Vanligt med kemiska olyckor i skolan

14-årig tjej blandar på eget initiativ ”olika saker” i kemisalen, plötsligt exploderar det. 12-åringar använder kaustik soda på lektionen och får frätskador på händerna. 13-årig kille testar att dricka BTB-lösning… Det händer en hel del i skolans kemisalar. Vi lät en student granska olyckorna i skolan. Resultaten visar att betydligt fler olyckor sker än vad som tidigare varit känt.

Få känner till att skolan faktiskt är en arbetsmiljö i lagens mening. Det innebär att Arbetsmiljöverkets regler om riskbedömningar, kemikaliehantering och skyddsutrustning gäller samt att olyckor ska rapporteras. Vi började därför med att ta reda på hur många olyckor som faktiskt rapporteras till myndigheten. Under fem år registrerades 37 olyckor. Samtidigt har vi haft tillgång till data från Giftinformationscentralen. Till ”Giftis” ringer allmänhet, lärare och sjukvårdspersonal för att be om råd vid olyckor. Under samma 5-årsperiod hittade vi drygt 600 händelser relaterade till kemikalier i skolmiljö. Av dessa ansågs nära 400 innebära en risk för hälsopåverkan. Arbetsmiljöverket ser alltså bara en bråkdel i jämförelse med Giftinformationscentralen. Samtidigt vet vi att de flesta händelser inte leder till att man kontaktar Giftis, huvuddelen av olyckorna registreras antagligen inte alls.

Arbetsmiljöverket har förutom register även egna inspektörer som går ut på skolorna. År 2005 gjordes 500 inspektioner med inriktning på kemikalier. När vi drygt tio år senare letar efter informationen visar det sig att myndigheten inte diariefört handlingarna. Pressmeddelandet är en av få ledtrådar som finns kvar av resultatet; ”Endast 16 av de inspekterade 500 skolorna klarade sig utan krav” , skriver myndigheten själv.

Vilken typ av händelser är det som vi ser i Giftinformationscentralens databas? En vanlig olycka är att eleven får frätande kemikalier i ögonen. En relativt vanlig händelse på högstadiet är också att eleven provsmakar olika giftiga kemikalier. För att bättre förstå situationerna som kan uppstå i klassrummen intervjuade vi ett antal kemi-lärare. De berättar om elever som sätter upp skyddsglasögonen i håret i stället för framför ögonen; elever som improviserar med egna experiment; elever som häller kemikalier i klasskompisarnas vattenflaskor. Många skolor verkar ha problem med stora klasser och alltför lite tid år förberedelser. Kanske brister också lärarnas utbildning.

high_school_image

Utifrån resultaten i examensarbetet kommer vi nu att gå vidare men en fördjupad analys och under slutet av året hoppas jag kunna få presentera resultaten för Arbetsmiljöverket. Även skolmyndigheter och lärarorganisationer borde ha glädje av informationen. En förhoppning är att ge Arbetsmiljöverket en möjlighet att löpande ta del av Giftinformationscentralens data, så att man åtminstone vet vad som händer. Om man inte vet vad som händer saknar man ju möjlighet att göra något åt det.

/Mattias

Stort tack och grattis till nyexaminerade toxikologen Ivan Taher! Tack även till kollegorna vid Institutet för miljömedicin (Linda Schenk) och Giftinformationscentralen (Anita Annas och Karin Feychting)

Studien finansierades av AFA Försäkring. Synpunkterna i bloggen är som vanligt mina egna och representerar varken Swetox eller Karolinska Institutet.

 

Annonser

Hårda tyska domar för miljöbrott

Är du en av de miljövänner som under decennier samlat in batterier? Tillsammans samlade vi under 30 år in 30.000 kg av den giftiga metallen kvicksilver bland annat genom att lägga batterier i batteriholkar. En av de största miljöskandalerna i modern tid avslöjades förra året när det visade sig att ett bolag svindlat till sig stora summor genom att först ta betalt för att slutförvara kvicksilver för att därefter sälja det till asiatiska länder. Märkligt nog har det varit tyst i svenska media om allt detta. Kanske krockar det med vår självbild att vi blivit blåsta och miljön förorenad?

battery

 

I veckan kom i alla fall rättvisan, i form av en tysk domstol, ikapp miljösvindlarna. Ligans två huvudmän, två herrar i 50-årsåldern, dömdes till fängelse i 3 år och 9 månader, respektive 3 år och 6 månader, för allvarliga miljöbrott, eller som det heter på mustig tyska ”schwerster Umweltkriminalität”. Inkomsterna för de två huvudmännen uppskattas under 2011-2014 ha uppgått till ofattbara 209 miljoner kronor. Ligan lurade inte bara till sig kvicksilver från Sverige utan från en rad andra länder. Totalt samlade man in 887 ton och genom att företag och myndigheter betalade kalaset fick man dessutom en intäckt på nästan 20 miljoner kronor. Det hade kunnat vara ett perfekt brott… MEN när männen utan någon egentlig inkomst plötsligt började investera i stora fastigheter började dock skattemyndigheten ana att något var fel och svindeln avslöjades. Kanske stämmer det gamla bibelordet ”högmod går före fall” (Ordspråksboken 16:18).

Historien borde hur som helst leda till bättre vaksamhet i svensk avfallshanteringen och till en skärpning av miljölagarna internationellt. Sverige och EU måste analysera vad som gick fel och vilka regler som behöver skärpas. För att stoppa flödet måste vi veta var kvicksilverutbudet kommer ifrån. Uppenbart är att övervakning av handeln med avfall och metaller måste förbättras. Skandalen visar också att miljöfrågor måste lösas internationellt. Att ligan kunde sälja den giftiga metallen beror i hög grad på att några länder fortfarande tillåter export av kvicksilver.

/Mattias

(Disclaimer: Dessa synpunkter är mina egna och representerar inte Swetox eller Karolinska Institutet)

Giftbanta – en ny diet eller en väg mot en hållbar framtid?

Året är 1993 och Kamratposten skriver om ett försök där fyra män och fyra kvinnor varit instängda i två år för att forskarna ska lära sig förstå hur ett hållbart liv kan se ut i framtiden, kanske på en planet långt ut i universum. Inuti en byggnad stor som två fotbollsplaner har man skapat en isolerad värld med olika naturområden där inga gifter tillåts. Idag kanske vi kallat det ”giftbanta” eller ”extreme detox”.

kp-biosphere2

Under försökets gång tog man regelbundet blodprov för att följa utvecklingen. Många blev förvånade när halterna av miljögifter som PCB och DDT ökade dramatiskt (Walford et al., 1999, Tox Sci 52 (Suppl 1):61-65). Under det första året dubblerades koncentrationen i blodet! Hade någon fuskat och smugglat in bekämpningsmedel eller var det byggnaden som innehöll dessa förbjudna gifter? Sanningen var att giftet transporterats in dolt i deltagarnas kroppar. I kroppsfettet låg år av inlagrade miljögifter och när deltagarna började leva ett ekologiskt hållbart liv med mindre animaliskt fett minskade kroppsvikten. Det gömda giftet hamnade istället i blodet.

Om vi i framtiden ska kolonisera yttre rymden finns en uppenbar risk att vi inte kommer få passera tullen eftersom vi alla bär tydlig spår av miljögifter i våra kroppar. Halter som ofta överskrider vad som är tillåtet i maten. Det som möjligtvis är glädjande är att vi antagligen inte heller skulle anses som lämplig föda.

Vad kan vi lära av detta exempel i SciFi-miljö? Det första är att giftbanta inte bör tolkas bokstavligt. Det andra är att uttrycket ”man är vad man äter” är sant. Genom att äta mindre animaliskt fett kan vi spara resurser och klimat och samtidigt sänka mängden miljögifter i kroppen på lång sikt. Båda dessa lärdomar missar dock det långa perspektivet som Biosphere 2 handlade om. Ska vi på allvar giftbanta måste vi se till hela systemet. Jag låter mig istället gärna inspireras av maten på julbordet – vi behöver ett smörgåsbord av åtgärder. Varje åtgärd är otillräcklig i sig själv men tillsammans kan de detoxa en hel planet. Skinkan – en stark internationell lagstiftning med fokus på förebyggande testning. Sillen – ett kontrollsystem och krav på att redovisa innehåll. Köttbullarna – Kemikaliesmarta upphandlingskrav. Grönkålen – rensa bort gamla material i offentlig miljö. Lutfisken – innovativ industri som bygger på cirkulär ekonomi. Risgrynsgröten – Mer kunskap om kemikalier, hälsa och miljö. Levande ljus – En stark folkrörelse som håller trycket uppe och hjälper människor skapa en kemikaliesmart vardag. Kanske har du en egen favorit att sätta på bordet. Välkommen!

Jag önskar dig en trevlig advent!

/Mattias

(Disclaimer: Synpunkterna är mina egna och representerar varken Swetox eller Karolinska Institutet)

PS. Bilden från KP är hämtad från Supermiljöbloggen

Kan man gilla PVC?

På sjukhusen finns våra mest känsliga individer: nyfödda barn, sjuka och personer som genomgår långa medicinska behandlingar. Att miljön då behöver vara extra ren från farliga ämnen är självklart men samtidigt är de tekniska kraven mycket höga och plaster är en självklar del i dagens vårdmiljö. Det vimlar av slangar, blodpåsar, förpackningar och inredning av plast.

plast

Upphandling är ett viktigt verktyg om man ska lyckas undvika farliga kemikalier på sjukhusen och nyligen inledde Upphandlingsmyndigheten arbetet med att se över riktlinjer för medicinska produkter och en av de plaster som har riktigt dåligt rykte, PVC (polyvinylklorid).

Stockholms läns landsting fattade redan 1997 beslut om att fasa ut PVC. Skälen var flera; tillverkningen spred kvicksilver, användningen spred reproduktionsstörande mjukgörare och i avfallshanteringen bildades dioxin. Inte undra på att man ville få bort PVC.

Men 20 år senare har det hänt en del positivt. I Europa tillverkas allt mindre PVC med hjälp av kvicksilver och från december 2017 är det meningen att all kvicksilverbaserad PVC-tillverkning ska vara borta. Dessutom har de farligaste mjukgörarna begränsats inom EU och flera alternativa mjukgörare tagits fram. Inte ens dioxinfrågan är lika ”brännande” då sopförbränningen blivit mycket mer effektiv. Frågan är om det fortfarande är motiverat att plocka bort all PVC eller om upphandlingsregler istället bör fokusera på något annat?

Trots framgångarna med miljöteknik på flera områden är det ett led som inte hänger med, inköp och upphandling. Vi har en situation där vår egen industri kan tillverka renare PVC utan vare sig kvicksilver och farliga mjukgörare. Samtidigt flödar det in PVC som tillverkas med gamla metoder och är fullpackade med giftiga mjukgörare. Senast i veckan kom Kemikalieinspektionen med en dyster rapport där de granskat plastprylar. Av de 160 analyserade plastvarorna innehöll ett stort antal ämnen i otillåtna halter eller ämnen som listats som särskilt farliga inom EU. Det vanligaste ämnet var ftalaten DEHP, en klassisk mjukgörare i PVC, som vi länge försökt få bort. Vi köper alltså in ful-PVC från andra regioner, främst Kina. En första åtgärd borde vara att ställa samma höga krav på alla som vill sälja sina varor inom EU. Vi måste stoppa importen av farliga plastvaror och se till att vi får höga och likvärdiga krav för industrin oavsett var i världen tillverkningen sker. Här måste också upphandlingen bli mycket skarpare vilket gynnar både de inhemska industriföretag som gjort sin läxa och oss alla som slipper farliga kemikalier. Så länge ful-PVC säljs i Sverige får nog PVC leva med sitt dåliga rykte.

/Mattias

(Disclaimer: Synpunkterna är mina egna och representerar inte Swetox eller Karolinska Institutet)

 

Kemikalie-industrin stämmer COOP

Såg du reklamfilmen från COOP förra året där de låter en familj äta ekologisk mat i två veckor och ser hur halterna av bekämpningsmedel snabbt sjunker hos både föräldrar och barn. Branschorganisationen Svenskt växtskydd stämmer nu COOP och hotar med två miljoner i böter. Man vill att marknadsdomstolen förbjuder COOP att fortsätta reklam på detta sätt eftersom man anser att den är vilseledande, innehåller osanna påståenden och är allmänt oetisk.

veckans_eko

Se reklamfilmen här.

Läs stämningsansökan här.

Varför väljer man denna typ av juridisk process? COOP är ett stort företag och två miljoner är naturligtvis en bråkdel av marknadsföringsbudgeten. Visst är reklamfilmen ensidig och fokus hamnar endast på en aspekt av ekologiska livsmedel, dvs. resthalter av bekämpningsmedel. Man säger inget om smaken, näringsinnehållet, utseendet eller produktionsförhållandena. En ganska typisk reklamfilm helt enkelt. Lite som när andra företag gör reklam för kosmetika med vackra bilder och storvulna påståenden om ungdom och skönhet baserat på ”forskning”. En möjlig förklaring skulle kunna vara att Svensk växtskydd genom att minera frågan om bekämpningsmedel i mat kan vinna fördelar även om man förlorar. Andra aktörer kanske vill undvika tidskrävande rättsprocesser i framtiden. Signalvärden kan också vara att man vill få mer tyngd i försvaret av växtskyddsmedel och öka acceptansen för kemikalier i allmänhet och växtskyddsmedel i synnerhet. Det är ju sällan någon ifrågasätter nyttan med ekologiska livsmedel och nu kan man lättare hänvisa till att frågan är polariserad med två olika synpunkter. Om jag är mindre cynisk kanske det helt enkelt handlar om att man tycker COOP har fel i sak.

När jag läser stämningsansökan ser jag fyra grupper påståenden som industrin anser vara fel.

  1. Att kemikalier i kombination kan vara långt farligare än kemikalier var och en för sig
  2. Att halterna av bekämpningsmedel i kroppen sjunker om man äter ekologisk mat
  3. Att ekologisk mat odlas utan kemiska bekämpningsmedel
  4. Att konventionellt odlade livsmedel medför större risker från miljö- och/eller hälsosynpunkt än ekologiskt odlade livsmedel

Låt mig kort referera min syn på kunskapsläget i dessa frågor.

  1. Under de senaste tio åren har forskningen om komplexa blandningar tagit ordentlig fart. Allt fler välgjorda studier publiceras där man studerar effekten av flera ämnen samtidigt. Samanfattningsvis finns idag stor enighet om att ämnen som liknar varandra tillsammans har en större effekt än om varje ämne testas var för sig. I huvudsak ser man även att effekten av kemikalier som förkommer tillsammans men har olika verkningsmekanismer ger en större effekt än varje ämne för sig. Det är därför rimligt att anta att blandningar av växtskyddsmedel är farligare än när kemikalierna förekommer var för sig. Huruvida blandningen är oacceptabelt farlig är naturligtvis en dosfråga.
  2. Forna tiders växtskydd innehöll ämnen som var mycket långlivade och stannade kvar i kroppen. Dagens ämnen försvinner relativt fort ur kroppen, vilket leder till att halterna snabbt minskar om exponeringen upphör. Tar man bort exponeringen genom att äta ekologiskt så visar forskningen att halten i kroppen sjunker relativt snabbt.
  3. Eftersom även ekologiskt odlade grödor behöver skydd så använder man ibland kemikalier som naturligtvis också kan vara farliga för människa och miljö beroende på hur de används. Naturfrämmande kemikalier är inte per definition farligare än de naturliga kemikalier som är godkända för ekologisk odling. Samtidigt saknas data om eventuella resthalter och miljöpåverkan. Att påstå att kemikalier inte används är alltså inte sant. Det hade varit mer korrekt att att den odlas utan syntetiskt tillverkade bekämpningsmedel. Samtidigt använder många eko-bönder många andra skydd än kemikalier. Det kan vara skalbaggar som äter upp skadedjur eller dofter som förvirrar dem. Dessutom väljer man tåligare växtsorter och är duktiga på växelbruk. Det gör att risken för angrepp minskar.
  4. Riskbedömning och riskhantering är komplext. Konventionella odlingar med kemikalier orsakar globalt väldokumenterade problem med biologisk mångfald, arbetsmiljö och förorenad miljö. De nivåer som vi utsätts för genom resthalter är för det mesta mycket långt under de nivåer där man ser negativa effekter på hälsan i försöksdjur. De grödor som oftast har oacceptabla resthalter är nästan alltid odlade utomlands. Vill man minimera exponeringen bör man alltså välja svenskodlat och gärna ekologiskt. Är det bra hälsa som är målet bör man äta mer grönt, dra ner på köttkonsumtionen och undvika billiga köttprodukter med låga kvalitetskrav när det gäller antibiotika och djurvälfärd.

COOP har enligt min mening klart rätt i de två första påståendena. Däremot stämmer det inte att ekologisk odling är helt oberoende av ”kemikalier” (även om man borde förstå att reklamen handlar om syntetiska bekämpningsmedel). Vilken mat som är bäst för hälsa och miljö beror på mycket mer än resthalter av bekämpningsmedel, men väger man samman perspektiv som arbetsmiljö, biologisk mångfald och kemikalier så är det nog ett riktigt påstående att ekologiska varor har en lägre riskprofil. Ska jag ge ett enkelt råd som håller i de flesta sammanhang blir det ”Köp svenskt och gärna ekologiskt!”.

/Mattias

I en tidigare version nämndes felaktigt att KTF stod bakom stämningen. Det är nu rättat.

(Disclaimer: Synpunkterna är mina egna och representerar inte Swetox eller Karolinska Institutet)

 

 

 

Svårt förstå hur EU-kommissionen definierar hormonstörande ämnen

Försöken att i lag reglera hormonstörande kemikalier har plågats av missade deadlines, kritik från EU-domstolen, påtryckningar inom TTIP-förhandlingarna och diverse mer eller mindre fula nyp mellan miljörörelsen och industrin. Något som jag skrev om i ett tidigare inlägg.

Så, den 15 juni 2016, lanserar till slut EU-kommissionen världens första system för klassificering och möjlighet att förbjuda hormonstörande kemikalier. Det handlar initialt om bekämpningsmedel men definitioner och kriterier kommer få betydelse för hela kemikaliesektorn.

Läs bakgrunden till förslaget här.

Läs förslaget här.

Vad innebär det nya förslaget? Jag tycker det är svårt att säga. Texten är fylld med fina ord om vetenskap och skydd av människors hälsa och EU-kommissionens ordförande, Jean-Claude Juncker anser att man nu kan garantera skydd för både människors hälsa och miljön. 

eu question

Men förslaget utlöste omedelbart en reaktion från miljörörelsen, som sade att förslaget sätter beviskraven för klassificering så högt att inga ämnen som idag inte regleras på grund av andra effekter (t.ex. reproduktionsskadande) kommer att omfattas. Försiktighetsprincipen borde ha varit starkare.

Det förslag som lagts på bordet tar avstamp från Världshälsoorganisationens (WHO:s) definition av ämnen som har en endokrina verkningsmekanism som kan skada hälsan i vid bemärkelse. Det är bra, men WHO: s definition utgör inte några kriterier utan är bara en definition av själva ordet ”hormonstörande”. Som jag läser den komplexa texten lämnar EU-kommissionen öppet för att reglera hormonstörande kemikalier med ganska stort utrymme för att slippa undan med hänvisning till otillräckliga data. En viktig fråga är om lagarna ska bygga på fara (hormonstörning är möjlig) eller risk (om exponeringen för ett enskilt ämnen är låg behövs inga ytterligare regleringar). Nu verkar det bli möjlighet att göra lite både ock, om det är en ”försumbar risk för exponering”. Detta ska jämföras med många cancerframkallande ämnen som förbjuds även om risken är mycket låg för varje enskilt ämne.

Men även industrin verkar ha svårt att riktigt förstå hur texten ska tolkas. Branschorganisationer som företräder jordbruket och den kemiska sektorn säger att de nya förslagen kan leda till godtyckliga förbud och inte duger för lagstiftning. Industrin hade velat ha kriterier som tog ännu tydligare hänsyn till olika ämnens potens.

Att kommissionen inte betonade potens kan ses som ett erkännande av att hormonstörande ämnen ibland uppvisar ickelinjära dos-responssamband. Andra industriföretag som verkar inom konsumtionssektorn, t.ex. IKEA och COOP har efterfrågat tuffare kriterier för att öka konsumenternas förtroende.

Nu är frågan om förslaget kommer godkännas av EU-parlamentet samt EU:s 28 medlemsländer, där det är sannolikt att möter motstånd från flera grupper och länder som Sverige och Danmark. Så här skriver den gröna gruppen i parlamentet: ”We will now have to build the necessary majorities in the Parliament to veto this shameful proposal.”

För egen del tror jag problemet är oförutsägbarheten. Ingen förstår egentligen vad kommissionen menar. Det är oklart hur de nya kriterierna kommer att tillämpas och kommissionen framhåller själva att det ska ske parallellt med ”framväxande vetenskap” inom detta område. Den europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (EFSA) och Europeiska kemikaliemyndigheten (ECHA) kommer nu att bli ombedd att börja granska produkter på marknaden för att se om de innehåller hormonstörande ämnen enligt de nya kriterierna. Det är först då vi egentligen vet vad förslaget betyder för människors hälsa och miljön. I bästa fall är det ett första steg att bygga vidare på. I sämsta fall en cementering av dagens svaga (obefintliga?) hantering av hormonstörande ämnen.

/Mattias

(Disclaimer: Dessa synpunkter är mina egna och representerar inte Swetox eller Karolinska Institutet)

 

Offer för batteriskandal i Peru

Mitt förra inlägg handlade om hur svemsk avfallshantering misslyckats med att oskadliggöra 30 års (!) insamlat kvicksilver. Istället lurades man att betala stora summor (oklart hur mycket) till ett bolag som i sin tur sålde vidare kvicksilvret illegalt. Många har hört av sig och uttrycker enorm ilska över allt insamlingsarbete som gått till spillo. Idag tänkte jag berätta om de verkliga offren. Svenska myndigheter är knäpp tysta och verkar inte vilja tala om sitt ansvar eller hur de avser att agera framöver.

illegal-mining-amazon

I Amazonas pågår illegal guldutvinning med hjälp av kvicksilver.

Det här händer faktisk just nu! Perus regeringpekade för bara ett par dagar sedan (23 maj 2016) ut ett stort katastrofområde på grund av kvicksilverföroreningar från illegal gruvdrift i den sydöstra delstaten Madre de Dios. Kvicksilver som köps illegalt, kanske med Sverige som ursprungsland, används inom guldgruvindustrin i Peru. Gruvarbetare separerar ut guld med hjälp av kvicksilver, som de sedan dumpar i närliggande floder. Genom den drastiska åtgärden hoppas man få bättre möjlighet att nå ut med hälsovård och rena livsmedel och rent dricksvatten.

Ursprungsbefolkningen är särskilt utsatta med tanke på fisk från lokala floder är deras främsta källa till protein. Blodprov från de som bor i området samt vattenprover tagna från lokala floder visar på mycket höga halter av kvicksilver och utgör ett akut hot för barn och gravida kvinnor. Perus hälsominister Percy Minaya säger att så många som 50,000 individer kan vara exponerade för höga nivåer av kvicksilver. I de utsatta områdena rekommenderas nu alla invånare att avstå från att konsumera den lokala fisken. Enligt landets hälsominister kommer man även att skicka försöka föra in alternativa livsmedel och rent vatten.

Perus miljödepartementet uppskattar att illegala gruvarbetare dumpar 40 ton kvicksilver i Amazonas floder varje år. Som av en händelse motsvarar detta ganska exakt för det svenska bidraget via batteriskandalen. Man beräknar att den illegala guldindustrin har förstört nästan 400 kvadratkilometer regnskog bara i ett av de drabbade regionerna, Madre de Dios. Men frågan är komplicerad. Den illegala gruvdriften står för hälften av den regionala ekonomin och äter sig allt längre in i landets nationalparker och skyddade reservat. Batteriblåsningen riskerar inte bara förtroendet för svensk avfallshantering. Den har de facto orsakat allvarliga skador på miljön och människors hälsa. Vem tar ansvaret i Sverige?

/Mattias

Källa: Uppgifterna kommer främst från en artikel i tidningen Peru Reports, men finns även återgivet av nyhetsbyrån AP.

Är du också lurad?

Är du en av de miljövänner som under decennier samlat in batterier. Hem till holken! Eller har dina barn deltagit i aktiviteter som ”Batterijakten”. I Stora Batterijakten 2016 deltog hela 25.487 elever, i närmare 1.100 klasser. Tillsammans samlade dessa underbara ungar ihop fantastiska 215.603 kg förbrukade batterier. Tack alla härliga miljöhjältar! Vill du fortsätta leva i förvissningen om att du gjort världen lite bättre ska du inte läsa längre.

Hur skulle det kännas om du fick reda på att 30 års batterisamlande varit delvis förgäves? Och värre ändå, att det insamlade kvicksilvret från batterierna använts på sämsta möjliga sätt för hälsan och miljön. Att statliga bolag tillsammans med ett antal skattemiljoner lämnat 30.000 kg insamlat kvicksilver till ett Schweiziskt bolag som i sin tur sålt giftet till fattiga länder i Sydamerika, Afrika och Asien. Och där det huvudsakligen använts för att utvinna guld samtidigt som arbetare och miljö förgiftats.

battery

Magasinet Filter (text: Morten Valestrand) beskriver i senaste numret vad jag skulle vilja kalla en av vår tids största svenska miljöskandaler. I korthet: Vi samlar batterier under 30 års tid. Många batterier innehåller kvicksilver. Eftersom kvicksilver är giftigt beslutar man sig för att stabilisera ämnet kemiskt till svavel. Ämnet som bildas har en orangeröd färg. Sverige beslutar tillsammans med tyska miljömyndigheter för att slutförvara detta pulver djupt inne i gamla tyska saltgruvor. Bolaget som mot betalning åtar sig att behandla kvicksilvret säljer det istället till fattiga länder och för att ingen ska märka något köper man tennisgrus som också har oragneröd färg. Saltgruvorna fylls med tennisgrus. Det hela upptäcks när skattemyndigheten fattar misstankar. Ridå!

Första gången jag hörde ryktas om detta var för ett par månader sedan på ett seminarium på Swetox med representanter för Ekokem (fd Sakab). Va?! Batteriåtervinningen i Sverige är ju prisbelönt. Det är ju en av kronjuvelerna i avfallshanteringen. Kvicksilver är ett av mycket få giftiga kemikalier, som med stor hjälp från Sverige till och med fått en egen internationell konvention, den s.k. Minamatakonventionen.

Jag vill inte ägna plats just nu åt att berätta om Kvicksilver och dess giftiga egenskaper (läs mer om detta här). Magasinet Filter förtjänar en stor eloge för detta avslöjande. Men det är något som saknas i repotaget tycker jag. Rösterna från återvinningsindustrin, från de barn och föräldrar som samlat in batterierna, från de myndigheter som fått vårt förtroende att ta hand om giftet, från miljörörelsen som peppat medlemmarna att hjälpa till. Visst gör det ont att bli grundlurad. Men varför denna tystnad? Varför ställer sig inte Naturvårdsverket, Naturskyddsföreningen och återvinningsföretagen och skriker ut sin ilska? Kan det vara så att vi miljövänner, miljötjänstemän och miljöaktivister tycker så mycket om vår egen förträfflighet att vi inte vill tala om vår egen skuld. Att vi faktiskt gjorde mer skada än nytta i detta fall. Även fast intentionen var klanderfri blev det fel. Självklart är huvuddelen av skulden inte vår, utan de kriminellas, men strategin att samla resultatet av 30 års arbete i ett enda lager och lita på diverse fina intyg visade sig inte vara tillräcklig.

Jag är medveten om PR-dogmerna som påstår att man når längre med positiva budskap och förstår att man kan vara rädd att rasera människors förtroende för återvinning. Jag tror dock att skuld är en av vår tids mest underskattade känslor. Var stolt att du kan skämmas även när du bara bidragit med din godtrogenhet, det visar att du har både hjärta och hjärna! Vi vet sedan länge att avfallsbranschen internationellt präglas av stora problem och utgör en enorm marknad för organiserad brottslighet. Då duger det inte att ansvarig myndighet säger att händelsen är ”djupt tragisk”. Hur ska vi någonsin kunna få en hållbar resursanvändning om vi förnekar problemen och vår egen skuld?

/Mattias

(Disclaimer: Dessa synpunkter är mina egna och representerar inte Swetox eller Karolinska Institutet)

Tillägg 160526: Nedan har Batteriåtervinningens kommunikationschef lämnat en viktig kommentar. Missa inte den.

Kuppen för att stoppa lag mot hormonstörande ämnen

Varför har det varit så svårt att få EU att agera mot hormonstörande ämen? Lagen som kräver att hormonstörande ämnen ska stoppas har funnits sedan 2009, men ingenting har hänt. Sveriges regering drog till slut EU-kommissionen inför domstol och vann på samtliga punkter. Domstolen slog fast att ”kommissionen har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter”. Under rättegången hävdade kommisionen att det behövdes en analys av vad det skulle kosta att följa lagen. Även detta avfärdade domstolen; ”det finns inte någon bestämmelse i förordningen som kräver en sådan konsekvensanalys”.

Domen i dag ökar våra möjligheter att skydda foster och små barn mot farliga kemikalier framöver. Nu är det viktigt att EU-kommissionen så snart som möjligt beslutar om kriterier för vilka ämnen som är hormonstörande, sa Kemikalieinspektionens generaldirektör Nina Cromnier då.

Men inget hände. EU-kommissionen vägrade helt enkel att följa domslutet eftersom det inte finns någon sanktionsmöjlighet. En av anledningarna är att det börjat dyka upp forskare som hävdar att hormonstörande ämnen inte existerar annat än i mycket höga doser, typ läkemedel. De hävdar att dagens rått-studier bör användas istället för de nya cell-baserade metoder som riktar in sig på mekanismer. Vetenskapliga diskussioner bygger ofta på att olika synpunkter bryts mot varandra. För att reda ut om det egentligen finns någon reell vetenskaplig motsättning träffades ett antal forskare i Berlin 11-12 april. Resultatet blev ett konsensusdokument där alla skrev under på betydelsen av tidig exponering, behov av att komplettera djurstudier med mekanistiska studier etc. Fantastiskt! Nu skulle inte industrin längre kunna hävda att forskningen visat något annat än att hormonstörande ämnen är en, om än svårstuderad, realitet.

Det vi inte visste då, var att det redan planerades för en kupp. Några av deltagarna hade i hemlighet bokat ett möte med EU-kommissionären för hälsa och livsmedel (Vytenis Andriukaitis) för att berätta något helt annat. Igår blev deras möte offentligt känt. Trots att bläcket på konsensusdokumentet knappt hunnit torka levereras något bland det grövsta jag sett inom forskningen. Samma personer som nyss skrev under på behov av mekanistiska studier och risker med exponering under fosterstadiet hävdar nu att forskningen om hormonstörande ämnen är pseudoforskning och att det inte behövs någon ny reglering av hormonstörande ämnen. Vidare anser de att kemikalelagar bör bygga på samma principer som vanliga rättegångar, med höga beviskrav och hellre fria än fälla. Att ett helt forskningsområde skulle vara styrt av välfinansierade påtryckningsgrupper är helt enkelt absurt, det skulle betyda att tusentals forskare, inklusive undertecknad, bluffar i vår forskning och är köpta av av en stormrik miljörörelse i syfte att förtala den svårt underfinansierade kemikalieindustrin. Detta bedskap sprids nu av samma industri i diverse media runt om i Europa.

Ta en titt på bilden som togs i samband med det hemliga mötet. Det är dessa gentlemän som står mellan oss och en möjlighet att skydda foster och små barn mot farliga kemikalier framöver. Var är alla kvinnliga forskare som dominerar dagens forskning om kemikalier? Var är de unga forskare som kan använda och förstå dagens moderna tekniker för mekanistisk forskning? Ibland säger en bild mer än tusen ord…

University of Konstanz Scientists

From the left: Prof. Richard Sharpe (back), Prof. Helmut Greim (middle), Prof. Sir Colin Berry (front), Prof. Pat Heslop-Harrison (back), Dr. Vytenis Andriukaitis, Commissioner of Health & Food Safety (middle), Prof. Daniel Dietrich (front), Prof. Wolfgang Dekant (back), and Prof. Alan Boobis (front) in Bruxelles, May 3rd 2016 (PRNewsFoto/University of Konstanz)

/Mattias

(Disclaimer: Dessa synpunkter är mina egna och representerar inte Swetox eller Karolinska Institutet)

Substitution – ett finare ord för att åka åt rätt håll.

Många tror att riskbedömning av kemikalier är ett arbete som man gör en gång per ämne. Därefter antas frågan vara hanterad för all framtid, som en slags autopilot. Sanningen är att inte ens en autopilot fungerar så dumt. En välkonstruerad autopilot plockar in ny information och utför ständiga justeringar för att kunna hålla kursen.

Målet om en giftfri miljö är den kurs vi vill hålla. En viktig del i vårt styrsystem kallas substitutionsprincipen. Den innebär en skyldighet att inte använda eller sälja skadliga kemiska produkter om det finns mindre riskabla alternativ som är likvärdiga för ändamålet. Principen finns bland annat inskriven i Miljöbalkens 2 kap. 6 §.

En del debattörer har på senare tid luftat tanken om att viljan att byta ut kemikalier mot mindre giftiga alternativ i våra hem och förskolor skulle bottna i en vilja att skuldbelägga och skrämma föräldrar. Jag kan hålla med om att individualiserade kampanjer med rubriker som ”Tio sätt att undvika kemikalier hemma” eller ”Därför ska du plastbanta ditt kök” leder till en ganska märklig kemikaliehantering, där man sprider känslan av att säker kemikalieanvändning i första hand är ett personligt val.

Vad det istället handlar om är en strävan i samhället mot att göra något bättre idag än vad vi gjorde igår. När vi lär oss mer om människors hälsa och utveckling i relation till kemiska ämnen bör vi använda informationen till att plocka bort kemikalier med egenskaper vi inte vill ha och ersätta dem med bättre alternativ. Det innebär med nödvändighet nya regleringar. Klart att det kan vara frustrerande att mjuk plast med reproduktionsstörande ftalater plötsligt behöver bytas ut, men det ger också möjligheter för innovativa företag att hitta nya lösningar. När politiker som Donald Trump vill rädda företag genom svagare miljölagar är det faktiskt ett hot mot industrin i länder där man lever på att exportera nya idéer och produkter. Substitution är en nyckel till renare miljö och sunda innovativa företag. Svenska företag ligger dessutom långt framme både vad gäller tillverkare och användare.

trump

Q: Would you cut departments?

TRUMP: Environmental Protection, what they do is a disgrace. Every week they come out with new regulations.

Q: Who’s going to protect the environment?

TRUMP: We’ll be fine with the environment. We can leave a little bit, but you can’t destroy businesses.

Källa: http://www.ontheissues.org/2016/Donald_Trump_Environment.htm

I dagarna har jag medverkat till en rapport om alternativa mjukgörare inom sjukvården. Swetox har skrivit rapporten på uppdrag av Stockholms läns landsting, som är en stor inköpare av kemiska produkter och varor. I rapporten försöker vi ge en översikt av tillgängliga toxikologiska data gällande allt från effekter på reproduktion till cancer. Rapporten lyfter också fram behov av fördjupad utvärdering och framtida forskningsinsatser. När det gäller dataunderlaget är det slående hur få oberoende studier som genomförts, särskilt i jämförelse med de kemikalier man vill ersätta. De förekommande alternativen har dock genomgått standardiserade test enligt kraven från EU:s kemikalielagstiftning REACH, vilka styrs av produktionsvolym. Ibland leder det till att vissa nya alternativ saknar ordentligt beslutsunderlag. Därför behövs snabbare och säkrare testmetoder även för komplexa områden som reproduktion och hormonsystem.

Här kan du ladda ner rapporten.

Så nästa gång du hör ordet substitutionsprincipen, tänk att det är ett finare ord för att åka åt rätt håll.

/Mattias