Vatten är också ett gift!

Av alla dödsfall som orsakas av giftiga kemikalier är nog vattenförgiftning det mest onödiga. Det handlar inte om drunkning, utan om att dricka för mycket vatten. Det senaste dödsfallet som jag känner till i Sverige inträffade 2012, då en flicka omkom efter att ha spelat vatten-poker på ett ungdomsläger. Ett annat fall som fått mycket uppmärksamhet inträffade 2007 i Kalifornien, då en lokal radiostation arrangerade en vattendrickar-tävling. En av deltagarna, en 28-årig mamma, satsade stort och drack drygt 7 liter. På vägen hem ringer hon ett samtal och berättar om en sprängande huvudvärk. Några timmar senare hittas hon död i sitt hem.

water

Det som händer är att de salter som finns naturligt i kroppen späds ut, vilket leder till att vatten börjar läcka in i cellerna, vilket i sin tur snabbt påverkar nervcellerna i hjärnan. Vanliga symtom vid vattenförgiftning är till exempel allmän förvirring, huvudvärk, illamående och kramper.

Borde vi förbjuda vatten? När man riskbedömer en kemikalie är det viktigt att skilja på ”fara” och ”risk”. Fara är den skada som ett ämne kan orsaka (t.ex. cancer, leverskada, frätskada) medan risk är sannolikheten att skadan faktiskt uppkommer. Vatten har precis som andra kemikalier ett registrerat id-nummer (CAS: 7732-18-5). Det påverkar en rad olika hormoner och experimentella studier visar att ämnet allvarligt kan skada levande celler. Nästa gång du läser att ett giftigt ämne hittats i något sammanhang, så titta efter något som indikerar om exponeringen är hög eller låg. Ibland är det bara media som sätter en smaskig rubrik för att locka fram ett klick.

Om allt är farligt, varför ska vi ändå bry oss om kemikalier som förekommer i låga halter? Jo, det finns goda skäl att agera. Ur ett management-perspektiv bör man inte vänta med beslut tills alla data och alla detaljer är kända. Cancerframkallande och fosterskadande ämnen bör vi undvika så långt det går. En annan situation kan vara ämnen som ger effekter som aldrig går att detektera på individnivå, men ökar risken för hela befolkningen. Ett sådant exempel är bly som i relativt låga koncentrationer sänker intelligensen med några IQ-poäng. Eftersom vi har så stor naturlig variation drabbas ingen individ direkt, men tillsammans blir vi lite trögare i skallen. Om vi hjälps åt att sänka exponeringen av dessa ämnen blir det också bättre för alla. Att många låga halter tillsammans kan bidra till en effekt är ett annat välkänt faktum och ofta är det också klokt att undvika exponering när riskerna delvis är okända. Har man dålig kunskap är det smart att vara försiktig, precis som i svampskogen.

På tal om mer kunskap. Här får du lite fakta om giftet vatten…

Nyttan med vatten

Alla systemen i din kropp behöver vatten för att fungera. Vatten behövs bland annat för att reglera temperaturen, förhindra förstoppning, och spola ut ämnen som kroppen inte behöver.

Orsaker till vattenförgiftning

Det finns två typer av vattenförgiftning. Den ena beror på att man dricker för mycket och den andra på att kroppen inte kan bli av med vatten ordentligt.

Kända riskgrupper är extremidrottare som fokuserar för mycket på att dricka tillräckligt och glömmer att även fylla på med salter. Det finns ingen exakt formel om hur mycket du bör dricka. Vanliga situationer som extrem värme, stor aktivitet eller sjukdom med feber kräver högre vätskeintag än genomsnittet.

Vissa sjukdomar minskar förmågan att bli av med vatten. Det kan till exempel gälla personer med hjärtsvikt och njurproblem. Sjukdomar som schizofreni och droger som ecstasy kan vara riskfyllda då de ibland leder till okontrollerad törst.

Hur vet jag att jag dricker lagom?

Kolla kisset! Svagt gul urin indikerar att nivån är ok. Mörkare urin betyder att du behöver mer vatten medan färglös urin betyder att njurarna pumpar ut överskottsvatten. Har du en vanlig dag och är frisk så drick vatten när du är törstig. Kroppen har bra koll på behovet och njurarna är fantastiska på att reglera eventuellt över- och underskott.

/Mattias

(Disclaimer: Synpunkterna är mina egna och representerar inte Swetox eller Karolinska Institutet)

Annonser

There is no spoon!

Riskbedömning av kemikalier baseras på experiment där man testar vilken koncentration som kan ge skadliga effekter. Baserat på dessa observationer kan man sedan bestämma vilka doser av ett ämne som kan tillåtas i olika sammanhang. Men hur vet vi vilka slutsatser som är riktiga utifrån enstaka resultat? Med hjälp av datorsimulering kör vi nu tusentals låtsasförsök för att se hur ofta resultaten stämmer med den ”sanning” som vi i förväg har definierat.

Det är just detta som gör toxikologisk riskbedömning till ett fantastiskt kul forskningsområde. Jag får röra mig i gränslandet mellan den observerbara verkligheten på labb och den ”verkliga” verkligheten där människor lever, verkar, älskar och dör (förhoppningsvis utan alltför stor inverkan av kemikalier). För att ingen ska förstå hur spännande det är använder vi ett avancerat kod-språk. Idag ska vi till exempel träffas inom OECD för att tala om ”the BMD approach to multiple endpoints”. Låt mig försöka avslöja vad det egentligen handlar om.

Tänk dig filmen Matrix, fast på riktigt. I Syskonen Wachowski allegoriska filmberättelse är alla människor fångna i ett datorprogram. De har befunnit sig där sedan födseln och känner inte till någon annan verklighet. I stora drag är det en SciFi-version av Platons grott-liknelse. Som exprementalist vill jag gärna lita på mina egna observationer och ser dessa som ”verkligheten”. En vanlig missuppfattning (även bland forskare) är att om man inte observerar någon effekt så har man bevisat att det inte finns någon effekt vid den testade dosen. Faktum är att bevis för att ingen effekt finns (i betydelsen noll effektstorlek) aldrig kan hittas, eftersom det skulle kräva oändligt stora försök. Den rätta tolkningen av en ”negativ” studie är att det inte finns några tecken på en effekt, vilket inte är detsamma som bevis på en icke-effekt. Jag behöver alltså skilja på observerad effekt och sann effekten. ”The red pill or the blue pill…”

matrix

Ur filmen Matrix (1999). Det röda pillret och dess motsats, det blå pillret, representerar valet mellan: Kunskap, den ibland smärtsamma verklighetens sannhet (röda pillret) och Falskhet, den lycksaliga okunskapens illusion (blå pillret).

Den observerade effektstorleken i ett försök är endast en uppskattning av den verkliga. Som ett illustrativt exempel vill jag att du tänker dig en mycket stor (oändlig) grupp av försöksråttor utsatta för en viss dos av ett kemiskt ämne, vilket resulterar i en förekomst av leverskador hos var femte djur (medan den är 0 % utan exponering). Nu väljer vi slumpmässigt ut fem djur och tittar hur många av dessa som inte har en leverskada. Att alla djuren är friska är inte helt osannolikt. Statistiskt sätt är det 33 % chans att alla fem råttorna är friska. Om vi bara känner till fem friska djur frestas vi att slå fast att den dos som råttorna exponerats för inte ger effekt.

En möjlighet att få bättre information skulle kunna vara att testa många olika doser och beskriva hela dos-responssambandet. Man kan komma långt utan att öka antalet försöksdjur och istället använda dem på ett smartare sätt, vilket jag visat i tidigare studier (Törnqvist et al. 2014; Kalantari et al., 2017). Ett flexibelt val av dosgrupper ger bättre möjlighet att beskriva vilken exponering som kan orsaka en definierad effektnivå. Vi kan dessutom beskriva hur säker slutsatsen är. Problemet är att dagens test-praxis bygger på att man bara testar tre olika doser och därefter pekar ut den dos som inte ger en OBSERVERAD effekt. Man skiljer alltså inte tydligt på observation och verklighet. I stort sätt samtliga riskbedömningar som rapporterats till den Europeiska kemikaliemyndigheten (ECHA) har gjorts på detta sätt, vilket i teorin innebär att vi riskerar att underskatta risken för ämnen som bara testats enstaka gånger.

Precis denna typ av filosofiska frågor diskuterar vi idag inom OECD. Förhoppningen är att öppna upp för moderna teststrategier och nya sätt att beskriva dos-respons, eller för att återvända till Matrix, att få industrin och myndigheter att välja det röda pillret lite oftare.

/Mattias

(Disclaimer: Synpunkterna är mina egna och representerar inte Swetox eller Karolinska Institutet)

Blue bananas!

”Är det OK att samla dricksvatten i den blå tunnan?” Bananodlaren har av grossisten fått reda på att han måste använda vissa kemikalier för att få sälja sina bananer. Frågan är bara vad han ska göra med de blå tomma tunnor som varit fyllda av kemikalier. En viktig del i riskbedömningar är att veta hur mycket information som behövs för att kunna fatta ett klokt beslut. Man behöver inte alltid göra avancerade beräkningar för att hantera en risk. Ofta kommer man långt med att ta bort exponeringen. – Nej, det är ingen bra idé att spara vatten i gamla gifttunnor.

Idag för sju år sedan besökte jag Costa Rica för första gången. Under de år som passerat har jag fått glädjen att delta i en rad intressanta projekt i landet. Tillsammans med forskarna vid Universidad National och Lunds Universitet har jag bland annat visat att barn och gravida som bor nära konventionella bananodlingar har högre exponering för kemikalier trots att de inte arbetar på plantagen. En tidigare okänd exponeringsväg är att kvinnorna tvättar sina mäns arbetskläder och på så sätt själva får i sig av giftiga kemikalier. En ny studie som nyligen presenterats som master-uppsats visar att de kvinnor som arbetar med att spreja bananer med bekämpningsmedel innan de förpackas på något sätt får med sig ämnet hem och att deras barn därför har förhöjda halter. Vårt ansvar som konsumenter, beslutsfattare och forskare bör inte begränsas av nationsgränser. Våra val av inköp, regleringar och forskningsområden påverkar inte bara vår egen miljö och hälsa utan kanske främst någon annans dito.

bananodlare

De blå plastpåsarna som bananderna växer i är impregnerade med insektsmedel. Jag har själv sett att de ibland används som gardiner i enkla hus på landsbygden. (Foto: Rosario Quesada Varela)

En vanlig invändning mot att agera är såklart att exponeringsnivån ofta är så låg att vi inte kan förvänta oss tydliga hälsoeffekter. Andra menar att yrkesmässig exponering är försumbar om man bara använder rätt skyddsutrustning. Men ett tråkigt faktum kvarstår. De kemikalier som används för att bekämpa insekter och svampar tar sig vidare och hamnar i lokalbefolkningen och som resthalter i de matvaror vi köper i Sverige. Detta får mig att tänka på bananbonden med den blå plasttunnan. Han frågade inte hur mycket vatten man kan dricka ur tunnan innan risken för hälsoeffekter blir för stor. På samma sätt tycker jag att det är rimligt att vi väljer bort produkter med vissa kemikalier även i de fall då halterna är låga. Det kan handla om övergripande internationella beslut men också om att välja ekologiska bananer till fruktkorgen på jobbet.

/Mattias

(Disclaimer: Synpunkterna är mina egna och representerar inte Swetox eller Karolinska Institutet)

 

Nya vägar mot säkra kemikalier

Endast 10-30% av vanliga cancerfall kan kopplas till inre orsaker (t.ex. slumpmässiga mutationer). Resten verkar vara orsakat av miljöfaktorer (Nature 2016). På liknande sätt har forskare bara lyckats förklara 30-40% av fosterskador med kända orsaker, däöribland några miljöfaktorer som rökning, alkohol eller folsyrebrist (EHP 2009). Andra studier visar på miljöfaktorer i kombination med gener som huvudorsak till kroniska sjukdomar (EHP 2014). Jag nämner detta bara för att visa den enorma potentialen om vi kan få mer kunskap om miljörelaterad folkhälsa.

Det är oklart hur stor roll de kemikalier vi använder i varor och produkter spelar, men dagens riskbedömning bidrar i låg grad till att öka förståelsen på ett effektivt sätt. Hela vårt sätt att bedöma kemikalier blundar inför en rad fakta (detta är bara några av dem):

  • Bakgrundsexponering: Vi exponeras ständigt för hundratals olika ämnen i låga doser, medan alla traditionella studier använder oexponerade kontrollgrupper och studerar ett ämne i taget.
  • Tidig exponering påverkar hälsa senare i livet: Hormonstörande ämnen och epigenetiska förändringar verkar kunna påverka vilka sjukdomar vi drabbas av senare i livet. Det är något som ignoreras i de flesta av dagens testsystem.
  • Kombination av olika faktorer: Vi vet att andra faktorer som buller, temperatur, social stress kan påverka känslighet för kemikalier, men har inga verktyg för att inkludera det i våra bedömningar.

Vi är duktiga på att förebygga akuta effekter, men jag tycker att vi oftare borde se toxikologi och riskbedömning som en del av folkhälsan. Det handlar inte om att det som hittills gjorts är fel, men vi behöver skifta perspektiv. Idag sätter vi kemikalien i centrum (”Hur ser den kemiska strukturen ut? Hur exponeras vi? Vad händer om man ger en hög dos till en råtta?”). I framtiden borde vi sätta människan i centrum och ledas av de hälsoproblem vi ser i befolkningen och inte vara så fixerade vid enstaka kemikalier.

Under hösten kommer jag att arbeta mycket med ett EU-projekt (EDC-MixRisk) som testar nya strategier i denna riktning. Vi startar med att studera befolkningen och väljer därefter ut en grupp kemikalier som verkar ha ett specifikt samband med ohälsa. Denna blandning testas sedan i en rad avancerade testmetoder på labb och resultaten jämförs med den riskbedömning som myndigheterna gjort av de enskilda ämnena.

Det är en lång resa från där vi står idag, men genom att byta perspektiv kan vi utnyttja de avancerade metoder och beräkningsmodeller som idag växer fram, samtidigt som vi förebygger ohälsa i människor istället för hos råttor. Det öppnar också för behovet av samverkan mellan miljöövervakning, nya djurfria metoder, datorbaserade beräkningsmodeller och befolkningsstudier. Tiden då enskilda forskare och sektorsmyndigheter jobbar med en kemikalie i taget håller på att ta slut.

cropped-toxicolour.png

/Mattias

(Disclaimer: Som vanligt är synpunkterna är mina egna)

 

Frågor och svar om gift i holländska ägg

Giftiga ägg från Holland har varit sommaren stora skandal inom Europeisk livsmedelsindustri. Miljoner ägg återkallas från butiker och lager i Tyskland och Nederländerna och blockeras från försäljning i Belgien, efter att äggen visat sig innehålla höga halter av ett giftigt insektsmedel (Fibronil) som är förbjudet vid framställning av livsmedel. Cirka 180 holländska gårdar har temporärt stängts av och en brottsutredning har inletts. Som det verkar, har ett företag som specialiserat sig på sanering av kvalster i hönshus boostat upp det vanliga bekämpningsmedlet med fibronil. Det man missade (avsiktligt?) var att ämnet lätt tas upp av hönsen och länge sitter kvar i kroppen och förs över till äggen. Redan i november 2016 kom anonyma tips om illegal fibronil-användning, men först i juni vaknade myndigheterna i Holland (Här en kort sammanfattning i the Guardian). Jag tycker det har saknats info om toxikologin i rapporteringen, så här får ni några frågor med tillhörande svar.

egg

Fibronil säljs på vanliga apotek.

Självförgiftning med bekämpningsmedel är ett allvarligt folkhälsoproblem runt om i världen. Äldre bekämpningsmedel (t.ex. organfosfater) är nästan lika giftiga som nervgaser. Därför har man länge försökt uppfinna nya gifter som slår ut insekter men inte skadar människor lika hårt. Under 1980-talet visade forskare att många bekämpningsmedel verkar genom att hämma vissa av cellernas jonkanaler och på så sätt stör ut insekternas nervsignalerna. Efter denna upptäckt förnyades intresset i utvecklingen av insekticider som fungerar på liknande sätt. Ett av de första ämnena man lyckades ta fram var Fibronil, som började säljas i mitten av 1990-talet. I Sverige säljs det bland annat på apotek för att behandling av katter och hundar.

Fipronil påverkar nervsystemet på alla insekter och kvalster och används för att döda både fästingar, loppor och löss. Fipronil tas upp av hudens talgkörtlar och frigörs sedan kontinuerligt. Ämnet tas lätt upp genom huden och sitter kvar länge. Därför behandlar man ofta husdjur genom att droppa ämnet på nacken (där djuren inte når att slicka). Efter behandling är hundar skyddade mot vuxna loppor i upp till 8 veckor och katter i upp till 5 veckor. Fettlöslighet och långsam utsöndring är bra om man vill stoppa insekter och kvalster, men uselt om man jobbar med livsmedel.

Kan man bli av med fibronil om man kokar äggen?

Fibronil påverkas inte av matlagning. Varken tvätt, kokning eller annan matlagning, tar bort fipronil från äggen. Att fibronil inte hittats i kycklingkött beror sannolikt på att dessa kött-kycklingar bara lever några månader och att hönshusen rengörs mellan varje kull, vilket ger kvalster små chanser att klara sig.

Hur bestäms riskerna med fipronil i ägg?

På grundval av experiment som utförts hos djur har tröskelvärden bestämts för fipronil under vilket ämnet inte anses hälsofarligt. Det är känt från djurstudier att långvarig exponering för höga doser av fipronil kan orsaka skador på njurar, lever och sköldkörtel. På grundval av den mängd fipronil som hittats i ägg kan man beräkna om dessa hälsotröskelvärden överskrids.

 

Hur farliga är giftäggen?

Inga akuta hälsoeffekter förväntas från nuvarande exponering i Holland. Men om man äter förgiftade ägg är det troligt att tröskelvärdet för korttidsexponering överskrids något. Barn kan lättare få en högre exponering eftersom koncentrationen av fipronil per kg kroppsvikt blir högre på grund av deras lägre kroppsvikt, men det betyder inte automatiskt att det kommer att vara skadliga hälsoeffekter eftersom tröskelvärdet är satt med säkerhetsmarginal. Vi vet från studier som involverar människor som avsiktligt blivit förgiftade av fipronil att akuta förgiftningssymtom kräver mycket högre doser. Akut förgiftning med fibronil visar sig som illamående, buksmärtor och huvudvärk (här en studie på människor). Det saknas dock mycket data när det gäller långtidsexponering av människa.

PS. Själv ska jag precis skaffa fyra hönor som jag hoppas ska slippa kvalster och ge mig goda ägg varje morgon. 0% livsmedelskontroll 100% livskvalitet 🙂

/Mattias

(Disclaimer: Synpunkterna är mina egna och representerar inte Swetox eller Karolinska Institutet)

Coop förlorade, dags att sluta köpa eko?

Efter ett år kom marknadsdomstolen med sin dom i målet mellan Svenskt växtskydd och Coop. Reklamfilmen som granskades såg vi i TV under 2015 och 2016. Handlingen i filmerna kretsar kring en familj som uppgavs ha fått i sig betydligt mindre skadliga ämnen sedan de slutat äta ”vanliga” livsmedel och gått över till – Coops – ekologiska utbud.

Nu har vi alltså facit – Coop förlorade! Något som fått många debattörer att spinna på att det nu är bevisat att mat odlad med bekämpningsmedel inte är mer riskfylld än motsvarande ekologiska varor. Rebecca Uvell (borgerlig debattör) ser det som en bekräftelse på sin kamp mot ”ekomat” och miljörörelsen i allmänhet. Domen visar Sanningen (med stort S) om miljörörelsens bluff, skriver Uvell på sin blogg. Torbjörn Fagerström (professor emeritus och känd kritiker av ekologisk produktion) skriver i Svenska Dagbladet att ”domen är en mycket stark markering mot desinformation och halvsanningar förklädda till vetenskap”. Samtidigt skriver  andra miljöforskare att ”domen strider mot vetenskapen”.

veckans_eko

Här kan du läsa hela domen: Stockholms TR PMT 11299-16 Dom 2017-07-03

Domstolen har till uppdrag att försvara ”god marknadsföringssed” och där ingår att undvika reklam som bygger på hälsorisker med andras produkter. Domen uttalar sig alltså inte om eventuella hälsorisker eller aktuell forskning. Det är sant att man hittar högre halter av bekämpningsmedel i konventionellt odlad mat och att halterna av dessa kemikalier snabbt sjunker i kroppen om man byter till ekologisk mat. Men enligt domen bryter filmen mot god marknadsföringssed på flera punkter. Domstolen anser att filmen anspelar på rädsla och att den ger intryck av att basera sig på en vetenskaplig studie trots att man bara analyserat enstaka personer och ett snävt urval av kemikalier. Exempelvis ingår stora röda stapeldiagram med krångliga kemiska namn för att beskriva exponeringen hos personer som inte äter ekologisk mat. Ett annat problem är enligt domen att Coop inte ger en rättvisande totalbild i sina miljöhälsopåståenden, t.ex. när man bara redovisar de bekämpningsmedel som man på förhand vet förekommer i konventionellt jordbruk och dessutom inte ger tittaren möjlighet att jämföra exponeringen med myndigheternas bedömning av riskerna. Dessutom är lagens krav extra hårda när det gäller reklam som handlar om hälsorisker och livsmedel. Även om jag själv gärna köper ekologisk mat, kan jag känna respekt för att det finns begränsningar för hur reklam får utformas och att man särskilt vill undvika negativ reklam (d.v.s. att man beskriver andra produkter negativt för att öka den egna försäljningen).

Det är olyckligt att domen i debatten beskrivs i termer av sanning och vetenskap. Det riskerar att skymma den forskning som belyser problemen med dagens kemikalieanvändning inom livsmedelssektorn. Målet med den forskning jag själv bedriver är en framtid med säkra kemikalier där vi hela tiden strävar efter att på bästa sätt använda vetenskap och teknik för att skapa bra mat i hållbara jordbrukssystem. En viktig del i detta arbete är att ta fram data som hjälper oss att hitta både problem och lösningar. I riskbedömning gäller det dock inte bara att hitta akuta problem utan även att hantera osäkerhet. Det duger inte att bromsa först när man ser älgen. På vissa sträckor kan det vara smart att ta det lungt. Det gäller till exempel komplexa blandningar och exponering av barn. Ett enkelt sätt att minska exponeringen för bekämpningsmedel är att köpa svenskodlad och gärna ekologisk mat. Anledningen är att svenskt jordbruk har hög kvalitet och relativt låga halter av bekämpningsmedel och att ekologisk odling använder väldigt lite kemiska bekämpningsmedel. Importerade icke-ekologiska frukter och grönsaker överskrider ganska ofta gällande riktvärden och ämnen som är förbjudna i Sverige dyker upp titt som tätt (här kan du läsa om Livsmedelsverkets kontroller). Dessutom orsakar beprutning dokumenterade problem för både människor och miljö lokalt. Jag har själv deltagit i studier där vi visat hur barn och gravida exponeras i samband med bananodling i centralamerika. Även i Sverige ser vi fortfarande hur kemikalierna letar sig ner i grundvattnet.

Vilken mat som är bäst för hälsa och miljö beror på mycket mer än resthalter av bekämpningsmedel, men väger man samman perspektiv som arbetsmiljö, biologisk mångfald och kemikalier så är det nog ett riktigt påstående att ekologiska varor har en lägre riskprofil. Ska jag ge ett enkelt råd som håller i de flesta sammanhang blir det ”Köp svenskt och gärna ekologiskt!”.

/Mattias

PS. Jag kommenterade fallet redan för ett år sedan. Läs inlägget här.

(Disclaimer: Synpunkterna är mina egna och representerar inte Swetox eller Karolinska Institutet)

Riskbedömning bara för unga, friska män!?

När jag studerar riskbedömning av kemikalier i arbetsmiljön ser det ut som om kvinnor under graviditet samt stora grupper av personer med vanliga kroniska sjukdomar är undantagna. Kan det vara så att bedömningarna fokucerar på att skydda unga, friska män? När jag fick möjlighet att gästblogga i Sveriges främsta blogg för arbetsmiljö (AMM-bloggen) kändes valet av ämne självklart. Det skadar nog inte att publicera texten även här på Toxicolour.

youngman

Sverige, liksom övriga Europa, står inför en åldrande befolkning och vi har behov av ett längre arbetsliv, där män och kvinnor kan delta på lika villkor. En större del av befolkningen behöver delta i arbetskraften om vi ska ha råd med välfärden. Trots detta, verkar riskbedömningar av kemikalier på arbetsplatser vara anpassat till normen att en arbetstagare har god hälsa och saknar möjlighet att bli gravid. Både lagstiftning och riktlinjer för riskbedömning gör antagandet att arbetstagare inte är lika känsliga som befolkningen i sin helhet.

Man delar in befolkningen i ”arbetande befolkning” och ”allmän befolkning”. I EU:s kemikalielagstiftning REACH antas arbetare vara hälften så känsliga som befolkningen i övrigt. Anledningen är att man antar att barn och äldre inte arbetar samt att sjuka personer inte heller finns på arbetsmarknaden. Men stämmer det verkligen idag? Många folksjukdomar som kan påverkas av kemikalier är vanliga också i den arbetande delen av befolkningen och ökar i vanlighet ju äldre befolkningen blir. Med medicinering och hälsokontroller klarar vi att arbeta trots olika åkommor.

Ett exempel är astma. I en serie vetenskapliga artiklar studerade vi hur man hanterar astmatiker i riskbedömningen av irriterande ämnen. Vi utgick från ett antal välkända industrikemikalier där forskare testat känsligheten hos astmatiker och vi kunde visa att riskbedömningar som riktar sig till arbetare sällan tar med information om astmatikers känslighet även i de fall då det finns bra data. Man utgår helt enkelt ifrån att astmatiker inte ska arbeta på platser där det kan förekomma irriterande ämnen. Flera av dagens gränsvärden ligger också nära och i vissa fall över de nivåer där vi vet att astmatiker får problem med andningen. Svaveldioxid är ett sådant exempel. Våra beräkningar visar att astmatiker ofta får problem med andningen vid koncentrationer som är tio gånger lägre än helt friska försökspersoner.

Astma är en relativt vanlig sjukdom, men det är betydligt vanligare bland kvinnor än bland män. Därför blir frågan om kemikalielagstiftningen även en fråga om jämställdhet mellan män och kvinnor. Vilket leder mig in på ett annat exempel – risker med kemikalier under graviditet.

Uppdelningen i arbetare och övrig befolkning påverkar också synen på arbete under graviditet. Många kemikalier kan innebära en risk för påverkan under fosterutvecklingen. Ett exempel är Bisfenol A. Ämnet används på många arbetsplatser för att tillverka polykarbonat- och epoxyplast. Det dyker upp i förpackningar, tandfyllnadsmaterial, termopapper, lim och vid renovering av avloppsrör. Sedan januari 2017 finns ämnet med på EUs lista över särskilt farliga ämnen eftersom man misstänker att det kan störa fosterutvecklingen. För några dagar sedan blev ämnet dessutom klassat som hormonstörande.

EUs kommitté för riskbedömning (RAC) angav för ett par år sedan att en daglig exponering under fyra mikrogram per kilo kroppsvikt inte innebär en förhöjd risk för fosterpåverkan (läs utvärderingen här och kolla tabell på sid 20). Men samtidigt meddelade man att en ”arbetande” kvinna klarar dubbla dosen per dag utan risk för samma fosterpåverkan eftersom små barn och foster ju inte tillhör den arbetande gruppen. Resonemanget saknar både rim och reson. Varken kemikalier eller foster bryr sig ju om huruvida exponeringen sker under mammans arbetstid eller fritid. Vi vet också att nästa alla kvinnor arbetar under hela eller stora delar av graviditeten.

Jag tycker att regelverken bör utgå ifrån att alla som arbetar ska ha rätt till hälsosamma arbetsplatser. Därför tycker jag vi bör ta bort lagstiftningens generella uppdelning mellan arbetare och vanliga människor när det gäller individuella skillnader i känslighet. Människor är olika även när de jobbar!

/Mattias

PS. Länkar till våra fosrkningsartiklar om astmatiker:

How are asthmatics included in the derivation of guideline values for emergency planning and response?

Evaluation of the experimental basis for assessment factors to protect individuals with asthma from health effects during short-term exposure to airborne chemicals

Does industry take the susceptible subpopulation of asthmatic individuals into consideration when setting derived no-effect levels?

(Disclaimer: Synpunkterna är mina egna och representerar varken Swetox eller Karolinska Institutet)

Dålig vattenkvalitet dunstar inte

Pessimisten ser glaset som halvtomt. Optimisten ser glaset halvfullt. Naturvetare ser glaset helt fullt såklart; det är ju bara olika aggregationstillstånd på innehållet.

waterglas

Blir det färre farliga kemikalier i vatten om man låter det stå framme en stund? Frågan dök nyligen upp när jag svarade på lyssnarfrågor i radoiprogrammet Klotet i P1. Ja, en del ämnen kan faktiskt dunsta ut i luften. I luften ovanför vattnet samlas ju de gaser som ibland kan nå vårt luktsinne. Det kan till exempel vara kloramin eller svavelväte. Men om det finns andra oönskade kemikalier i vattnet gör decanteringen inte någon större skillnad. Hela radioinslaget kan du höra här.

En av veckans stora miljönyheter, även den med viss koppling till dricksvatten, kommer annars från EU. Nu börjar nämligen lärdomarna från giftskandalen med vattnet som förstördes av brandskum ge resultat på EU-nivå. Det har framförallt varit två kemikalier som förorenat dricksvattnet – PFOS och PFHxS. Båda har en snarlik kemisk struktur och är mycket långlivade i människokroppen. Det förstnämnda har i flera år varit ett känt miljögift medan det sistnämnda först lanserades som en mindre farlig ersättare. Sverige tog tidigt ansvar för att driva på att driva på för att även den relativt okända PFHxS skulle klassas som miljöfarligt. Det brukar ta mycket lång tid, men med starka sakliga argument har vi nu lyckats få med även PFHxS på EUs lista över särskilt farliga ämnen (SVHC – substances of very high concern). För första gången någonsin har ett ämne därmed hamnat på EU:s ”svarta lista” utifrån lång halveringstid i människa. Exakt hur lång tid kemikalien stannar i kroppen är oklart, men det handlar om halveringstider på många år. Det är bara att buga och bocka åt Kemikalieinspektionen i detta fall. Samtidigt är det märkligt att ett ämne som lagras in i våra kroppar från första början kunde släppas ut i miljön och nå vår viktigaste naturresurs, dricksvattnet. Men låt oss nu glädjas åt en viktig framgång i miljöpolitiken.

/Mattias

(Disclaimer: Synpunkterna är mina egna och representerar varken Swetox eller Karolinska Institutet)

Vanligt med kemiska olyckor i skolan

14-årig tjej blandar på eget initiativ ”olika saker” i kemisalen, plötsligt exploderar det. 12-åringar använder kaustik soda på lektionen och får frätskador på händerna. 13-årig kille testar att dricka BTB-lösning… Det händer en hel del i skolans kemisalar. Vi lät en student granska olyckorna i skolan. Resultaten visar att betydligt fler olyckor sker än vad som tidigare varit känt.

Få känner till att skolan faktiskt är en arbetsmiljö i lagens mening. Det innebär att Arbetsmiljöverkets regler om riskbedömningar, kemikaliehantering och skyddsutrustning gäller samt att olyckor ska rapporteras. Vi började därför med att ta reda på hur många olyckor som faktiskt rapporteras till myndigheten. Under fem år registrerades 37 olyckor. Samtidigt har vi haft tillgång till data från Giftinformationscentralen. Till ”Giftis” ringer allmänhet, lärare och sjukvårdspersonal för att be om råd vid olyckor. Under samma 5-årsperiod hittade vi drygt 600 händelser relaterade till kemikalier i skolmiljö. Av dessa ansågs nära 400 innebära en risk för hälsopåverkan. Arbetsmiljöverket ser alltså bara en bråkdel i jämförelse med Giftinformationscentralen. Samtidigt vet vi att de flesta händelser inte leder till att man kontaktar Giftis, huvuddelen av olyckorna registreras antagligen inte alls.

Arbetsmiljöverket har förutom register även egna inspektörer som går ut på skolorna. År 2005 gjordes 500 inspektioner med inriktning på kemikalier. När vi drygt tio år senare letar efter informationen visar det sig att myndigheten inte diariefört handlingarna. Pressmeddelandet är en av få ledtrådar som finns kvar av resultatet; ”Endast 16 av de inspekterade 500 skolorna klarade sig utan krav” , skriver myndigheten själv.

Vilken typ av händelser är det som vi ser i Giftinformationscentralens databas? En vanlig olycka är att eleven får frätande kemikalier i ögonen. En relativt vanlig händelse på högstadiet är också att eleven provsmakar olika giftiga kemikalier. För att bättre förstå situationerna som kan uppstå i klassrummen intervjuade vi ett antal kemi-lärare. De berättar om elever som sätter upp skyddsglasögonen i håret i stället för framför ögonen; elever som improviserar med egna experiment; elever som häller kemikalier i klasskompisarnas vattenflaskor. Många skolor verkar ha problem med stora klasser och alltför lite tid år förberedelser. Kanske brister också lärarnas utbildning.

high_school_image

Utifrån resultaten i examensarbetet kommer vi nu att gå vidare men en fördjupad analys och under slutet av året hoppas jag kunna få presentera resultaten för Arbetsmiljöverket. Även skolmyndigheter och lärarorganisationer borde ha glädje av informationen. En förhoppning är att ge Arbetsmiljöverket en möjlighet att löpande ta del av Giftinformationscentralens data, så att man åtminstone vet vad som händer. Om man inte vet vad som händer saknar man ju möjlighet att göra något åt det.

/Mattias

Stort tack och grattis till nyexaminerade toxikologen Ivan Taher! Tack även till kollegorna vid Institutet för miljömedicin (Linda Schenk) och Giftinformationscentralen (Anita Annas och Karin Feychting)

Studien finansierades av AFA Försäkring. Synpunkterna i bloggen är som vanligt mina egna och representerar varken Swetox eller Karolinska Institutet.

 

Plastindustrins hemliga plan avslöjad

Fortfarande saknar EU kriterier för vilka kemikalier som ska anses vara hormonstörande och det är en mycket het politisk potatis. Därför var det med stort intresse jag tog del av avslöjandet av plastindustrins strategiska analys från 2015. Organisationen Corporate Eurpoe Observatory presenterade i förrgår en läcka som visar på plastindustrins hemliga plan. Vad vill man åstadkomma? Vem vill man påverka? Och med vilka argument?

plasticsEU

Bild 1. De övergripande målsättningarna. Vi är nog många som kan hålla med om det översta målet att kemikalielagarna bör ha en vetenskaplig grund. Det märkliga är att vägen dit går via anarki i kemikaliepolitiken – att undvika reglering av hormonstörande ämnen i plastprodukter. Som medborgare skulle jag personligen föredra ett mål om gemensamma regler för hormonstörande ämnen som bidrar till en kemikaliehantering som inte riskerar hälsa och miljö. Idag saknas regler för hormonstörande ämnen och för att bevara denna oreglerade situation satsar industrin på två områden: (1) kriterier som ska ta tydlig hänsyn till ämnens olika potens snarare än att utgå ifrån identifierade faror, samt (2) att slå fast att pricipen om toxikologiska trösklar ska gälla även för hormonstörande ämnen. I dag finns båda dessa principer inskrivet i kemikalielagarna med undantag för kemikalier som är mutagena, cancerframkallande, reproduktionstoxiska eller ämnen som anrikas i ekosystemen och är mycket svåra att bryta ner. För ämnen med dessa egenskaper spelar dosen inte någon större roll i lagstiftningen. Målet är nu att hindra ännu en grupp ämnen, de hormonstörande, från att bedömas på ett liknande sätt.

plasticsEU3

Bild 2. För att nå målet att slippa dessa regler gäller det att veta vilka man behöver påverka. Sverige (SE), Danmark (DK) och Frankrike (FR)är medlemsländer med en tydligt negativ position. Vill man påverka dessa länder sker det nog effektivare att agera nationellt. Plastic Europe vill istället försöka påverka EU-kommissionens olika departement och myndigheter. DG Environment (miljö) och DG SANCO (livsmedel och hälsa) behöver bli mer positiva medan livsmedelsmyndigheten (EFSA) och DG Research (forskning) behöver få mer inflytande, då de redan anses vara positiva till industrins argument.

Bild 3. Vilka möjligheter finns då för att lyckas och vilka fallgropar bör man se upp för i argumentationen? Så här ser SWOT-analysen ut:

plasticsEU2

Jag har här valt att lyfta fram de faktorer som berör den akademiska forskningen. Styrkor – noterar att en av styrkorna är viljan att bidra till forskning för att inta en position som ”ansvarstagande industri”. Svagheter – bland svagheterna finns vetenskapliga studier som visar att plast innehåller hormonstörande ämnen. Ja, besvärande fakta är alltid jobbigt att hantera. Hot – Som om de besvärande forskningsresultaten inte vore nog finns forskare som bedriver ”kampanj”. Möjligheter  – Som tur är har forskningen en inneboende natur att visa olika resultat, vilket leder till en komplicerad diskussion, vilket kan lamslå beslutsfattare i åratal.

Att industrin arbetar systematiskt och strategiskt är i grunden något positivt. Det gör världen förutsägbar och kan på lång sikt bidra till en bättre utveckling då man agerar rationellt. För oss forskare är det viktigt att vi blir bättre på att förstå spelet bakom kulisserna och vilken roll vi har i förhållande till andra aktörer.

/Mattias

(Disclaimer: Synpunkterna är mina egna och representerar varken Swetox eller Karolinska Institutet)