för hur halterna i svenskt dricksvatten bedöms.

Flera nya studier från djur och människor visar att PFAS kan vara farligare än man tidigare trott, men resultaten är inte särskilt tydliga och forskarna är oeniga. Enligt mina europeiska källor anses den nya hårdare bedömningen från EU så kontroversiell att flera medlemsländer motsätter sig resultatet och vill göra egna bedömningar. Hur svenska Livsmedelsverket kommer agera är oklart och EUs rapport, som skulle ha publicerats under våren, är fortfarande inte offentlig. Samtidigt har amerikanska myndigheter under sommaren publicerat en liknande bedömning, som även den pekar på en större fara med PFAS.

Den amerikanska myndigheten (ATSDR 2018) bedömer nu att människor kan exponeras för halter upp till 2 ng/kg kroppsvikt dagligen utan nämnvärd risk (MRL, minimal risk level). Det ska jämföras med den tidigare bedömningen från EU (EFSA 2008) som anger ett värde på 150 ng/kg/dag och utgör grunden för den svenska bedömningen av dricksvatten. Det nya amerikanska värdet ligger alltså 75 gånger lägre. Tilläggas bör att den amerikanska rapporten är preliminär (men med sina över 852 sidor ett ovanligt gediget utkast) och enligt rykten ligger EU:s kommande bedömning vid ungefär samma nivå.

Idag accepterar vi i Sverige PFAS-halter upp till 90 ng/liter vatten (Livsmedelsverktets hemsida). Om halten ligger under 90 ng/liter säger Livsmedelsverket att ”Ingen särskild åtgärd behövs. Du kan fortsätta att dricka vattnet”. Överskrids denna ”åtgärdsgräns” behöver man enligt Livsmedelsverket sänka halten på något sätt. Det kan till exempel handla om att installera kolfilter eller stänga av vattentäkten. Livsmedelsverket tog med sin åtgärdsgräns höjd för att riskbedömningen var osäker och satte värdet lägre än man normalt skulle ha gjort. Det var mycket klokt gjort, men kanske inte tillräckligt. Om EU:s nya bedömning hamnar på liknande värden som i USA kommer sannolikt den svenska åtgärdsgränsen behöva sänkas till 5-10 ng/liter. Medelvärdet av PFAS i svenskt dricksvatten låg år 2014 på 23 ng/liter enligt Svenskt Vatten. Det kan innebära att en mycket stor andel vattentäkter berörs om de nya bedömningarna står sig.

Sverige har en nyckelroll när det gäller bedömningen av PFAS. Svensk miljöforskning ligger långt framme och inget annat land i EU har uppmätt så höga halter i befolkningen som vi sett i Ronneby. Det ger en unik möjlighet att studera eventuella effekter i olika åldrar. Nu pågår sammanställningen av resultaten kring olika hälsoeffekter i Ronneby. Man kan säga att Ronnebyborna har facit i blodet. Stämmer de nya internationella bedömningarna borde vi kunna detektera vissa effekter i Ronneby. Om vi däremot inte hittar några effekter tyder det på att de nya bedömningarna överskattar riskerna. Ibland är forskning onödigt spännande.

/Mattias

Disclaimer: Synpunkterna i bloggen är mina egna och representerar inte Karolinska Institutet.

Annonser

Statlig utredning byggd på 2000 kilo argentinska tamponger

Det finns något oemotståndligt i kombinationen kvinnlig intimhygien och gift. Rubrikerna ”gifter i tamponger kan vara cancerframkallande”, ”mensskydd kan innehålla farliga kemikalier”, dök upp i väletablerade media under 2016. Politikerna reagerade snabbt och bland annat Centerpartiet krävde en granskning. Några månader senare gav så regeringen Kemikalieinspektionen i uppdrag att genomföra en särskild utredning om detta potentiella hälsoproblem.

tamp

Upprinnelsen till utredningen, vilket också redovisas i rapporten, är uppgifter i media från hösten 2015 då en argentinsk forskare, Damián Marino vid Universidad Nacional de La Plata, presenterade att man hittat bekämpningsmedlet glyfosat i tamponger. Uppgifterna publicerades aldrig i någon vanlig vetenskapliga tidskrift, men spreds ändå snabbt som en nyhet i media och nådde så småningom även Sverige.

Men var det verkligen något i de argentinska uppgifterna som pekade på ett möjligt hälsoproblem? De halter av glyfosat som rapporterades var 13-17 mikrogram per kilo. Ett sätt att bedöma denna koncentration är att relatera det till det hälsobaserade riktvärdet (ADI-värdet) för glyfosat, som EUs livsmedelsmyndighet satt till 500 mikrogram per kilo kroppsvikt och dag. Det innebär att en kvinna som väger 60 kilo skulle kunna få i sig upp till 30.000 mikrogram utan nämnvärd hälsorisk, eller motsvarande innehållet i ca 2000 kilo argentinska tamponger, varje dag.

Ibland önskar man att regeringskansliets tjänstemän vågade säga ifrån lite tydligare när politikerna ger förslag på hur våra gemensamma resurser ska användas. Innan de skickar en order till myndigheten, borde de inte först titta på källan till medias rapportering och göra en rimlighetsbedömning? Det finns sannerligen frågor som behöver utredas, inte minst när det gäller det kemiska innehållet i olika produkter, men låt inte rubriksättarna på kvällstidningarna sätta agendan!

Resultatet då, vad visar den svenska rapporten? Jo, i de undersökta produkterna hittade man inget glyfosat och myndighetens experter konstaterar sakligt att ”man kan fortsätta använda dessa intimhygienprodukter utan att oroa sig för sin hälsa”. Det är på det hela taget en mycket välgjord rapport och en eloge för att man även redovisar kopplingen till media och glyfosat-larmet. När SVT i mars 2016 frågade varför Kemikalieinspektionen inte kontrollerat tamponger svarade myndigheten att man ”inte fått några indikationer från forskarvärlden att det skulle vara ett problem med farliga ämnen. Därför har vi prioriterat andra varugrupper”. Kanske borde man ha stannat vid den första bedömningen.

/Mattias

Disclaimer: Synpunkterna är mina egna och representerar inte Institutet för miljömedicin eller Karolinska Institutet