Är ett glas saft lika farligt som en cigg efter en operation?

Ja, mat och miljö påverkar risken att drabbas av cancer. Nej, det innebär inte att man kan behandla cancer genom att äta nyttig mat.

Svenska Dagbladets hälsoskribent Henrik Ennart har i en serie artiklar skrivit om mat och cancer. I artiklarna finns många viktiga fakta om hur vi kan minska risken för cancer genom att äta mindre kött och mer grönsaker etc. Det finns också ett viktigt resonemang om att utnyttja krisen som en individ hamnar i efter ett cancerbesked till att hitta en hälsosam livsstil. Men sen händer något i texten. Gränsen mellan fakta och ren spekulation överskrids och det som nyss var goda råd för vardagen blir till möjliga behandlingsformer. Man nämner fakta och källor med hög trovärdighet (forskare…Världscancerfonden…bevis) och därefter lägger man in egna påståenden (behandla cancer…koppling mellan blodsocker i allmänhet och cancer) utan att tydliggöra skillnaden. Retoriken påminner om när någon smiter in på tunnelbanan efter någon som öppnat grinden.

Exempel 1. Under rubriken ”Som att ge ex-rökare cigg efter en lungoperation” intervjuas en patient som upprörs över att ha fått en smörgås och ett glas saft efter en canceroperation. Extra allvarligt anses det vara att en skiva skinka låg på mackan. Det jämförs med att bjuda på en cigarrett. Läkarna beskrivs som oförstående och okunniga.

– När jag vaknade upp efter operationen erbjöds jag den vanliga sjukhusmaten: saft och limpsmörgås med processad skinka. Jag tycker det är ungefär som att ge en före detta rökare en cigg efter en lungoperation. (SvD, 21 okt, 2018)

Fakta: Det är väldigt bra att göra ett rökstopp i samband med en operation. När du röker får kroppens vävnader mindre syre. Det gör att operationssåret läker långsammare. Det ökar också risken för sårinfektion. Den som är rökfri en tid före och en tid efter operationen kan halvera risken för komplikationer. När det gäller saft och limpa saknas vetenskapliga studier. Efter operation och den fasta som patienten genomgår inför ingreppet behöver kroppen både vätska och energi. Ett glas saft och en smörgås är inte farligt på samma sätt som cigaretter. Det är faktiskt inte farligt alls!

Exempel 2. I SvD-artikeln förklaras att cancerceller vill ha massor med energi och frodas om det finns socker. Det påstås vara en upptäckt med mer än 90 år på nacken och som nu åter tilldrar sig stort forskarintresse. Man talar även om möjligheten att på sikt behandla cancer genom att påverka blodsockernivån i kroppen.

Fakta: Alla celler i kroppen behöver energi i form av socker (glukos). Därför ger man ibland glukos via dropp till patienter. Hos de flesta personer hålls blodsockerhalten relativt konstant i kroppen. Personer som har diabetes har däremot både högre nivåer av socker i blodet och en ökad risk att dö i sin cancersjukdom. Det betyder dock inte att det är blodsockret i sig som är orsaken till att människor drabbas av cancer.

”Sedan dess har hon lärt sig att cancerceller vill ha massor med energi och frodas om det finns socker. Det är en upptäckt med mer än 90 år på nacken som för närvarande tilldrar sig stort forskarintresse runt om i världen eftersom det ger hopp om möjligheten att behandla cancer genom att påverka blodsockernivån i kroppen. Redan finns det enligt Världscancerfonden övertygande bevis för en koppling mellan högt blodsocker och cancer i livmodern.

– I den svenska cancervården har detta inte satt några spår alls. Det är helt sjukt, säger Malin Kvist.” (SvD, 21 okt, 2018)

Om fler följde Världscancerfondens råd skulle färre människor drabbas av cancer. Men råden är inte tänkta att ligga till grund för behandlingsformer på sjukhuset efter en canceroperation.

/Mattias

Disclaimer: Texten är min egen och representerar inte Karolinska Institutet

Annonser

Kemofobi och kemofobifobi

För ett par år sedan var jag inbjuden som expert till en amerikansk myndighet som arbetar med beredskap för kemiska attacker och olyckor. I handbagaget låg tjocka dokument om stridsgaser och andra extremt giftiga ämnen som VX, fosgen och fluorvätesyra. När man reser till USA och ska gå igenom passkontrollen får man ju alltid svara på ett par frågor av typen – Vad jobbar du med?

”Why are you travelling to the USA?”

”I am participating in a scientific meeting”

”What is the meeting about?”

(Här började jag svettas lite. Hade på känn kemiska vapen inte var ett bra svar)

”It’s about chemical safety, sir”

Kanske var det hänvisningen till “säkerhet” som öppnade dörren.

tox symbols

Sämre gick det nyligen för en kollega som forskar på kemikalier och cellkärnans receptorer. Hon svarade kort och gott att hon arbetar med “kemikalier”. Det resulterade i timmes väntan i gränsmyndighetens förvar eftersom amerikanarna ville ha tid för en extra kontroll. Ordet kemikalier väcker tydligen misstänksamhet. Samtidigt var det kanske tur att hon inte nämnde “nuclear receptors” 🙂

Även i Sverige finns en utbredd misstänksamhet mot kemikalier. Vissa kallar det kemofobi. En del hävdar att själva ordet kemofobi skapats i ett försök att förringa faran med kemikalier och håna miljörörelsen. Det är inte helt osannolikt, men nog finns det ett korn av sanning när vi möter människor som vill köpa varor ”fria från kemikalier” och i tidningsrubriker om att ”farliga kemikalier” hittats i våra hem när det handlar om låga nivåer av relativt ofarliga ämnen på väg att fasas ut. Wikipedia har en läsvärd artikel om kemofobi, som ger en bra förståelse om vad ordet betyder och hur det har använts. Samtidigt finns betydande fördelar med viss kemofobi. Att människor känner oro även för små risker betyder inte att vi som samhälle bör tillåta dessa risker. På befolkningsnivå kan de ha en betydande effekt. Utfasningen av kemikalier som har oönskade egenskaper är i grunden ett tecken på att utvecklingen går framåt. Man kan till och med hävda att många av våra viktigaste regelverk aldrig hade kommit till stånd om det inte varit för den oro som K-ordet skapar.

På senare tid har jag observerat något som kan kallas kemofobifobi. Senast såg jag det i ett inlägg från Agnes Wold, välkänd och debattglad professor från Göteborgs universitet. Hon är kritisk mot universitetens informationsavdelningar som hon menar är ”spridare av skräck” och ”krösamajor”, när de berättar om nya studier kring kemikalier och hälsa. Mammor ska besparas information och debatt kring kemikalier för att inte skrämmas upp i onödan. Av någon anledning är det alltid kvinnor som ska skyddas från dessa känslostormar och lurande skuldkänslor.

Både kemofobi och kemofobifobi har dock drag av att ny kunskap inte behövs. I det förra fallet räcker det att peka ut kemikalier i allmänhet och i det senare om att undvika att tala om exponering och risker. Sanningen är att det finns väldigt få enkla och generella svar när det gäller kemikalier. Därför behöver vi fortsatt satsa på utbildning och forskning inom kemi och toxikologi. Då lägger vi grund för nya kemiska innovationer och ett hållbart samhälle och ges möjlighet att föra samtal om både möjligheter och risker med kemikalier.

Kunskap om kemi behöver komma ut på många olika sätt. Här är några goda exempel från veckan som kommer:

16 oktober. Över 800 deltagare varav de flesta ungdomar besöker Aula Medica på Karolinska Institutet i Solna för att lyssna till och mingla med forskare, studenter och personer som jobbar med kemikalier, miljö och hållbar utveckling.

17-18 oktober. Kemikaliedagarna i Göteborg. Jag är där och ska bland annat debattera kemikaliefrågor med Dr Emma Frans. Hoppas vi ses där!

19-20 oktober. Kemins Dag. 110 000 barn och unga kommer genomföra samma Kemins Dags-experimentet på ungefär 1 000 skolor och 12 science centers. Kul och lärorikt!

/Mattias